Hamberg levererar fint kvinnoporträtt

Metallarbetaren Betty ska börja ett nytt liv. Med hjälp av ett arv från sin mamma lämnar hon förortslägenheten för en bostadsrätt i centrala stan. Äntligen har alla barnen flyttat hemifrån och hon ska få rå om sig själv efter många tunga år som ensamstående och heltidsarbetande mamma.

Det är värmebölja över Sverige och Betty jobbar över semestern för att fylla igen hålen i ekonomin efter lägenhetsköpet. På verkstaden finns också Axel som länge har velat komma Betty nära och kanske är det nu i hettan och i pauserna från det tunga arbetet som det ska ske.

Sonens smutstvätt
Men det blir inte riktigt som Betty hade tänkt sig. En eftermiddag när hon kommer hem från jobbet står sonens väska med smutstvätt åter på hallgolvet och hon tvingas konfronteras med mammarollen igen. Och döttrarna som verkar klara sig så bra på egen hand. Hur har de det egentligen?

Maria Hamberg som själv har varit metallarbetare debuterar som romanförfattare med berättelsen om Betty i ”Greklandssommaren”. Tidigare har Hamberg gett ut novellsamlingen ”På väg till natten” och ”Några gjorde hålen”, en samling skönlitterära porträtt av kvinnor på verkstäder och järnverk.

”Greklandssommaren” är inte i första hand en roman om en kvinnlig arbetare på en mansdominerad arbetsplats, även om arbetskamraternas grabbighet hela tiden finns där som en del av villkoren i Bettys vardag.

Scenerna från arbetsplatsen är inte heller det som gör romanen intressant. Striderna med chefen och jargongen i fikarummet är trovärdiga, men tyvärr också ganska förutsägbara.

Ambivalens
Det är i gestaltningen av Bettys privata relationer som Maria Hambergs berättelse lyfter. Bettys frustration över en son som vägrar att bli vuxen och som allt mer påminner om den dominerande före detta maken. Och främlingskapet inför äldsta dottern som har gjort en klassresa och bor i fina villan. Och ambivalensen inför den växande förälskelsen. Rädslan för att någon ska komma och styra och ställa igen.

Detta sammantaget ger läsaren ett fint kvinnoporträtt där många kommer att känna igen sig. Det ständiga dåliga samvetet i moderskapet, som senare blir till dåligt samvete för barnbarnen. Yrkesstoltheten och längtan efter erkännande och respekt. Den ensamstående mammans omöjliga uppgift att vara både familjeförsörjare och hushållerska i ett samhälle där arbetsdagen är för lång och kvinnolönerna för låga.

Viktigt är också att Maria Hamberg låter Betty vara den som i första hand driver handlingen framåt. Betty är inte något offer för omständigheterna och läsaren väntar med spänning på att få veta vilka val hon kommer att göra. I förälskelsen, på jobbet och i föräldrarollen.

JENNY TEDJEZA
Proletären 8, 2008