Sven Wollter: Vill ni tysta oss?

För ett år sedan tillsatte högerregeringen en kulturutredning som ska ta fram nya riktlinjer för den statliga kulturpolitiken. När utredningen precis tillsatts skrev Proletären i en kommentar: ”…några saker uttrycks trots allt med önskvärd tydlighet i direktivet. För det första kommer det inte att bli tal om mer offentliga pengar till kulturen. För det andra ska näringslivet få större inflytande över kulturen, och entreprenörskap ska främjas.”

Utredningen ska vara klar senast sista december i år.

Sven Wollter är en i raden av kulturpersonligheter som reagerat mot utredningsdirektivet.

Tyst scen – om marknaden tar över teatern

Nya och alternativa finansieringsmodeller föreslås i den nya kulturutredningen. Svenska Spel och näringslivet skall bli ansvariga för svenskt kulturliv. Stadsteatern går för fulla hus men måste skära ner och avskeda.

Det är ju så här. Vi som jobbar med teater – skådespelare, tekniker, regissörer, scenografer, kostymörer, maskörer, rekvisitörer, dramaturger, sufflörer, dekormålare, snickare, garderobiärer, inspicienter, scentekniker, administratörer, chefer med flera – tror ju att vi jobbar med något som är bra och som behövs. Ja rent av är alldeles nödvändigt i ett samhälle som vårt.

Men tänk om vi har fel!

Vi kanske bara inbillar oss att det vi håller på med är något som borde vara tillgängligt för alla, precis som museer, litteratur, musik ... Därför trodde vi att det var en utmärkt – demokratisk – tanke att kostnaderna skulle tas ur allmänna medel, att alla var med och betalade det som alla hade tillgång till. Sånt som kan belysa våra liv, ställa viktiga och obekväma frågor, och göra det på ett sätt som både oroar och roar.

Har vi levat i en illusion? Det börjar verka så.

Från makthavarna görs nu gällande att vi borde tänka om, att kostnaderna vore lämpliga att hämta från näringsliv och spelbolag. Att vi borde inlemma oss i det kommersiella systemet och låta Affärerna bestämma vår vidare framtid. Att vi måste inse att vi inte är viktigare än att vi kan avvaras om inte Affärerna går som de skall.

För så kommer det att bli. Tro inget annat.

Det är rent av det underliggande självklara skälet, borgarnas våta dröm om ett kulturliv i Marknadens tjänst. Ty som Thomas Tidholm skrev en gång: ”Affärerna vill sitta som pekingesrar / vid tallrikarna och oupphörligt matas med det gottaste”.

Sakta men säkert har vi fått backa in i Systemet. Där är det kallt och unket. Många av oss måste ta antidepressiva medel för att stå ut.

Nu undrar vi om makthavarnas kulturella huliganism går att stoppa innan den raserat det som byggts upp på teatrarna i det här landet i snart hundra år, och som kommit att bli ett internationellt föredöme – det är ju faktiskt så att detta lilla land uppe vid polcirkeln intar en central plats i det internationella teaterlivet.

Och ska man inte kunna göra precis tvärtom mot vad som nu är på gång? Låta den stora dignande gemensamma skattkistan skvätta över generöst till fria grupper, nya djärva initiativ och ärevördiga institutioner.

Så vad säger ni, kära publik? Tänker ni stillatigande åse hur teatern säljs ut till högstbjudande? Vi vill höra er röst. Och ni i den politiska oppositionen, har ni tappat talförmågan eller är denna fråga inte tillräckligt givande för röstbarometern?

Vi vill höra era röster! Vi väntar på att få höra dem i skuggan av vår oro. Tycker ni att vi lika gärna kan ta vårt pick och pack, smink, kostymer, kulisser och dra dit pepparn växer, vill vi veta det också.

Vill ni att våra röster skall tystna?

SVEN WOLLTER
Proletären 25, 2008

• Tidigare publicerad i Aftonbladet.