Hoppa till huvudinnehåll
Av

Stipendienominerad: Egensinnig ung teater i Kärrtorp



Torget i Kärrtorp i södra Stockholm ser ut som så många andra förorts-torg: En pizzeria. En bankomat. En grill. Men så finns också biografen Reflexen, där den egensinniga amatörteatergruppen Unga Tur håller till.

Unga Tur är en av tre nominerade till Kommunistiska Partiets kulturstipendium.

– Vi försöker skapa en icke-kommersiell mötesplats här i Kärrtorp, säger Olle Jernberg som är en av de konstnärliga ledarna för Unga Tur. Tillsammans med producenten Moa Backman och skådespelaren Ruben Lopez har han slagit sig ned vid ett runt bord i Reflexens foajé. Alla tre är medlemmar i Unga Turs fasta ensemble.

– Vi är 25 fasta medlemmar, och sen så är det nästan alltid utomstående med i våra föreställningar också, berättar Moa Backman och Olle Jernberg tillägger:

– Sammanlagt är det runt hundra personer i vårt nätverk.

Unga Tur startades för fem år sedan av Nils Poletti. Han kom inte in på scenskolan och bestämde sig för att istället starta en egen teatergrupp. En kort tid senare kom Nils Poletti trots allt in på scenskolan, men då hade projektet gett mersmak och Unga Tur fortsatte sin verksamhet.

– Idag är det en uttalad tanke att vi i Unga Tur ska skola och utbilda oss själva, säger Olle Jernberg.

Formexperiment
Under tiden intervjun pågår trillar det in folk i foajén. Senare på kvällen ska enmansföreställningen ”Det var en gång en Vincent vad Gogh” sättas upp. Ruben Lopez har skrivit pjäsen, och han spelar själv alla rollerna. Mim, Chaplin-slapstick, installationsteater och mycket humor trollas fram i en salig blandning, och i bakgrunden spelar en stor vitklädd orkester. I Unga Turs regi är allt möjligt.

– Vi försöker arbeta med nya former och göra nya saker. Teater är annars en ganska mossig kulturform, säger Moa Backman.

Hon förklarar att Unga Tur vill förmedla en mer avslappnad och respektlös inställning till teater.

– Van Gogh-pjäsen är ett bra exempel på det. Jag har aldrig sett något liknande innan. Både till form och innehåll är det en helt ny grej, säger Olle Jernberg.

Ruben Lopez nickar.

– Det var premiär igår kväll, berättar han och ser lite sliten men mycket nöjd ut.

– Pjäsen handlar om Vincent vad Goghs liv, från födelse till död. Jag ville använda mig av en annorlunda form och blanda mycket; göra sån teater jag inte ser, men vill se, berättar Ruben Lopez.

Politisk teater
Genom ett direkt publiktilltal vill Unga Tur förmedla en nu-känsla och närvaro i sina föreställningar. Men det är inte bara Unga Turs experiment med formen som skiljer dem från de stora teatrarna.

– Vi gör politisk och samhälls-kritisk teater. Det innebär olika saker i olika sammanhang, men vi skulle aldrig göra något utan att ta med den samhälleliga kontexten i beräkningen, säger Moa Backman.

Olle Jernberg vill återuppliva en paroll från sjuttiotalet, som han tycker passar i sammanhanget:

– ”Det privata är politiskt”. Det är en bra paroll, för allt är politik.

Även Unga Turs geografiska läge har en politisk betydelse. Att teatern är belägen i förorten istället för i centrala Stockholm bidrar både till att göra förorten levande och till att Unga Tur kan nå nya människor.

– Vi känner ett ansvar för Kärrtorp, och det är en stor fördel att teatern ligger nära sin publik, menar Moa Backman.

Målet är att skapa ett offentligt rum – en mötesplats – fritt från kommersiella intressen.

– Det är teaterns stora ansvar, säger Olle Jernberg.

En del besökare kommer in på teatern mest för att se vad Unga Tur håller på med. Andra är stammisar och ser varenda föreställning.

– Vi försöker göra teatern roligare och få nya människor att komma hit, säger Moa Backman.

– Det är en uttalad tanke att vi ska nå nya målgrupper, tillägger Olle Jernberg.

Därför arrangerar Unga Tur olika projekt i foajén. De tar dit band, eller har öppen scen. All verksamhet bygger på frivilliga krafter. Unga Tur får ett litet bidrag från kommunen varje år, men sedan högern fick makten i Stockholm har bidragssumman sänkts.

– Generellt tycker jag att det ska vara ett samhälles ansvar att ta hand om sin kultur. Men nu ser det ut som om vi måste söka sponsorer, säger Olle Jernberg.

– Men konst är inte vinstdrivande; vem vill sponsra oss, vem tjänar på det, frågar Ruben Lopez som associerar till pjäsen om van Gogh:

– Vincent vad Gogh var en person som till hundra procent ville berätta och hitta det ultimata uttryckssättet. Han blev aldrig erkänd under sin livstid, och för honom handlade inte konsten om att tjäna pengar.

Ruben Lopez menar att dagens kulturpolitiska diskussion är alldeles för snäv. Det talas bara om bidrag kontra sponsring.

– Men i grunden handlar det om livskvalitet, menar Ruben Lopez.

– Frågan om sponsring eller bidrag är en ideologisk fråga, inflikar Olle Jernberg som menar att det inte bara handlar om kulturutövarna:

– Bidragen ger folk en möjlighet att se kultur. Tar man bort bidragen måste vi höja biljettpriserna. Det är en rättvisefråga och en klassfråga att alla ska ha tillgång till bra kultur.

Stora planer
Men trots att Unga Tur bara får en liten del av de anslag som de egentligen skulle behöva så fortsätter de verksamheten, eftersom de älskar det de gör. Moa Backman menar att det finns en fara i detta.

– Det är problematiskt. Det finns en risk att politikerna tror att vi inte behöver några pengar, eftersom vi fortsätter ändå. Så är det ju inte. Pengar är inte vår drivkraft, men vi måste ju äta och bo nånstans, säger hon.

Den dåliga ekonomin gör att föreställningen om van Gogh bara ska spelas sex gånger. Men planerna inför framtiden är ändå stora. Till sommaren blir det både gästspel och en ny omgång av scenkonstfestivalen Paradiso, och förhoppningsvis ska Unga Tur ha mer kontinuerlig verksamhet under hela året i framtiden.

För att genomföra detta krävs det att alla hjälps åt, och de tre i Unga Tur menar att gruppens  styrka är att de är många, och att de fungerar som en kollektiv helhet.

– Bästa sättet att nå en konstnärlig spjutspets är att få med alla på tåget. På så sätt kan vi lära av varandra, säger Olle Jernberg.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 16, 2008


• Övriga nominerade till Kommunistiska Partiets kulturstipendium till Ingmar ”Spingo” Nilssons minne är vissångaren Åsa Bällsten och reggaeartisten Kapten Röd.  Intervju med Åsa Bällsten finns i arkivet och intervju med Kapten Röd kommer i nästa nummer av Proletären.