Underhållning i reaktionens tjänst

Hustrun till poplegendaren Paul Anka, svenskfödda Anna Anka, har skapat stor debatt i Sverige efter att det första avsnittet av TV3:s nya dokusåpa ”Svenska Hollywoodfruar” visades i förra veckan.

I programmet får vi ta del av Anna Ankas lyxiga vardag där hon skäller ut tjänstefolk och hyllar den amerikanska livsstilen.
Efter programmet skriver Anna Anka en debattartikel på

Newsmill där hon förklarar sin medverkan i ”Svenska Hollywoodfruar”. ”Jag och min man skrattar hela vägen till banken”, som hon uttrycker det. Men hon säger sig också vilja vara en förebild för de svenska kvinnor som fortfarande sitter kvar i jantelandet och låter sina yttre förfalla.

”Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid vara snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.”

”Tragiska pappor”
Själv lägger Anna Anka 100000 dollar om året på skönhetsbehandlingar och skulle aldrig drömma om att be maken ta hand om barnen. Nej, till sådant har man barnflickor. ”Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet”.

Enligt Anna Anka har vi i Sverige en taskig inställning till service. I Sverige ska alla vara utbildade och kvalificerade, men i USA ”är det illegala mexikaner som gör jobbet”.

Ingen förväntar sig att en hemmafru i Hollywood ska ha något vettigt att säga om det svenska samhället, och även om Anna Ankas uttalanden är nog så provocerande så är det meningslöst att ta dem på allvar.

Anna Anka är inte heller dummare än att hon förstår värdet av en provokation i underhållningsbranschen. ”Man måste tänka underhållning och jag gör vad jag kan för att det ska bli drama, man vill ju få reaktioner.”

Kritiken måste i stället riktas mot svensk media som låter det snäva lyxhustruperspektivet breda ut sig på bästa sändningstid och i kvällstidningarnas rubriker. Anna Anka ges en makt över svensk jämställdhetsdebatt som hon inte förtjänar från sin ytterst begränsade utsiktspunkt i den amerikanska överklassen.

Utan sans
600000 personer såg premiären av ”Hollywoodfruar” och i jakten på höga tittarsiffror och större upplagor finns det inte någon som helst sans i medievärlden.

Allt är underhållning. Redaktionerna kablar gärna ut vilken reaktionär smörja som helst om det går att tjäna pengar på den.
En kvinna som Anna Anka är naturligtvis en guldkalv i sammanhanget eftersom hon skapar en helt egen dokusåpa på löpsedlarna. Och varje droppe ska kramas ur intrigen innan nästa skandal dyker upp.

I måndagens nätupplaga av Aftonbladet hade annonsen för en chatt med Anna Anka en bättre placering på sidan än motsvarande annons för en chatt med finansministern.

Hur mår det offentliga samtalet när en emigrerad lycksökare anses ha ett större nyhetsvärde än en folkvald politiker i full färd med att rasera de sista resterna av välfärden?

Och det är inte enbart kvällstidningarna som ägnar sig åt denna icke-journalistik. I fredags intervjuade Dagens Nyheter helt oreflekterat Anna Anka under vinjetten Veckans lantis (korta intervjuer med kändisar som inte bor i Stockholm) och redaktionen för pratshowen ”Skavlan” på SVT meddelar stolt att Anna Anka gästar studion på fredag.

Det riktigt allvarliga med Anna Ankas oproportionerligt stora genomslag i svensk media är att hon bekräftar den backlash för svensk jämställdhet som regeringspartierna med Kristdemokraterna i spetsen välkomnar och skyndar på med sina reaktionära och klassorättvisa ”reformer” som vårdnadsbidrag och skattereduktion för hushållsnära tjänster.

Plötsligt är det helt okej att reducera kvinnan till mamma och hushållsföreståndare och hävda att mannen bäst sköter familjens försörjning.

Föreställningen om mannen och kvinnan som likvärdiga samhällsmedborgare med ett gemensamt ansvar för hem, barn och yrkesarbete känns allt mer diffus.

Välkommen i KD?
Kristdemokraternas partisekreterare, Lennart Sjögrens, spontana reaktion var också att välkomna Anna Anka till partiet när hon i en intervju sade sig intresserad av att ge sig in i den svenska politiken. ”Alla som delar våra värderingar om människors lika värde och familjens betydelse är välkomna hos oss”, förklarade han.

Både Lennart Sjögren och partiledare Göran Hägglund har senare försiktigt tagit avstånd från uttalandet. Men faktum kvarstår att ledarna för den konservativa högern har låtit sig tjusas av hollywoodfruns provokationer.

Det spelar ingen roll att Anna Anka tycker att kvinnor ska ställa upp på sex närhelst mannen behagar eller att hon gärna utnyttjar illegala invandrare för att passa upp på familjen.

Det viktiga är att hon är hemmafru och en riktig kvinna som lämnar sina barn till en mexikansk barnflicka istället för till svenska kommunala förskolor.

JENNY TEDJEZA
Proletären nr 39, 2009