Dollar Bill – hip hop från Rosengård

Dollar Bill är namnet på den hetaste Hip hopgruppen i Malmö. Gruppen är ett av flera band som spelar gratis på Palestinafesten lördag 20 oktober.

Proletären träffar dem i en lägenhet i Rosengård, stadsdelen som de vuxit upp i och har blandade känslor för.

Så fort vi klivit innanför dörren tar Mohammed Achmadi kommandot. Han talar snabbt, som i en av bandets låtar. Te dukas fram, därefter spaghetti och köttfärssås och sen cigaretter.

Tillsammans med brodern Jassim Achmadi och Edo bildar han trojkan som vill bli nästa stora namn på svenska Hip Hop scenen.

Stödjer Palestina
– Det första jag vill säga är att vi spelar gratis för att vi stödjer Palestina. Jag hoppas att de en dag får tillbaka sitt land. Sionisterna tog det ifrån dem för femtio år sedan och hela världen blundar. 90 procent av svenska folket vet inte vad som händer med Palestina, säger han.

– Jag har inget emot judar eller judendomen men de har ingen rätt att utsätta palestinierna för samma sak som de själva blev utsatta för.

Bröderna Achmadis pappa är från Irak, något som bidragit till synen på USA och imperialismen.

– Vi människor kan inte skita i vad som händer i världen. Jag är själv mycket politisk. Jag hatar USA. Inte folket där utan regeringen och Pentagon. De behandlar sin svarta befolkning som slavar än idag, precis som de gjorde för ett par hundra år sedan. De säljer vapen till dem, förser ghettona med droger och låter gäng som Bloods och Crips styra. Söndra och härska, det är samma taktik som USA använder i Irak. De vill splittra upp landet för att kunna kontrollera det.

– Om du lyssnar på våra tidigare låtar så handlar d-e nästan bara om politik. Jag gillar inte orättvisor. Idag handlar det mer om att få en söön melodi och göra en musikaliskt bra låt. Men politiken finns där fortfarande, lite här och där.

Hip hopen betyder allt
Hip hopen har betytt mycket för bröderna. Nästan allt, får man intrycket av. Det har gett dem en identitet som är kopplad till något positivt.

– Den har gjort oss till svenska medborgare. Innan jag blev duktig på musik visste jag inte vad Sverige var, säger Jassim Achmadi. Vi får beröm och uppskattas för det vi gör. Det har vi aldrig fått i Rosengård. 

– Vem vet vad man gjort annars. Vi har så många polare som väljer att ”gå in i branschen”. Det vill säga sälja knark, välja den kriminella banan. Det är ofta det enda sättet att komma upp sig, att tjäna pengar.

En tidigare bandmedlem fick kicken på grund av att han inte kunde välja mellan kriminaliteten och musiken.

– Ska jag berätta vad Rosengård är? utbrister Mohammed Achmadi. Det är en vuxen man i en femtonårings kropp.

På turné
Dollar Bill har turnerat runt Sverige och fått se ställen som de förmodligen annars aldrig besökt. Botkyrka utanför Stockholm, till exempel.

– De kallar det ett ghetto eller en blatteförort? Jämfört med Rosengård är det ingenting! Folk där var trevliga, kom fram och hälsade oss välkomna. Här glor folk snett på en och man måste hålla ögonkontakten för att visa att om det blir bråk så kommer jag inte att backa.

Lägenheten vi sitter i är uppsagd. Det sparsamma möblemanget skvallrar om att de är på väg härifrån. Mohammed har redan flyttat från Rosengård, till Holma, där blandningen mellan svenskar och invandrare är bättre, menar han. Jassim ska också flytta snart. De har bott i Rosengård sen de var barn. För länge, tycker de. De som har möjlighet väljer ofta att flytta.

– Det som är bra med att växa upp här är att man blir tuff och streetsmart. Det dåliga är när man ska söka lägenhet och jobb, säger Jassim Achmadi. Det har varit riktigt svårt för mig att få en lägenhet. När de får reda på att man bor i Rosengård blir det nej direkt.

– Men nu, när vi har jobb, och vår musik så har vi fått en färdighet till, nu är vi en del av svenska samhället. Nu kan vi dribbla åt två håll!

• Som Zlatan?
– Ja, som Zlatan, säger Mohammed Achmadi.

Präglade av förorten
Även om gruppen bryter upp från hemtrakterna så fortsätter betongförorten att prägla deras musik. Deras texter är ett försvar för betongens ungar. De sätter sig emot fördomarna om ett ”hopplöst område” och slår ett slag för de som staten glömt.

– Vi vill vara ett föredöme, vi vill visa att det går att ta sig fram. Folk tittar på oss och tänker ”Oj, oj, oj, de killarna gjorde det!”

• Varför namnet Dollar Bill?
– När vi tog det namnet var dollarn den mäktigaste valutan. Det handlar om att dominera. Vi vill ta över Hip Hopen och bli de kommande Latin Kings.

NILS LITTORIN
Proletären nr 42, 2007

För mer information om Dollar Bill gå in på www.dollarbill.se



Palestinafest i Rosengård
Förutom Dollar Bill är sedan länge Mikael Wiehe och Behrang Miri klara. Kommunistiska Partiet i Malmö är mycket glada över att Hassan Assad från Göteborg kommer ner och håller tal. För Proletärens läsare är han ett välbekant ansikte. Han är palestinier som kämpar för att bli rentvådd från Säpos anklagelser om terrorism. Dessutom uppträder artisten/poeten Sara Gilliard. Fler programpunkter kan dyka upp.

Tegelhuset, Rosengård centrum
(vid Rosengård Sporthall)
Lör 20 okt kl 19.00-23.00
Inträde: 20 kr för ungdomar under 18 år, 40 kr för vuxna.