"En bra historia handlar om svaga människor som vågar"

– Folk borde läsa i stället för att titta på dokusåpor, säger författaren Håkan Nesser som menar att den skrivna berättelsen är livsnödvändig och ett sätt för människor att förstå varandra.

Ungefär samtidigt som Håkan Nesser kommer till kaféet i hemstaden Uppsala för att bli intervjuad av Proletären ringer mobiltelefonen i fickan. Det är dottern som meddelar att hon precis har läst ut sin pappas senaste bok, ”Människa utan hund”, och att hon blev berörd och till och med tårögd på sina ställen.

– Det var roligt att höra, säger författaren när han har satt sig ner med en kopp kaffe och en bulle i det gammaldags och nästan helt tomma konditoriet.

Men det dröjer ett tag innan Håkan Nesser börjar berätta om sig själv och sitt skrivande. Han gissar att detta är den tjugofemte intervjun sedan i april och just nu är han mer intresserad av Proletären och av varför intervjuaren, född på 1970-talet, är politiskt aktiv på vänsterkanten.

Själv är han likt många generationskamrater före detta vänsteraktivist, men säger att han inte längre tror på socialismen. Visst reagerar han mot orättvisor men ger inte mycket för marxistiska teorier om till exempel mervärde.

– Det finns en god drivkraft i kapitalismen också. Dessutom reste jag mycket i Östeuropa och såg hur fel det gick där. Analysen är för grov. Kanske att den fungerar i Sydamerika, men inte här.

Tror inte på kapitalism
Samtidigt tror han inte på kapitalismen heller. Han menar att den offrar allt som kommer i dess väg. Och han ser parallellerna mellan det Vietnamkrig som han själv demonstrerade emot i början av 1970-talet och det pågående Irakkriget.

– Visst ser jag det. Jag läser också John Pilger. Men jag ser ingen lösning. De politiska partierna verkar ha spelat ut sin roll. På första maj här i Uppsala var kristdemokraterna fler än sossarna, och Reclaim the City verkar inte heller vara rätt väg.

Välgörenhet
Samtidigt menar han att han kan känna sig lite illa till mods när allt han gör är att skänka pengar till Läkare utan gränser och andra välgörenhetsorganisationer.

– Men jag tycker om det som händer i Paris. Det påminner om 70-talet då ordet solidaritet var fyllt av kött och blod. Det här amerikanska ”satsa på dig själv” är skittråkigt.

Så det är inte för att Håkan Nesser stödjer den amerikanska politiken som han har bestämt sig för att lämna lägenheten i Uppsala för att bosätta sig i USA i ett år. Istället är det den mångkulturella staden New York som lockar.

– Hela världen finns där, från kolsvart till blekvit bara i tunnelbanan. Och även om det inte fungerar i resten av USA så verkar det fungera i New York. Det är städernas stad.

Håkan Nesser debuterade ganska sent i livet med romanen ”Koreografen” 1988 och slog inte igenom förrän 1993 då han introducerade kommissarie Van Veeteren i ”Det grovmaskiga nätet”. Innan dess arbetade han som lärare i svenska, engelska och historia i många år.

– Jag har alltid läst mycket, berättar han och menar att läsandet är nyckeln till allt skrivande. Att skriva är att läsa en bok som ännu inte finns.

När han plötsligt fick en veckas ”ledigt” från sina barn satte han sig ner och började skriva och sedan dess har han inte kunnat sluta.

– Jag torskade på skrivandet, säger han.

”Ödmjukhet är bra”
Håkan Nesser tycker att det var en fördel att slå igenom som författare så sent som han gjorde.

– Det är skönare att kunna ta allt med en klackspark. Man förhäver sig inte och allt får sin rätta vikt. Ödmjukhet är bra.

Han menar också att det inte finns några genvägar för den som vill försöka sig på författaryrket.

– Man måste kunna skriva och så måste man läsa mycket.

Håkan Nesser tror att berättelser i ord är livsnödvändiga för människan. Det räcker inte med bilder eller film.

– Vi använder berättelser för att få struktur på våra egna liv. Om man mår dåligt är den bästa medicinen att läsa om andra människor.

Han tror också att människor via berättelser kan förstå varandra trots att de lever i olika kulturer och miljöer och att alla berättelser egentligen handlar om livet, döden och kärleken.

Som författare har Håkan Nesser inga andra ambitioner än att skriva det som han själv skulle vilja läsa, utan att fuska. Med det hoppas han beröra människor.

– Jag har inga ambitioner att skildra sprickorna i muren som Mankell gör. Det blir ofta dåliga historier. Det fungerade på 70-talet när det var nytt. Nu kan alla se kapitalismens huggtänder.

Underifrånperspektiv
Samtidigt menar han att det inte går att skriva bra historier utan att ha ett underifrånperspektiv.

