Försvara oss mot Oksanen

Ledare

På söndag startar årets upplaga av Folk och försvars konferens i Sälen. Denna gång har kallakrigssammanslutningen besök av självaste Natochefen Jens Stoltenberg. Efter Stoltenberg talar chefen för EU:s imperialistiska arm i världen, European External Action Service, på svenska döpt till det något snällare och otydligare namnet Europeiska utrikestjänsten.

Programmet för Folk och försvar 2018 andas kallakrigshets och militaristisk rustning. En av punkterna är ett föredrag om Arktis och de profitmöjligheter – eller säkerhetspolitiska intressen som det heter på imperialistiskt språkbruk – som döljer sig under den bortsmältande isen. Talare är Björn Lyrvall, tidigare svensk ambassadör i Washington, som sedan den 1 september i fjol är nytillträdd svensk Arktisambassadör.

Ett annat föredrag har titeln ”Försvarsutgifter på 2% av BNP – vad innebär det för Europa och Sverige?”, föredragshållaren kommer från det amerikanska multinationella konsultföretaget McKinsley & Co. Konsultföretaget jobbar enligt devisen att verka utan att synas – de kallar sig själva för en ”elitistisk konsultfirma”.

McKinsley & Co vägrar namnge sina klienter, men bland uppdragsgivarna finns krigsindustrins giganter. Genom framträdandet på Folk och försvar kan industrin se fram emot lysande affärer 2018 om de får igenom den önskade fördubblingen av rustningsbudgeten.

Men Folk och försvars konferens handlar inte bara om imperialistisk utrikespolitik och ökade krigsprofiter för Wallenberg & Co. Det handlar i allra högsta grad om svensk inrikespolitik och det växande hot mot demokratin som kommer från den svenska eliten.

En föraning får man av att konferensen släpper fram en paranoid propagandist som Patrik Oksanen. Oksanen, som anar ryssar i varje lingonris och som politiskt står strax till höger om Djingis Kahn, ska prata om hur det ska skapas en motståndskraft i det svenska samhället. En motståndskraft mot vad? Mot allt och alla som inte fogar sig i Oksanens svartvita världsbild.

Den norsk-amerikanske nationalekonomen Thorstein Veblen konstaterade för ett århundrade sedan att ”Krig är extremt användbart för eliten, inte bara för att tillskansa sig nya affärstillfällen, utan även för de nationella effekterna”.

Bland dessa effekter räknade Veblen en folklig uppslutning bakom eliten, acceptans för angrepp på civila rättigheter och att allmänhetens vänder blicken mot ”mindre riskabla frågor än frågor om den ojämna fördelningen av löner och förmögenheter samt om den allmänna välfärden”.

Den nutida ekonomen Branko Milanović – vars uppmärksammade bok ”Global ojämlikhet” utkom på svenska förra året – är inne på samma spår och menar att de sociala motsättningar som kommer ur växande samhällsklyftor är en huvudorsak bakom ökade spänningar mellan kapitalistiska länder.

Sociala spänningar och den politiska turbulens som kommer ur dessa skapar sin egen dynamik där yttre fiender fungerar som ett sätt att behålla makten i det egna landet. Det menar Milanović var en avgörande orsak till första världskrigets utbrott.

Parallellerna till idag är uppenbara. Krigshetsen är nödvändig för att få folket att lydigt sluta upp bakom det misslyckade EU-projektet och västkapitalismens globala ambitioner. På samma sätt krävs uppskruvad krigsretorik för att vinna folklig acceptans för att miljarder av svenska skattepengar läggs på att betala utgifterna för Wallenbergs och Kockums misslyckade ubåtssatsning, samtidigt som sjukvård läggs ner runt om i landet för att det saknas några fjuttiga miljoner.

2018 står även de demokratiska fri- och rättigheterna under attack. I Frankrike förbereder Macron begränsningar av yttrandefriheten under förevändning att bekämpa ”falska nyheter”. Även i Sverige förbereds angrepp på yttrandefriheten, bland annat vill Socialdemokraterna rulla tillbaka de demokratiska framsteg som vanns efter avslöjandet om Socialdemokraternas spionorganisation IB.

Samma gäller hotet mot strejkrätten där socialdemokraterna Ulrica Messing och Ann-Sofie Hermansson, helt i linje med krigsretoriken, hänvisar till ”nationens intresse” när de i Dagens Industri (7/1) kräver att processen för att inskränka strejkrätten snabbas på.

Under Folk och försvars konferens finns en programpunkt med titeln ”hur skyddar vi demokratin”. Det skyddet kommer inte och har aldrig kommit från högern och militaristerna. Under prat om skydd av nation och demokrati kommer vi att få se ökad utförsäljning av det nationella självbestämmandet och nya attacker mot de demokratiska fri- och rättigheterna.

Hotet mot demokratin kommer nu som alltid från höger. Det är ingen nyhet och definitivt inte en falsk sådan.

2018-01-12
Proletären är organ för Kommunistiska Partiet. Grundad 1970.