Är ni rädd för mina frågor, fru åklagare?

I drygt fyra år försökte de av USA styrda åklagarna binda honom vid de mest fruktansvärda brott, anförda av den diaboliska Carla del Ponte. Utan framgång. Istället lyckades Milosevic förvandla rättegången till en anklagelseakt mot det USA som i strid mot folkrätten genomförde ett brutalt angreppskrig mot den suveräna staten Jugoslavien och mot det Tyskland som i årtionden agerade för att splittra den jugoslaviska federationen, ett subversivt agerande som kröntes av det mest fasansfulla inbördeskrig.

FN:s s.k. krigsförbrytartribunal är en politisk domstol; är den segrande imperialismens domstol. Varför det är mycket möjligt att Milosevic hade blivit fälld trots åklagarnas ömkliga misslyckande. Men det är inte givet. På senare tid har alltfler folkrättsexperter ifrågasatt möjligheterna att döma honom för annat än smärre brott, detta för att inte fullständigt undergräva tribunalens legitimitet.

”Det vore bättre ifall Milosevic dog fängslad eftersom rättegången kan gå hans väg och då det därför finns risk för att han bara kan dömas för relativt små brott”, sade den brittiske folkrättsexperten James Gow i en TV-intervju 2004. Gow är anhängare av Haag-tribunalen och av dess ståndsrätt mot Slobodan Milosevic, så det var i besvikelse över fiaskot han fällde detta yttrande.

Nu har Milosevic hittats död i sin cell. Under mystiska omständigheter. Själv befarade han förgiftning och irrelevanta substanser har också hittats i hans blod. Hans anhängare talar om mord. Vi kan naturligtvis inte bedöma relevansen i dessa anklagelser.

Men ett är säkert. 

Slobodan Milosevics död kom ytterst lägligt för imperialismen. Men den undkom Bush & Co det fiasko som rättegången utvecklats till. Nu behöver de inte tveka mellan den i förväg utskrivna domen, som skulle ha berövat tribunalen all legitimitet, och den halvmesyr som de med James Gow fasar  inför. Istället kan de utan rannsakan och dom för evigt stämpla Milosevic som en ny Hitler.

Det mest sorgliga i detta är medias rent fähundsmässiga agerande. Knappt har Milosevic hittats död förrän media skändar liket. Journalister som för bara någon vecka sedan bekymrat konstaterade att det inte alls är givet att Milosevic kan fällas, då åklagarna inte lyckats bevisa sina många anklagelser, vet nu att berätta att Slobodan Milosevic minsann är den värste av krigsförbytare, personligt ansvarig för de mest fasansfulla brott. Ett sannskyldigt monster.

Principen att alla skall betraktas som oskyldiga till dess att motsatsen är bevisad är glömd och begraven. I media är Milosevic skyldig även när han lyckas bevisa sin oskuld.

Inbördeskriget i det forna Jugoslavien var en tragedi. Folk som levt länge tillsammans i relativ sämja flög varandra i strupen, uppeggade därtill av rädslans nationalism och av diverse subversiva krafter, såväl interna som externa. Denna tragedi kröntes av det imperialistiska angreppskriget 1999, som lade stora delar av Serbien i ruiner och som ledde till imperialistisk ockupation och etnisk rensning av en del av dess territorium (Kosovo).

Denna tragedi hade många aktörer, varav Slobodan Milosevic var en. Men han var inte dess författare och regissör. Det var först Tyskland (med stöd av EU), som i årtionden agerade för att splittra Jugoslavien,   i syfte att återvinna förlorat imperialistiskt inflytande, och sedan USA, som vägrade acceptera Jugoslavien som den sista i förhållande till imperialismen oavhängiga staten i Östeuropa.

Slobodan Milosevic var inte heller dramats främste skurk. Medan han som jugoslavisk president agerade för att hålla samman en av FN och världssamfundet erkänd statsbildning, agerade andra krafter för att bryta sönder den - i samarbete med och på uppdrag av imperialismen. Detta splittringsagerande drevs utan hänsyn till konsekvenserna och utan respekt för de jugoslaviska delrepublikernas multietniska karaktär och därmed utan hänsyn till de nationella minoriteternas legitima krav. Vilket gav det blodiga inbördeskriget och de fasansfulla brott som begicks i det. Från alla parter.

Slobodan Milosevics roll i inbördeskriget är inte oförvitlig. Men han skall inte anklagas för brott som andra har begått och han skall absolut inte anklagas av den imperialism som drev fram den tragedi som inbördeskriget utgör.

Det är sedan ett ödets ironi att krigsförbrytartribunalen i Haag riktade sina anklagelser mot Milosevic först i maj 1999. Samtidigt som amerikanska och brittiska attackplan bombade det som fanns kvar av Jugoslavien sönder och samman. Syftet var inte rättvisa åt krigets offer, som det så vackert heter i media. Vare sig i Bosnien eller Kosovo. Utan att destabilisera det angripna Jugoslaviens statsledning.

De verkliga krigsförbrytarna i maj 1999 var Bill Clinton, Tony Blair och Gerhard Schröder. Inte Slobodan Milosevic.

Det är upp till de jugoslaviska folken att placera in Slobodan Milosevic i sin historia. På gott och ont. Men alla antiimperialister bör hålla honom till godo att han vägrade vika sig för imperialismens diktat.

Som jugoslavisk president var imperialismen honom övermäktig. Men som åtalad i en imperialistisk ståndsrätt tog han revansch. Genom att vända anklagelsen om krigsförbrytelse mot sina åklagare. Med bevis bortom varje tvivel.

Hur och varför han dog låter vi vara osagt. Men han dog utan att låta sig knäckas. Med en parafras på Georgi Dimitrovs* berömda ord på sina läppar: ”Är ni rädd för mina frågor, fru åklagare?”

14 mars 2006
Proletären 11, 2006


* Georgi Dimitrov, bulgarisk kommunist som av nazisterna anklagades för att ha anlagt riksdagshusbranden i Berlin 1933. Dimitrov försvarade sig så skickligt att han blev frikänd. Dimitrov 1935-43 generalsekreterare för Kommunistiska internationalen, Komintern.