Begrav 10-åringen

Den 1 juli fyllde Rutavdraget 10 år. När det infördes av Borgaralliansen, på initiativ av Centerpartiet, pratades det mest om hur denna skattesubventionerade hemhjälp skulle lösa den karriärsstressade medelklassens livspussel.

Tio år senare pratar Rutavdragets försvarare främst om hur många jobb som har skapats. Och så är det alldeles säkert. Enligt de kapitalister som genom rutavdraget försetts med en marknad har branschen ökat med 1600 procent de gångna tio åren och beräknas idag finansiera 20.000 jobb.

Rutavdraget infördes av Borgaralliansen som en del i en helhet. Som en del i en politik som dränerade den gemensamma välfärden på pengar samtidigt som människors betalningsförmåga istället för deras behov ska styra.

Ett resultat av denna politik kan utläsas i Kommunals nyligen gjorda undersökning av bemanningen inom äldreomsorgen. Sju av tio av Sveriges undersköterskor och vårdbiträden inom äldreomsorgen anser att bemanningen är otillräcklig på deras arbetsplatser.

De skriande bristerna i äldreomsorg och hemtjänst har inneburit att 100.000 människor, främst kvinnor, har minskat arbetstiden och 25000 har slutat arbeta för att vårda anhöriga. Jämför detta med Rut-
branschens 20.000 jobb och tomheten visar sig i det allmänna pratet om att ”skapa arbeten”.

I ett samhälle måste vi fråga oss vilka jobb är det vi behöver. För vem och för vad ska vi arbeta? Det gäller inte minst arbeten som helt eller delvis finansieras av våra skattepengar.

Grundfrågan när det gäller Rutavdraget är inte hur många jobb det skapat eller hur många hundratals procent branschen ökat med. Och det handlar definitivt inte om huruvida det är bättre eller sämre att arbeta som städerska eller något annat inom rutbranschen.

Grundfrågan är om våra skattepengar ska gå till hemhjälp åt de som har råd, åt en över- och medelklass som redan har fått gigantiska skattesänkningar och som har råd att betala ur egen ficka. Eller ska
våra skattepengar gå till att öka bemanningen och förbättra vården och omsorgen inom den gemensamma välfärden?

Rutavdragets försvarare måste besvara ett antal frågor. Ska skattepengar gå till städning hos de som kan betala själva istället för till äldreomsorg? Ska skattepengar gå till läxhjälp till familjer där stor studievana redan finns Ska skattepengar gå till barnpassning åt höginkomsttagare som mycket väl hade haft råd att betala ur egen ficka för att få livspusslet att gå ihop?

En stor majoritet av svenska folket skulle sannolikt svara ett bestämt nej på dessa frågor. Ruts tio år i livet är tio år för länge. Rutavdraget måste skrotas, ju förr desto bättre, så att folkets skattepengar kan gå till den gemensamma välfärden och för att omsorg, vård och hjälp ska styras efter människors behov.