Hoppa till huvudinnehåll
Av

Riksteatern spelar för folket

I år fyller Riksteatern 75 år. Men det finns ingen anledning att fira med ballonger och tårta. De minskade statliga anslagen gör jubileet till ett svart år i Riksteaterns historia. Nu känner teaterns vd Birgitta Englin sig tvingad att fråga regeringen vilken verksamhet som ska bort.



Riksteatern är till 80 procent finansierad via statliga anslag. Under hela 2000-talet har anslagen minskats varje år. Mer exakt är det hela 17 miljoner kronor som hyvlats bort de senaste fyra åren. Nu går det inte att hyvla mer. Trettio tjänster måste bort. Det innebär nedskärningar i verksamheten. Det är inte möjligt att hålla samma bredd med allt färre anställda.

– Nu är gapet mellan anslagen vi får för att förvalta vårt uppdrag och kostnaderna faktiskt för stort. Regeringen måste välja vad det är den vill prioritera bort i vårt uppdrag, för med de här resurserna kan vi inte ta ansvar för det vi vill, säger Birgitta Englin till Svenska Dagbladet.

Därför frågor hon om det är barnteaterverksamheten eller kanske Tyst teater, dvs teater för döva, som ska bort från repertoaren. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är svaret skyldig, men hittills har det varit tyst från kulturdepartementets sida.

Folkrörelse
Riksteatern är en folkrörelse – en växande sådan. För närvarande har Riksteatern drygt 42000 medlemmar i 229 lokala riksteaterföreningar. Målet med verksamheten är att alla i Sverige ska få möjlighet att uppleva varierad och kvalitativ scenkonst, oavsett var man bor och oavsett kön, ålder, utbildning, social eller etnisk tillhörighet.

Det kan tyckas att Riksteatern lyckas ganska bra med detta. Under 2007 möjliggjorde teatern 1,2 miljoner scenkonstbesök fördelade på 10436 föreställningar som spelades på över 300 platser över hela Sverige, i både stora och små orter. Visst, kvantitet är inte allt, men nog visar siffrorna att Riksteatern faktiskt är hela landets teater.

Riksteatern har gamla anor. Redan 1933 startade verksamheten. Under 1940- och 50-talet turnerade man framförallt i folkparkerna. Antalet medlemsföreningar ökade snabbt, och även idag fortsätter verksamheten att utvidgas och utvecklas.

Detta sker framförallt genom de lokala teaterföreningarna, vars verksamhet är ideell.

Hittills har alltså Riksteatern tuffat på, trots allt mindre resurser. Men nu verkar gränsen vara nådd, och frågan är vad som händer då. Om någon av de två verksamheter som nämnts skulle försvinna från Riskteaterns repertoar vore det en stor förlust.

Riksteaterns barnteaterverksamhet är en av teaterns grundbultar. Den startade för över fyrtio år sedan och är en starkt bidragande orsak till att Sverige idag är världsledande inom området.

Tyst Teater har en trettio år lång historia. Riksteatern har ambitionen att göra Tyst Teater till ett centrum och en mötesplats för döv scenkonst.
Så vad säger kulturministern, är det barnteatern eller teatern för döva som ska bortprioriteras?

Går på knäna
Riksteatern är inte ensam om att stå inför mindre anslag och stora nedskärningar. Samtidigt som högerregeringens kulturutredning jobbar på för fullt med att ta fram förslag om hur sponsringen och företagandet ska få en större plats i kulturen går många av landets teatrar på knäna.

Stockholms stadsteater är en av de teatrar som drabbats av högerns spariver. Trots att Stockholms stadsteater gör allt för att blidka politikerna och de flesta föreställningarna går för fulla hus, så minskar de statliga anslagen.

Susanne Osten, konstnärlig ledare för Unga Klara som är en del av stadsteatern, har uttryckt djup oro för Unga Klaras framtid. ”Mitt sätt att arbeta, utforskande och nyskapande, anses nämligen alldeles för dyrt i dagens kulturklimat”, konstaterar hon.

Uppsägningar
Östgötateatern, Teater Västmanland och Scenkonstbolaget i Sundsvall är andra teatrar som tvingas säga upp personal. Totalt räknar organisationen Svensk Scenkonst med att ett hundratal anställa på landets teatrar kommer att sägas upp under 2008.

Men även om Riksteatern inte är ensam om att drabbas av högerns kulturpolitik så är nedskärningarna som riktar sig mot just Riksteatern särskilt allvarliga. Riksteatern är folklig, i ordets allra bästa bemärkelse. Verksamheten syftar till att nå människor som inte visste att de uppskattade scenkonst, och Riksteatern skriver själva att det är ett måste att ”nedmontera de trösklar som kringgärdar teatern”. Ett sådant perspektiv är livsnödvändigt för hela det svenska kulturlivet.

LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 31, 2008



• Riksteatern är en folkrörelse, uppbyggd av 229 ideella föreningar över hela landet. Riksteatern äger också en teater, en turnerande nationalscen för alla. Varje år tar Riksteatern runt sextio föreställningar på turné.