Kulturstöd blir projektstöd

Vid årsskiftet inleddes övergången till ett nytt kommunalt stöd för Stockholms fria kulturliv. Som förvaltare av högerregeringens nyliberala experimentverkstad gav högermajoriteten i Stockholms stad hösten 2010 kulturförvaltningen i uppdrag att göra en översyn av kulturstödet.

Kulturförvaltningens kulturstrategiska stab fick i samma veva en ny chef i kulturentreprenören och företagaren Patrik Liljegren som genast tog sig an uppgiften och kritiserades hårt för sina odemokratiska metoder och sitt bristande intresse för att föra en dialog med kulturutövarna.

Förslaget till nytt kulturstöd presenterades i maj förra året och väckte starka reaktioner i Stockholms kulturliv. Kritiken riktas i huvudsak mot att kontinuiteten i kulturverksamheten offras till förmån för kortsiktiga projektstöd.

I grova drag innebär förändringarna i stödet att verksamhetsstödet slopas och att de fria grupperna istället ska söka programstöd i olika storleksordningar. Konsekvensen är att även väletablerade teatergrupper med många års verksamhet i ryggen i detalj måste redovisa sitt program i förväg för att få kulturstöd. En i det närmaste omöjlig uppgift för en liten teatergrupp med små resurser och marginaler.

Programstödet innebär också att den politiska kontrollen över innehållet i teatergruppernas repertoar ökar när kulturförvaltningens referensgrupp ska granska varje projekt för sig.
De detaljerade bedömnings- och prioriteringsgrunderna i det nya kulturstödet är som ett eko av högerregeringens omvandling av den statliga kulturpolitiken. Gott om floskler om kvalitet, jämställdhet och mångkultur men i grunden en nyliberal nyttoaspekt på kulturlivet.

De grupper som hörsammar högerns entreprenörsdiktat och är så kreativa att de hittar någon att dela lokal eller marknadsförare med premieras. Även de som lyckas erövra nya ”marknadsandelar” i form av ny publik.

Tanken var att det nya kulturstödet skulle klubbas igenom redan före sommaren förra året, men efter den massiva kritiken valde kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) att låta förslaget gå ut på remiss i september.
För att hantera de 28 remissvaren anlitades för skattemedel pr-byrån Gullers Grupp, där Madeleine Sjöstedts make för övrigt är vd.

Trots oförminskad kritik från kulturlivet blev förändringarna i det slutgiltiga förslaget minimala.

Förbättringarna går i princip ut på att ordet ”långsiktigt” har fogats in i ett kriterium.Detta var ändå tillräckligt för Socialdemokraterna i Stockholms stad, som under våren riktade skarp kritik mot högermajoriteten, men nu kovände och röstade för förslaget.

Kulturnämndens ledande S-politiker, Anna-Greta Leijon, menar i en intervju i teatertidningen nummer.se att det lilla ordet ”långsiktigt” innebär att det nu inte längre finns någon anledning att oroa sig för kulturstödet i Stockholm.

Vi som inte betraktar världen med Anna-Greta Leijons blåögda sosseblick har all anledning att oroa oss över kulturstödet i Stockholm och dess eventuella spridning till andra kommuner.

Vem ska skildra vår samtid på scen när de fria teatergrupperna är fullt upptagna med att formulera ansökningsbrev till kulturförvaltningen eller gå kurser i entreprenörskap?