Den slösaktiga kapitalismen

För att skivas och förpackas i Swedish Meats nya fabrik. Sedan lastas smörgåspålägg och bacon på nya långtradare. För att köras tillbaka till Sverige. Det är här skinkan från de svenska grisarna skall säljas. Men den skivas i Polen. För att lönerna i Polen är så mycket lägre och för att bondeägda Swedish Meats profiter därmed blir så mycket större.

Arrangemanget är ett samhällsekonomiskt slöseri av stora mått. I Sverige har 2200 livsmedelsarbetare förlorat jobbet de senaste fem åren och ytterligare 1500 jobb är i farozonen. Det betyder tusentals nya arbetare i den redan förfärande långa arbetslöshetskön, för samhället att dra försorg om. För att Swedish Meat och andra livsmedelsföretag för snöd vinnings skull exporterar deras jobb till Polen och andra låglöneländer i Östeuropa.

Men det betyder också ett miljömässigt slöseri av minst lika   stora mått. De tunga transporterna på våra vägar har fullständigt exploderat med företagens jakt på lägre lönekostnader. Men om det bryr sig företagen inte ett skvatt, särskilt inte om  de som Swedish Meat kan köra med billiga polska chaufförer. Miljöförstörelsen betalas inte av dem.

På köpet representerar arrangemanget ett bedrägeri mot konsumenterna. På de färdiga paketen stämplar Swedish Meat ”svensk kött” med stora bokstäver. Utan att med ett ord nämna att köttet varit ute och rest, ibland hundratals mil. Med allt vad det betyder för den kvalitet som Swedish Meat påstår sig utgöra en garant för.

Exemplet med den svenska skinkan är bara ett i raden. Än värre är det med den norska torsken. Den har varit i Kina och vänt och på vägen först tinats och sedan frysts in en andra gång. Det ger härsken fisk, men det lyckas Findus och andra producenter dölja genom kemiska tillsatser av olika slag.

Det hela är naturligtvis sanslöst.

• Sverige behöver fler jobb, inte färre. Ändå tillåts Swedish Meat och andra företag exportera jobb bäst de gitter. Den politikerkår som lydigt gör halt vid ägandets makt har inget att invända; hävdar rentav att jobbexporten är bra för att låglönekonkurrensen ger lägre priser. Vilket är en klen tröst för dem som mist jobbet på grund av låglönekonkurrensens härligheter.

• Miljön behöver mindre biltrafik, inte mer. Vilket politikerhjonen ivrigt kacklar om så snart det handlar om vanligt folk. Biltrafiken skall minska genom att bensinpris och biltullar tvingar de fattiga att sälja bilen eller ställa den hemma. De fattiga skall ta ansvar för miljön. Men Swedish Meat får gladeligen skita ner med fullständigt onödiga transporter. För att det är bra för profiten.

• Matkvalitén behöver förbättras, inte försämras. Varvid inte ens konsumentminister Ann-Christin Nykvist kan hävda att det är bra för den uppländska skinkan att åka tur och retur till Polen och den norska torsken att åka fram och tillbaka till Kina.

Vi hävdar att det kapitalistiska resursslöseriet nu passerat   gränsen till det orimliga. Må vara att frihandel bidrar till att pressa priserna. Men om den leder till att samhällsnyttiga verksamheter läggs för fäfot till förmån för massarbetslöshetens   slöseri, till ren rovdrift på miljön och till att härsken fisk måste manipuleras för att kunna säljas, då är frihandel bara ett annat ord för slösaktig rovdrift.

En sysselsättningspolitik värd namnet slår vakt om jobben. Genom att förbjuda företagen att flytta ut jobb som det inte finns någon anledning att flytta ut. En miljöpolitik värd namnet planerar för en minskning av transportbehoven. Inte minst genom att främja en lokal produktion där en lokal produktion är möjlig. Vilket den är vad det gäller åtminstone livsmedel. En konsumentpolitik värd namnet tillåter inte falskmärkning av mat.

Det fanns en tid då den svenska livsmedelsproduktionen var omgärdad med omfattande regleringar. Av beredskapsskäl. Det gav bondemonopolet möjlighet att ta ut överpriser. Ändå menar vi att det är hög tid att återreglera inte bara livsmedelsproduktionen utan all produktion. För jobbens och miljöns skull.

Vi menar att det är fullständigt orimligt att företag som Swedish Meat har rätt att lägga ner slakterier och annan verksamhet i Sverige med lägre lönekostnader i Polen som enda skäl. Förbjud sådana nedläggningar. Med konfiskering av hotade anläggningar som vite. Om Swedish Meat inte vill driva verksamheten vidare får staten göra det.

Lika orimligt är att företagen utan begränsningar tillåts belasta miljön med onödiga transporter. Inför en obligatorisk miljöprövning av alla transportbehov i syfte att minska den tunga lastbilstrafiken. Det finns ingen anledning att transportera svensk skinka till Polen när den lika gärna kan skivas i Sverige.

Långtgående krav, kan tyckas. Men tänk efter. Vad slutar detta om kapitalismen tillåts härja fritt? Det är hög tid att säga stopp och belägg.

2 maj 2006
Proletären 18, 2006