Hoppa till huvudinnehåll
Av

Dåliga argument från EU-vänstern

EU kan varken bli en motvikt till storföretagen, USA eller högerextremismen. Vänstern måste väckas ur sina EU-drömmar och forma en kamp mot EU som utgår från arbetarklassens rättigheter, för höjda arbetarlöner, för gemensamt ägande, facklig kamp och rättvisa skatter.


Enligt mytologin härstammar namnet på kontinenten Europa från en våldtäkt i Grekland. Guden Zeus, gudarnas konung och himlens härskare i grekisk mytologi, förvandlade sig till en tjur och tillfångatog och våldtog den feniciska prinsessan Europa och kidnappade med sig henne till grekisk mark.

Efter att vår samtids konungar i Bryssel under ledning av unionens tyska härskare åter våldfört sig på grekisk mark blir den verkliga karaktären hos den europeiska unionen allt tydligare.

Om den brittiske premiärministern får som han vill ska britterna rösta om landets fortsatta EU-medlemskap i juni nästa år. Anledningen till att David Cameron vill skynda på omröstningen är att han tror att det ska gynna ja-sidan som vill stanna i EU. Ju kortare fram till omröstningen desto mindre tid för EU-eliten att göra bort sig ännu mer.

Cameron har säkert rätt. För EU-elitens förnedring av det grekiska folket har fått brittiska röster att höjas för ett nej till fortsatt brittiskt EU-medlemskap. Ytterligare en sådan seger för EU-eliten – kanske i Spanien nästa gång – stärker utsikterna för en förlust för Cameron och det EU-projekt han stödjer.

En av dessa nej-röster är vänsterdebattören och författaren Tariq Ali som i London Review of Books kallar händelserna i Grekland för en ny kupp, likt den 1967. Men i EU har pansarvagnar ersatts med banker (tanks have been replaced by banks) för att skydda den härskande klassens intressen och omöjliggöra en politisk kursändring som är bra för folket.

Ali skriver att han tidigare inte hade tänkt rösta i folkomröstningen men efter Grekland har han bestämt sig att rösta för att Storbritannien ska lämna EU.

En annan brittisk EU-motståndare är den framträdande debattören och författaren Owen Jones. I en krönika i The Guardian skriver han att det är hög tid att formera en kamp från vänster för ett utträde, ett Lexit (left exit). Owen går emot den vänster som fortfarande slumrar i EU-drömmar eller pratar om att hotet från den högerextrema och främlingsfientliga nationalismen gör att vänstern ska sluta upp bakom EU som det mindre onda.

Som om valet stod mellan fortsatt nyliberal och folkfientlig EU-politik eller reaktionär nationalism. Endast den vänster som har satt sig själv på åskådarläktaren kan acceptera en sådan laguppställning. Owen menar istället att vänstern måste ställa upp med eget lag i kampen för ett utträde. Kampen mot EU måste utgå från arbetarklassens rättigheter, för höjda arbetarlöner, för gemensamt ägande, facklig kamp och rättvisa skatter. Owen menar att en sådan folklig kampanj för utträde kan ”hjälpa vänstern att återknyta till arbetarklassen som den så länge har förlorat banden till”.

Det är ord i rättan tid i ett Europa där vänstern i de flesta länder har sålt sin själ till EU. Det gäller inte minst den så kallade nya vänstern i Syriza och Podemos vars ledningar fortfarande tragglar på om att vi ska bygga ett rött och socialt EU.

Argumenten från EU-vänstern är att endast en europeisk union kan motverka storföretagens makt. Inte minst har USA och dess storföretags makt använts som ett rött skynke för att motivera uppslutningen bakom EU.

Argumentationen är minst sagt förrädisk. Därför att EU inte är en motmakt till storföretagen utan tvärtom är just storföretagens union. EU är de europeiska monopolkapitalisternas sammanslutning för att stärka sina positioner på världsmarknaden och i förhållande till arbetarklassen i sina respektive länder.

Varenda mellanstadieelev vet att mobbarna bara är tuffa i grupp. Det gäller att bryta isär gänget och ta dem en och en. Först då kan tyranniet brytas och de som tidigare verkade så oövervinnerliga kan besegras. Eller som Lenin uttryckte det: internationalismens princip bygger på att huvudfienden finns i det egna landet och att alla länders arbetarklass utan undantag måste störta sin egen kapitalistklass för att göra sin del i den socialistiska omvandlingen.

Resultatet av Zeus våldtäkt av Europa blev sonen Minos som enligt mytologin byggde ett labyrintliknande palats vari han levde sitt liv utan att hitta ut för att efter sin död bli domare över de döda i Hades.

Om vänstern i Europa ska undvika att leva sitt liv irrandes i labyrinter och endast förmå döma över döda personer och händelser så måste illusionerna om den europeiska unionen brytas och kampen för utträde ges en framskjuten plats i varje land.

EU är inte roten till allt ont, men EU står som beskyddare av dagens folkfientliga politik och EU-motståndet utgör den röda ariadnetråd som kan leda vänstern ut ur labyrinten, i både Grekland och i Sverige.