– Det måste handla om svaga människor som vågar, inte om någon stöddig överklasstyp. Det måste handla om människor som har det svårt och som försöker skapa värdiga förhållanden.

Själv växte Håkan Nesser upp i ett lugnt och tryggt Kumla på 1950- och 60-talen. En miljö som han använder i tonårsskildringen ”… och Picadilly Circus ligger inte i Kumla”. Huvudpersonen Mauritz kallar sig mods, röker pipa och dagdrömmer om grannflickan Signhild som har hittat sin far mördad i sängen.

På sommarlovet jobbar Mauritz på torvmossen utanför stan för att kunna köpa den nya musik som börjar leta sig ända fram till Skandinavien. Beatles, Dylan, Van Morrison. Just arbetet på torvmossen har Håkan Nesser hämtat från sin egen ungdoms sommrar.

– Bara att ta sig dit tog en timme på morgonen. Sedan jobbade vi på rent ackord och förstörde ryggarna. De mossarbetare jag har pratat med säger att de känner igen sig i beskrivningen. Jag får associationer till de svartas slavarbete på bomullsplantagen. Det var ett helt absurt arbete att ligga och vända på blöta skolådestora torvbitar. Hopplösheten stod som spön i backen.

Van Veeteren
Håkan Nesser förknippas förmodligen av de allra flesta med de tio kriminalromanerna om kommissarie Van Veeteren som avslutades med ”Fallet G” 1993 och som alla utspelar sig i ett fiktivt europeiskt land.

– Någon stans måste man börja ljuga, förklarar författaren. Och jag tyckte att det skulle funka om jag läste det själv.

Han berättar att en tysk journalist menade att den fiktiva miljön var ett sätt att tvinga läsaren att engagera sig mer i texten.

– Det är säkert så att det ger en suggestion att inte veta var man är. Men det var inget som jag tänkte medvetet.

Men i den kvartett om nye hjälten Gunnar Barbarotti vars första del, ”Människa utan hund”, kom ut i april i år har Håkan Nesser återvänt till en genuint svensk miljö, även om staden där huvuddelen av handlingen utspelar sig är påhittad. Förebilden är den typiska svenska småstaden.

– Jag kunde ha åkt till Borås för att göra research.

Försvinnanden
Handlingen i ”Människa utan hund” kretsar kring en familj som samlas för att fira två födelsedagar men som under loppet av två dygn drabbas av lika många försvinnanden. Förutom kriminalgåtan är berättelsen en träffsäker bild av ett samtida Sverige där människor gör vad som helst för en stund i rampljuset och en gripande skildring av en familj i sönderfall.

Samtalet glider in på den kommersiella bokbranschen där Håkan Nesser just nu är en av de mest marknadsförda svenska författarna. ”Människa utan hund” säljs intill godiset i mataffären och förlaget har till och med spelat in en reklamfilm där Håkan Nesser läser ett stycke ur boken.

– Bonniers har fått en ny chef som ville göra den här reklamkampanjen och jag sa ja, även om den gör mig lite generad ibland.

Han säger att han är kluven till det kommersiella men att han tror att litteraturen skulle må dåligt av att ställa sig vid sidan av resten av samhället.

– Jag tror att vi måste ha topplistor och sånt, annars dör boken. Huvudsaken är att folk läser istället för att titta på dokusåpor. Bara du läser så hittar du rätt till slut ändå.
Därför tror han på att göra böcker tillgängliga.

– Bokmässan i Göteborg till exempel är både kommersiell och seriös. Det är också den bästa bokmässa jag har varit på.

Boken mår bra
Håkan Nesser menar att boken mår bra i Sverige och att folk läser mer än någonsin. Mycket tack vare pocket-boomen.

– Jag tror att den svenska pocketboken är billigast i världen.

Del två i den planerade kvartetten om Gunnar Barbarotti kommer nästa augusti och Håkan Nesser har några genomgångar kvar innan han kan lämna ifrån sig den. De andra två delarna är inte ens skrivna än. Men löftet om en kvartett är inget som ger honom skaparångest. Han har ingen bild av sitt eget yrke som en väntan på gudomlig inspiration.

– Det är inte min grej att sitta klockan två på natten och dricka rödvin och vara genial. Efter en viss punkt i livet måste man strukturera sitt arbete på ett annat sätt. Men många författare gillar att vidmakthålla den romantiska myten.

Håkan Nesser har heller inga drömmar om stora priser eller utmärkelser.

– Det är bättre att ge till yngre författare. Jag har läsare och blir bekräftad genom dem. Det är en nåd att bli läst så mycket som jag blir. Jag är snarare överbekräftad.

JENNY NYSTRÖM
Proletären 23, 2006