En marknadsgycklares fall

Första gången Anna Kinberg Batra stack ut hakan i den svenska politiken var 1998 när hon hävdade att stockholmare är smartare än lantisar. Uttalandet som först uppfattades som ett ogenomtänkt yttrande från en huvudstadsmoderat har i efterhand visat sig vara ett utspel planerat av en pr-byrå.

Det kalla kalkylerande pr-tänket utesluter givetvis inte att det låg en ärlig uppfattning bakom uttalandet. Kinberg Batras syn på Sverige utanför de stockholmska tullarna har senare kommit igen i hennes bristande geografikunskaper när hon trodde att Falun låg i fjällen.

Samma uppfattning om politiken som en gång lyfte in Kinberg Batra i rampljuset – en marknadsplats där politik är en vara som säljs genom reklam till konsumerande väljare – har nu även blivit hennes fall.

Det kallas att Kinberg Batra drabbades av en förtroendekris, inte minst efter att hon öppnade dörren för samtal med Sverigedemokraterna. Men det har aldrig handlat om förtroende.

Förtroende är något man känner inför en människa som står upp för sina uppfattningar och vågar ta strid för dessa. Sådant civilkurage är inget som premieras på politikens marknadsplats där ryggradslös kompromissvilja underlättar ompaketeringen till den vara som just för tillfället är lättast att sälja.

Ingen kan väl tro att Kinberg Batra tvingats avgå om hennes dörröppnande åt SD hade visat sig gå hem i östermalmsvåningarna och i vellingevillorna.

Om utspelet lyft Moderaterna till de reinfeldtska höjderna på 30 procent så hade Kinberg Batra hyllats som en modig och framtidsinriktad moderat partiledare. Nu visade sig utspelet bli ett sänke som drog ner det gamla högerpartiet till bottennivåer och därför tvingades hon snabbt och lätt bort i god tid innan nästa års val.

När politiken förvandlas till en marknadsplats blir politiker en välbetald kår av gycklare. De moderata pr-byråerna har bråda dagar att framställa en ny vara att marknadsföra det kommande året så att det kan bli en bästsäljare i september 2018.

Det är ingen vågad chansning att de bärande försäljningsargumenten kommer att handla om krigsrustning, nationell samling och möjligen blocköverskridande samarbete snarare än fundamentalistisk skattesänkning och försvar av en dödsdömd borgarallians.

Det enda som kan sägas med säkerhet är att när Borgaralliansen somnar in bör efterträdaren göra sitt bästa för att hålla Anders Borg borta från gravölen.