Vissångare på barrikaderna

I år kommer Jan Hammarlund med en ny skiva, 35 år efter debuten med
”Befriade från skolan”. Under alla dessa år har han inte vikt en tum
från sin socialistiska övertygelse, vilket märktes tydligt under
releasespelningen för skivan på Victoriateatern i Malmö i februari.



Spelningen på Victoriateatern visar på Jan Hammarlunds förmåga att
underhålla sin publik och samtidigt förmedla ett tydligt budskap utan
påklistrade attityder och vandel. Trots att han blir 56 år i år så är
det en vital och ungdomlig artist som ställer sig på scenen. Stämningen
är hög rakt igenom föreställningen och allting känns väldigt
personligt. Publiken är blandad och det är folk i alla åldrar. Mellan
låtarna pratar Jan Hammarlund om de olika låtarna och det blir nästan
bara låtar från nya skivan som spelas. Den politiska visan
förkroppsligas med honom när han står på scenen.



”Arbetarhjälten”

Två låtar berör särskilt i föreställningen. ”Jerusalem” om kampen om
staden mellan palestinier och israeliska ockupanter och kärleken mellan
två män från varsin sida av konflikten. Samt ”Arbetarhjälten i
tunnelbanan” om Per Johansson, ordföranden i Seko avdelning 119 som
fick sparken när han påpekade säkerhetsbrister i Stockholms tunnelbana.



Efter spelningen träffar vi en energisk och uppsluppen Jan Hammarlund för att prata mer visor och politik.



– Det är tuffare idag än förr, svarar han på frågan hur det är att vara
politisk vissångare. Nu blir jag kallad både vänsterextremist och
terrorist. I musikbranschen idag är det lite riskabelt för man har så
lätt att bli stämplad för detta och placerad i ett fack.



Jan Hammarlund, öppet homosexuell sedan många år, säger på skämtsamt
allvar att på 70-talet var det ok att kalla sig kommunist, men inte
vara bög. Nu är det tvärtom helt ok att vara bög, men inte kommunist.



Hårda recensenter

Han berättar att recensenterna idag kan vara ganska hårda i tonen.
Arbetarbladet i Gävle ställer sig undrande till varför han ska skriva
en sång om Ådalen -31, och skäller på honom för att använda nödrim och
vara plakatpolitisk. Svenska Dagbladet kallade honom för politisk idiot
när han påpekade att det inte var Columbus som upptäckte Amerika
eftersom Amerika redan fanns där och att där bodde människor långt
tidigare än 1492.



– Annars är många väldigt respektfulla, men det är väl för att man
varit med så länge, säger han och skrattar hjärtligt. På 70-talet fick
jag höra att jag var proggens Lasse Lönndahl och att jag förstörde min
röst när jag tog sånglektioner. Men det var så tröttsamt med alla som
skulle låta arga. Många frågar mig varför jag alltid ska vara så
politisk, allvarlig och högstämd.



Folk reagerar också annorlunda på hans låtar beroende på klimatet i
samhället. Med låten Elfte september på skivan ”Grässtrån och gatsten”
från 2002 tyckte många att han hade gått för långt. I ”kampen mot
terrorismen” blev utrymmet för ett annat tänkande trångt.



Inga utstakade vägar

Men Jan Hammarlund följer inga utstakade vägar och ställer gärna upp
för att spela för exempelvis Kubas självständighet. Han var dessutom
grundaren till Forum för politiska visor i Stockholm där många av
Sveriges unga politiska vissångarförmågor träffades och fick hjälp att
utvecklas. Konceptet har nu även spridit sig till Köpenhamn, och som
för övrigt går av stapeln 12 april.



På 80-talet gav inte Jan Hammarlund ut så många skivor med eget
material. Då blev det mest teaterföreställningar såsom Tvärs över går’n
och Mjuka Tassar.



– Jag började känna mig lite tjatig med min politiska musik, säger han.
Förutom teaterföreställningarna sjöng jag Frans Schubert och spelade in
en liveskiva med Kenny Håkansson som heter Järnvägsräls.



1996 sjöng han in Brecht på svenska på skivan ”sjunger Brecht”. Låtarna på denna skiva har han framfört ofta live sedan dess.

Då började han åter få smak för de politiska visorna och 1999 började
han arbeta med första ”singer/songwriter”-plattan sedan 70-talet i form
av ”Grässtrån och gatsten”. Några av låtarna på den skivan tillkom i
samband med just Forum för politiska visor.



Jan Hammarlund fortsätter stå på barrikaderna in på 2000-talet och
kallar sig socialist än idag. Hans politiska visor fortsätter spelas i
olika sammanhang.



– Närmast på dagordningen står att fortsätta turnera med mina nya
visor, berättar han. Sedan har jag blivit inbjuden att delta i
stödmötet för Per Johansson från Seko avdelning 119 när hans ärende ska
behandlas i Arbetsdomstolen. Jag har blivit ombedd att framföra min låt
”Arbetarhjälten i tunnelbanan” och det tackar jag givetvis inte nej
till.



Socialistiska ideal

När pratstunden närmar sig slutet tackar vi varandra för en trevlig
stund och skiljs åt i den malmöitiska vinternatten. Det känns
upplyftande att den politiska visan lever ännu och att det finns
artister som håller fast vid sina socialistiska ideal trots att
samhället har förändrats.



Jan Hammarlunds politiska visor finns med hos dem som kämpar för ett bättre samhälle. Det känns tryggt. Väldigt tryggt.



ÅSA BÄLLSTEN

Proletären 10, 2007