Hoppa till huvudinnehåll
Av

De dansar på kungarnas gård

– De som har makt och pengar måste lyssna, säger Nasrin Pakkho som just nu är aktuell med sin hiphopmusikal ”Kungarnas gård” på Folkteatern i Göteborg.


”Jag har bott och verkat i förorten i 18 år. Jag är trött på alla integrationsprojekt som kommer utifrån och vill därför fokusera på det som uppstått ur ungdomarnas egna idéer, drömmar, visioner och glädje.”

Så skriver regissören Nasrin Pakkho om ”Kungarnas gård”, en musikal om vänskapen och solidariteten inom hiphopkulturen, som just nu spelas på Folkteatern i Göteborg. Inför premiären besöker Proletären teatern och träffar regissören och de sex dansare som medverkar i föreställningen.

I scenens fond projiceras ett jättelikt foto av ett miljonprogramshus någonstans i Sverige. En mur, en soptunna och en parkbänk utgör resten av scenografin. Mer än så behövs inte. Koreografin är välarbetad och de skickliga artisterna skulle kunna fylla vilken scen som helst med sin energi och stora dansglädje.

De yngre dansarna spelar ett gäng förortsungdomar som har svårt att hitta ett ställe att träna på och kampen för en plats i världen kantas av en lång rad problem. Vuxenvärlden gestaltas av den lite äldre dansaren Phax Ahamada samt Elisabeth Olsson och Anders Granell från Folkteaterns fasta ensemble.

Idén till föreställningen fick Nasrin Pakkho genom sina egna söner.

– Jag försökte vara delaktig i deras fritidsaktiviteter. När de började dansa så blev jag så glad av det jag såg att jag tyckte att publiken också skulle få njuta av dansen.

– Hiphopen ställer bra frågor om samhället. Jag trodde att jag i mitt arbete med film och folkbildning hade en bred kunskap men i hiphopkulturens historia fick jag lära mig något nytt.

Problemet med de integrationsprojekt som snickras ihop inne på stadshusets kontor är, enligt Nasrin Pakkho, att de aldrig utgår ifrån vad ungdomarna själva vill.

– De som har makt och pengar måste lyssna, säger hon med eftertryck.
Hon tycker också att massmedia skapar en falsk bild av förorten.

– Visst finns det problem men det finns också människor med drömmar och visioner och föräldrar som bryr sig om sina barn.

Lösningen på integrationsproblemen menar hon är kommunikation åt båda håll, och att människor tas till vara.

– Resurser är inte bara pengar. Vi måste använda de resurser som finns hos människorna.

Dansarna som medverkar i ”Kungarnas gård” är idag professionella men de menar att den berättelse som gestaltas på scen också är deras berättelse. Och det var det starka manuset som fick dem att söka sig till föreställningen.

– Det handlar om att satsa allt för något som man är intresserad av, säger Phax Ahamada. Att försöka skapa sig en scen och fler möjligheter, att pröva sina vingar. Detta är en viktig berättelse om det som händer i vanliga livet.

Dansarna har under repetitionerna verkligen fått pröva sina vingar eftersom det är första gången de ger sig i kast med skådespelaryrket.

– Det är en utmaning att använda sin röst samtidigt som vi vill göra ett bra jobb dansmässigt, säger Sahar Taklimi.

Hon hoppas att Kungarnas gård leder till att fler teatrar väljer att ta in dansen på scen.
– Det är en viktig konstform, tycker Mona Namer. Den bör få ta mer plats.

– Särskilt hiphopen, fortsätter Sahar Taklimi. Operascenen har vi ju redan.

”Kungarnas gård” är ett samarbete mellan Folkteatern i Göteborg och Interkulturellt Projektcentrum. Föreställningen ges under maj månad på Folkteaterns Röda scenen och parallellt hålls skolbesök och debattkvällar om bilden av förorten.