Kulturutredningen ett slag mot den fria kulturen

Regeringens trovärdighet som försvarare av en oberoende kultur är minst sagt kantstött efter tilltag som att slopa stödet till En bok för alla och den fria entrén till statens museer.

Till skillnad från 1974 års kulturutredning, som efter långa diskussioner och väl tilltagen remisstid lade grunden för den svenska kulturpolitiken under flera decennier, är 2009 års kulturutredning inte en parlamentarisk utredning där samtliga riksdagspartier samlas för en bred överenskommelse.

Inte heller kulturutövarna själva eller publiken har bjudits in i diskussionerna. Ordförande för utredningen har varit Eva Swartz Grimaldi, vd på förlaget Natur & Kultur och tidigare programdirektör på TV4.

Ny organisation
Många avfärdar högerns kulturutredning som enbart en ommöblering bland myndigheter och institutioner. Förslagen omfattar genomgripande förändringar i kulturpolitikens organisation.

Statens kulturråd fråntas sin bidragsgivande funktion och alla mindre myndigheter samlas i tre nya supermyndigheter; Myndigheten för konstarterna, som kommer att sköta bidragsdelen, en myndighet som ansvarar för museum, historia och hemslöjd samt en gemensam myndighet för arkiv och bibliotek.

Samtliga myndigheter ska samarbeta med det nya Tillväxtverket för att öka takten i produktionen och den omfattande omorganisationen ska finansieras inom ramarna för befintlig kulturbudget.

1,2 miljarder av statens kulturbudget ska fördelas av kommuner, regioner och landsting i något som kallas portföljmodellen, vilket förutsätter kunniga och engagerade lokalpolitiker om våra skattepengar inte ska förvandlas till platt underhållning.

Nyliberal ideologi
Men kulturutredningen är inte enbart en organisationsutredning. Både på och mellan raderna i det 900 sidor långa betänkandet framgår tydligt nyliberalismens ideologiska motvilja mot en statligt garanterad och livskraftig kultur.

Redan förutsättningarna för utredningen är nyliberala. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth dömer ut målformuleringarna från 1974 som föråldrade och hänvisar till den borgerliga världsåskådning som vill göra gällande att

EU, regionalisering och globalisering i grunden har förändrat det kapitalistiska samhället.

Men sedan när är yttrandefrihet och spridning av kulturutbudet förlegat? Att stryka skrivningen om marknadsekonomins negativa verkan i en tid då kulturutbudet och mediabruset blir allt mer likriktat är inget annat än ett ideologiskt ställningstagande från en liberal politiker.

Trots allt tal om EU är den europeiska kulturen extremt marginaliserad i Sverige och den nordamerikanska dominansen total.

Kulturens roll
Den nyss framlagda kulturutredningen utgör också en förändring i den mest grundläggande synen på kulturens roll i samhället.

Eva Swartz Grimaldi uttalade på presskonferensen i samband med överlämnandet av betänkandet att diskussioner kring kvalitet i kulturen sällan är konstruktiva.

I texten motiveras ställningstagandet med att ”Innebörden i konstnärlig kvalitet har hittills inte kunnat preciseras.”
Istället betonas kulturens förtjänster och möjligheter i marknadsekonomin. Kulturen ska gynna regionernas ekonomiska tillväxt och företagen ska få större möjligheter att sponsra kultur. Kulturen ska alltså bli en del av det ekonomiska system som den borde ifrågasätta och kritisera.

Eget företagande
Trots att utredarna fick direktivet att undersöka hur försörjningsmöjligheterna för kulturskaparna ska kunna främjas saknar betänkandet lösningar för lågavlönade kulturarbetare som får hålla till godo med nyliberala floskler om eget företagande och regionalisering som ska främja arbetslinjen.

Trots att offentliga medel i dag är den enda garantin för en fri och nyskapande kultur anser utredarna inte att kulturbudgeten ska stärkas med en enda krona.

Kulturutredningen kommer nu att gå ut på en tre månader kort remissrunda.

JENNY TEDJEZA
Proletären nr 8, 2009

Röster om kulturutredningen:

”Kulturpolitiken blir näringspolitik. I linje med det ligger att konstnären ska ’stimuleras’ som småföretagare och därigenom bli lojal med det samhällssystem som det borde vara en förbannad skyldighet att tolka och kritisera.”
Åsa Linderborg, Aftonbladet

”Jag läser de nya målformuleringarna flera gånger men kan sedan ändå omöjligen minnas vad som står där. De gamla målen håller än – till exempel om att slåss för eftersatta grupper och att bekämpa kommersialiseringens skadeverkningar. På många sätt är de idag mer giltiga än vad de var 1974.”
Göran Greider, Dalademokraten

”Vi har en kulturminister som vill stärka ’kommersialismens positiva verkningar’, snarare än att driva en kulturpolitik som kan balansera marknadskrafterna.”
Mats Söderlund, ordförande Sveriges Författarförbund

”I utredningen har de yrkesverksamma kommit i skymundan. Kulturpolitiken måste också handla om att ge rimliga förutsättningar för de professionellt yrkesverksamma, som idag är kulturlivets största sponsorer. Vi måste bland annat ha rätt och möjlighet att försörja oss inom vårt yrke under hela året.”
Anna Carlson, ordförande Teaterförbundet

”Det finns en tydlig risk att de nya målen kommer att föra oss mot en än mer instrumentell syn på kultur, där vi underställer dess värde mätbara mål som att vara tillväxtfaktor i en region eller bra för hälsan.”
Stina Oscarson, styrelseordförande i tankesmedjan Det Osynliga och initiativtagare till Skuggutredningen, som parallellt med kulturutredning samlade in idéer och synpunkter från kulturarbetare och organisationer runt om i landet.