Dåraktig censur på konstfack

Publicerad 29 april 2009

På Konstfacks vårutställning kommer ett verk att saknas. Konststudenten Magdalena Nordins manipulerade musikvideo med Paris Hilton får inte visas. Orsak: skolan är rädd för åtal.

För runt fyrtio år sedan stormade polisen in på en utställning, rev ner Carl Johan De Geers serigrafi och förstörde de grafiska bladen. Orsaken var att bladen bland annat föreställde en brinnande svensk flagga med texten ”kuken” skriven mitt i det gula korset. De Geer dömdes till 75 dagsböter för bland annat uppvigling och skändande av statssymbol.

Nu stormar inte polisen in på Konstfacks utställning, istället har rektorn i förväg anlitat jurister som granskar ”tveksamma” verk. Det är svårt beskriva det som något annat än censur.

Det är kanske ödets ironi att ett av de två verk som hamnade under juristernas lupp är en medveten blinkning till Carl Johan De Geers grafiska blad som beslagtogs och förstördes 1968. Oscar Guermouche har skrivit ”Vi vill alla åka till Moskva” på en svensk flagga. Orden är tagna från svenska jägarförband som utbildas för att ”döda ryssar”.

Risken för åtal
Efter lite om och men står det nu klart att Oscar Guermouches verk trots allt kommer att visas på Konstfacks vårutställning. Lagen om att inga tecken och ingen text får skrivas på flaggan kvarstår visserligen, men den används inte i praktiken. Alltså bedömdes risken för åtal som liten och juristerna gav grönt ljus.

Samma tur hade inte Magdalena Nordin. Hennes verk består bland annat av en omklippt video med Paris Hilton. Pirate Bay-rättegången och en drös nya upphovsrättsliga lagar har uppenbarligen fått juristerna att dra öronen åt sig och hon får därför visa något annat på utställningen.

Detta drabbar inte bara Magdalena Nordin. Många konstnärer arbetar med att omtolka, manipulera, replikera och parafrasera andra upphovsmäns tavlor, fotografier, musik, texter och filmer. Om dessa konstnärer ska rätta sig efter den juridiska tolkning Konstfack gör kommer det att få direkta konsekvenser för deras arbete.

Bakgrunden till Konstfacks räddhågsna agerande är det senaste halvårets uppmärksamhet kring två studenter vid Konstfack. Det ena fallet rör en student som simulerade att hon var psykiskt sjuk och självmordsbenägen, vilket ledde till att hon tvångsomhändertogs.

Det andra fallet rör ett videoverk som visar hur en maskerad man vandaliserar en tunnelbanevagn.

Debatten om de båda studenternas arbetsmetoder lär fortsätta ett bra tag. Det är bra. Konstnärer måste alltid vara beredda att diskutera och försvara sina arbeten, även ur ett politiskt och moraliskt perspektiv.

Öppen debatt
Men det som nu sker vid Konstfack är något helt annat än öppen debatt och kritik. Att verk inte visas på grund av juridiska hänsyn främjar varken samhällsdiskussionen eller kulturen.

”Konstfack, som ett tag låg i avantgardets framkant, har förpassat sig själv till Grönköpings förorter”, skriver Carl Johan De Geer i en kommentar till det inträffande. Det är bara att hålla med.

LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 18, 2009