Alliansens jobbpolitik består?

I en ny rapport granskar LO-ekonomerna borgaralliansens jobbpolitik i allmänhet och alliansens jobbskatteavdrag i synnerhet. Rapporten är en bedrövlig soppa skriven på sämsta borgerliga nationalekonomiska prosa.

Hela utgångspunkten är nämligen fel, då LO köper att alliansens politik har syftat till att lösa arbetslösheten. Det var aldrig tanken, i varje fall inte lösa den på ett sätt som gynnar arbetarklassen.

Massarbetslösheten är ingen tillfällighet. Den är medvetet skapad och upprätthållen av kapitalisterna och deras politiker genom den sk inflationsbekämpningen. En viss arbetslöshet ska accepteras för att hålla tillbaka arbetarlönerna.

En skiktning inom arbetarklassen, med ett låglöneproletariat, fyller precis samma lönenedpressande funktion.

Att skapa ett låglöneproletariat har hela tiden varit alliansens mål. För att lyckas med detta är det nödvändigt att slå in en kil mellan de arbetare som har jobb och de som står utanför arbetsmarknaden. Två avgörande delar i detta är jobbskatteavdragen och attackerna på a-kassan och sjukförsäkringen.

När Anders Borg och andra nyliberaler talar om att sänka jämviktsarbetslösheten menar han just skapandet av en låglönesektor som minskar arbetslösheten utan att stärka arbetarklassens ställning och därmed pressen uppåt på lönerna. Med andra ord ska fler arbetare vara beredda att sälja sig billigare på arbetsmarknaden.

LO-rapporten, som ingår i LO-projektet ”Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik”, ifrågasätter inte grunden för alliansens jobbpolitik utan nöjer sig med att pilla i detaljerna.

Det är ett förrädiskt projekt som ska klä in anpassningen till nyliberalismens massarbetslöshet och lönepress i klassisk socialdemokratisk retorik.

En arbetarlinje mot arbetslösheten är en linje där full sysselsättning betyder trygga jobb åt alla och där en solidarisk lönekamp betyder att arbetare kämpar tilsammans för höjda löner på vinsternas bekostnad, mest till de arbetargrupper som idag har minst.