Hoppa till huvudinnehåll
Av

Filmfestivalen i Göteborg: Från norrländsk tall till rysk lyx


Tänk er en ung man från Norrland som lever i exil i en storstad söderut. En man som en dag får nog av ”betongångest”, stuvar in två kompisar i en bil och beger sig till skogarna utanför Boden med planen att bygga en tio kvadratmeter stor koja i en tall.

Låter inte det som ett synopsis till en utmärkt och smårolig film med Jonas Karlsson i huvudrollen?

Berättelsen om den norrländske unge mannen visades faktiskt på årets upplaga av Göteborg International Film Festival, men inte som spelfilm. Istället är det filmaren och snickaren Jonas Selberg Augustsén som i dokumentären ”Trädälskaren” har fångat den sommar då han och hans två vänner genomförde den vansinniga idén att bygga en trädkoja för vuxna. En mycket varm och humoristisk film om människans längtan tillbaka till naturen. (Något som i och för sig verkar helt obegripligt när myggplågan sätter in.)

”Trädälskaren” är också en berättelse om skillnaderna mellan stad och landsbygd, om de som for och de som stannade kvar. En mormor som gör palt åt sitt barnbarn och oroar sig för att han grubblar så mycket över tillvaron.

Jonas Selberg Augustsén har också valt att klippa in korta intervjuer med tänkare som journalisten och författaren Göran Greider och genusforskaren Anja Hirdman i sin berättelse om trädet och människan. De bidrar alla med småtrevliga betraktelser, men bäst är ändå de tre vännernas egna samtal och äventyr i norrlandsskogen.

*
Trots att de flesta tänker på spelfilm när de tänker på filmfestivalen i Göteborg, så erbjöds festivalbesökaren i år ett rikt utbud av spännande, roliga, lärorika dokumentärfilmer om allt från japansk maffia till dammkorn, från kärnkraft till baseball på Kuba. Inget ämne är egentligen för stort eller för smått för att behandlas i en dokumentärfilm, om bara angreppssättet är det rätta.

Till årets dokumentära höjdare hör, förutom ”Trädälskaren”, en film som ”Rublyovka – Road to Bliss”. Rublyovka är en förort till Moskva där den härskande klassen redan på tsarens tid hade sina lantställen. Med nyliberalismens triumf i den forna kommuniststaten breder de nyrika ut sig i området och bygger villor för tio femton miljoner dollar var. Här skapas stängda samhällen med säkerhetsvakter vid grindarna och en vurm för den gamla aristokratin. De vanliga människor som inte vill sälja sina hus och tomter får nattliga påhälsningar av mordbrännare.

Kontrasterna är stora mellan den tjugosjuåriga rikemansdottern som inte arbetar eftersom hon genomgår en ”creative
search” i sitt liv, och den gamla kvinnan som bor i sitt barndomshem vid vägen till Rublyovka, utan både tänder och rinnande vatten.

*
Andra fina filmminnen från årets dokumentära utbud på festivalen är den korta ”Tunneltankar”, som egentligen bara är en lång rad små intervjuer med tunnelbaneförare i Stockholm. En efter en avlöser de varandra i förarhytten och berättar om något som de tycker är viktigt eller intressant. Någon berättar om sina morgonrutiner, en annan om striden för den avskedade fackordföranden. Någon är ishockeyfan och en annan gillar att brodera. Någon har en genomtänkt livsfilosofi, en annan vill bara ha semester på en söderhavsö. Sammantaget bildar dessa tankar en fin mosaik av mänskligt liv och arbete. Allt det där stora och futtiga som pågår under en helt vanlig vardag.

Maj Wechselmann deltog på filmfestivalen med sin nya dokumentär ”Bang och världshistorien”. En mycket lärorik genomgång av några stormiga 1900-talsdecennier, skildrade utifrån den äventyrliga journalisten Barbro Alvings resor. Från nazitysklands olympiad i Berlin 1936 till USA:s vansinneskrig mot Vietnam.

Barbro Alving var konsekvent i sin antifascism och senare i sitt kärnvapenmotstånd. Hon levde också ett spännande kvinnoliv som yrkesarbetande och ensamstående mamma redan på 1930-talet.

