Hoppa till huvudinnehåll
Av

Med hjärtat i svensk visa

– Vi vill åt glädjen som finns i Hoola Bandolas låtar, säger Raymond Ong-A-Kwie som tillsammans med Kalle Berlin utgör visorkestern Lam Cham. Lam Cham är en av fyra nominerade till Kommunistiska Partiets kulturstipendium 2009.



Kalle Berlin och Raymond Ong-A-Kwie har spelat ihop länge. De tror att det var någon gång kring 1996 som allt började.

– Vi hade lyssnat mycket på Cornelis och Hoola Bandola Band. Vi ville återskapa stämningen som finns i Hoolas musik, men det var lättare att spela Cornelis, berättar Kalle Berlin.

Idag består repertoaren framförallt av svenska visartister som nämnda Cornelis, Ruben Nilsson och Hoola Bandola Band, men också en och annan Vysotskijlåt brukar tas fram.

Uppskattade spelningar
Under årens lopp har Lam Cham förgyllt åtskilliga offentliga möten, demonstrationer mot rasism, Palestinamanifestationer, solidaritetsarrangemang och fester med sina framträdanden. Därför är det inte så märkligt att många har hört av sig till stipendiekommittén med en önskan att Lam Cham nomineras.

– Det känns väldigt smickrande att bli nominerad, säger Kalle Berlin och Raymond Ong-A-Kwie instämmer.

Kalle Berlin är född och uppvuxen i Lysekil, men bor numera i Göteborg. Raymond Ong-A-Kwie är tvärtom född och uppvuxen i Göteborg, men bor idag i Lysekil. Trots det cirka tolv mil långa avståndet mellan de båda bandmedlemmarna är duon verksam, och i somras hade Lam Cham flera spelningar runt om i Sverige.

– Vi håller igång. Delvis är det tack vare att folk ringer och frågar om vi inte kan spela på olika ställen, säger Kalle Berlin.

”En gammal kompis”
Kalle Berlin spelar även i andra band, men det är uppenbart att Lam Cham ligger honom extra varmt om hjärtat.

– Lam Cham är speciellt. Visor är verkligen min grej. Dessutom känns det extra värdefullt eftersom vi har hållit på så länge. Lam Cham är som en gammal kompis, säger han och Raymond Ong-A-Kwie nickar.

– Jag vill inte gå miste om den grejen. Musiken betyder mycket, säger han.

Det långa avståndet och tidsbrist innebär ändå att Kalle Berlin och Raymond Ong-A-Kwie inte spelar ihop lika ofta längre. Båda har fullt upp med familjeliv och arbete.

Kalle Berlin är för tillfället föräldraledig från sitt jobb på kyrkogårdsförvaltningen. Raymond Ong-A-Kwie jobbar med svets- och plåtarbete på företaget Korp & Son som tillverkar slamsugare.

– Jag spelar väldigt sällan hemma, berättar Raymond Ong-A-Kwie. Det är inte lätt att hinna med när man har två barn.

Svårigheterna med att få det så kallade livspusslet att gå ihop väcker frågor om hur rimligt det är att vi fortfarande jobbar fyrtiotimmarsvecka.

– På morgonen tänker jag ofta att jag borde spela det och det och öva på den där grejen, men när man kommer hem efter att ha jobbat i åtta timmar orkar man ofta inte. Med sex timmars arbetsdag skulle jag orka mycket mer, säger Kalle Berlin.

– Det blir väldigt långa dagar för min lille pojk på dagis. Alltså, förskolan är jättebra, och han lär sig massor där. Men det blir så länge, säger Raymond Ong-A-Kwie.

Svensk vistradition
För Lam Cham spelar texterna till låtarna de framför en viktig roll. Den svenska vistraditionen är full av spännande berättelser, politik och humor.

– Det ska vara nånting nytt i progressiv kultur och en tanke på samhället. Samhällsengagemanget måste inte alltid vara uttryckt, men det ska finnas i åtanke. Progressiv kultur ska inte stryka någon medhårs, och den ska inte alltid vara lätt att ta till sig, säger Kalle Berlin.

Han menar att kultur kan spela en viktig roll i samhället.

– Hur samhället ser ut påverkar hur kulturen ser ut. Det kan ofta ta tid för kultur som inte får uppmuntran och stöd att komma fram, men när den väl blir synlig är den ofta intressant.

Raymond Ong-A-Kwie och Kalle Berlin lyfter också fram de offentliga kulturinstitutionernas betydelse.

– Musikskolor, bibliotek, ABF och liknande är jätteviktiga. Det handlar om att ge alla en möjlighet att hålla på med kultur, säger Kalle Berlin.

LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 46, 2009