Hoppa till huvudinnehåll
Av

Byråkratins bromsklossar

För fem år sedan hölls en storståtlig ceremoni på Stockholms stadshus. Representanter från både regering och kungahus bad offentligt om ursäkt till alla de framför allt arbetarbarn som under förmynderiets glansdagar omhändertogs och vanvårdades.


För fem år sedan hölls en storståtlig ceremoni på Stockholms stadshus. Representanter från både regering och kungahus bad offentligt om ursäkt till alla de framför allt arbetarbarn som under förmynderiets glansdagar omhändertogs och vanvårdades.

Ursäkten satt långt inne, det krävdes årtionden av strid för att tvinga fram erkännandet och ursäkten. För att visa att överheten menade allvar lovades även en ekonomisk ersättning till de drabbade. Den dåvarande regeringen avsatte en miljard kronor i budgeten.

Men fem år senare visar det sig att mindre än hälften av pengarna har betalats ut. Många drabbade nekas ersättning trots att myndigheterna erkänner att de våldtagits, misshandlats och förnedrats.

Med byråkratiskt kalla hjärtan har myndigheterna skyllt på bortslarvade papper eller ren formalia.

Så ser det ut i klassamhället Sverige, här finns både kelgrisar och styvbarn. Misslyckade miljöpartistiska ministrar, korrumperade kassörer i Kommunal, brottsliga bankpampar eller riksdagsledamöter som använder arvodet till att finansiera massageinstitut – för dessa är det aldrig några problem att komma åt ersättningar. Den som kan tala maktens språk och själva har varit med att skriva på kontrakten kommer alltid undan.

Medan arbetare och vanligt folk fastnar i sörjan av blanketter och byråkratiska regler och dessutom saknar möjligheten att överklaga för att få rätt till sin ersättning.

Det hela är skamligt. Det som skulle bli en ursäkt och förhoppningsvis någon form av tröst för människor som systemet trampat på blir istället ännu ett bevis på maktens arrogans mot vanligt folk.

Regeringen kommer inte undan med att än en gång be om ursäkt för att det har blivit fel. De drabbade måste ha rätten att överklaga och få ut sina pengar. Folks väl måste gå före byråkratins regelverk.