Med risk för sitt liv skildrade hon motståndsrörelsen i Norge under kriget och tog sig till och från London på minerade vatten.

Maj Wechselmann har gjort ett fantastiskt arbete när hon har grävt i arkiven och satt ihop sin film. ”Bang och världshistorien” skulle kunna visas på landets gymnasieskolor för att lyfta historieämnet och engagera eleverna.

*
Ett stycke nutidshistoria blir det också i dokumentären ”War, Love, God & Madness”. Filmaren Mohamed Al-Daradji bestämmer sig för att mitt under USA:s ockupation spela in en film på Bagdads gator. Samtidigt görs dokumentären om alla de svårigheter som möter filmteamet under resans gång. Smuggla in film, hyra kamera, skaffa beskydd och övertala en kvinnlig skådespelare att våldtäktsscenen är bärande för berättelsen.

”War, Love, God & Madness” berättar ur ett annorlunda perspektiv om krigets vansinne. Mohammed Al-Daradji och hans kollegor deltar inte i den väpnade motståndskampen mot ockupationen, de vill bara göra en film. Men genom sin envishet tydliggör de kravet på att få leva i fred och frihet i sitt hemland. Stora delar av filmteamet blir också kidnappade och misshandlade av amerikansk militär. En ung medarbetare blir skjuten i benet och en annan hoppar av på grund av posttraumatiskt stressyndrom.

Ändå lyckas Mohammed Al-Daradji att färdigställa sitt filmprojekt. Spelfilmen ”Dreams” visades på filmfestivalen i Göteborg 2007, och i år kunde vi alltså se dokumentären ”War, Love, God & Madness”.

JENNY TEDJEZA
Proletären 6, 2008



Filmpriser och utmärkelser
Under filmfestivalveckan i Göteborg delas en lång rad olika priser ut till filmer och filmfolk som på olika sätt har utmärkt sig under året. Novellfilmstävlingen, Nordiska Filmpriset, The Ingmar Bergman International Debut Award, kortfilmspriset Startsladden, Publikens val och flera andra utmärkelser.

Roy Andersson, som med sin senaste film ”Du levande” nyligen kammade hem flera Guldbaggar, vann även Göteborgs Stora Filmpris, framröstad av stadens biopublik. Göteborgs Stora Filmpris är ett samarbete mellan Göteborg International Film Festival och Göteborg & CO.

För andra året i rad delades priset till minne av Viveka Seldahl ut under filmfestivalen till ”en förtjänt film- eller teaterarbetare, som verkar i Viveka Seldahls andra”. I år gick priset till skådespelaren Ann Petrén för ”ditt lidelsefulla engagemang, din fantasi, ditt mod och din lust till förnyelse av teatern, samt framför allt, för din vidunderliga skådespelarkonst helt och hållet i Viveka Seldahls anda.”

Priskommittén utgörs av Sven Wollter, Pernilla August, Karl Seldahl, Cecilia Ljung samt Angelica Lundqvist och priset består av 20.000 kronor samt ett verk av konstnären Stina Wollter.


Fakta: Göteborg International Film Festival
Årets upplaga av Göteborg International Film Festival var den 31:a i ordningen. Under de tio festivaldagarna visades 750 föreställningar av över 450 filmer från sammanlagt 67 olika länder. 30488 personer köpte medlemskort till festivalen och 124.000 biljetter såldes, vilket är 6.000 fler än förra året.

Festivalfilmerna har visats under ett tjugotal olika teman som Svenska bilder, Nordisk tävling, Fokus: Nya Mexiko, Efter 11 september, Musik Nonstop, Nya visioner samt Fem kontinenter.

Förutom filmvisningarna genomförs under festivalveckan en lång rad olika kringarrangemang som till exempel seminarieprogrammet Cinemix som hade 3000 besök på 36 programpunkter. Publiken har också kunnat lyssna på filmfolk som vinterpratar i Festivaltältet, gå på Dylan-fest och genomlida skräckfilmsnatten ”Slagga över” på Röhsska museet.