Hoppa till huvudinnehåll
Av

Ytlig Afzeliusbiografi

Den första biografin om Björn Afzelius är dåligt genomarbetad och materialet är inte lika unikt som utlovat.


När Björn Afzelius dog i lungcancer i februari 1999 var det få skandinaver som inte hade en relation till honom. 2,5 miljoner sålda skivor, flera låtar på Svensktoppen och ett flitigt turnerande hade gjort honom till en av Sveriges mest älskade artister.

Därför kan det tyckas märkligt att det tagit 14 år efter hans död innan det kommit en biografi över hans liv och karriär.

Afzelius var en unik artist. En kommunist med rötterna i proggen, men som trivdes bättre med amerikansk rock och jänkarbilar. En folkkär svensktoppsartist som sjöng stenhårda politiska texter lika gärna som smäktande kärlekslåtar.

Hans repertoar var onekligen bred. Politiska kamplåtar som ”Medan bomberna faller”, kärlekssånger som ”Isabelle”, komiska arbetarhistorier som ”Arvidsson på svetsen” och självutlämnande låtar som ”Två ljus”.

När han sjöng om samhället tog han alltid arbetarklassens parti, också när han skildrade misären i ”Sundsvall By Night” och ”Missbruk”.

Han sjöng om enskilda personers öden i det hänsynslösa och patriarkala klassamhället i ”Hundra mil från Marianne” och ”Balladen om K”.

Björn Afzelius var en känslomänniska med ett direkt tilltal, ofta helt avskalat från subtiliteter, vilket ibland också kunde ha sina baksidor. I ”Tankar i Havanna” ger han en så naivt utopisk bild av socialismen på Kuba, att det inte kunde leda till annat än besvikelse.

En besvikelse som skulle ta sig uttryck i den inte särskilt smickrande episod som inleder Gunnar Wessléns bok ”En god man (och bara en människa)”. På 1990-talet smugglade Björn på uppdrag av biträdande utrikesminister Pierre Schori pengar in i Kuba åt den kubanska oppositionen i Miami.

Just Kuba får oproportionerligt mycket utrymme i boken, medan andra viktiga delar av Afzelius karriär och liv utelämnas, eller bara nämns i förbigående. En del annat upprepas flera gånger, och boken ger intryck av att inte vara särskilt genomarbetad.

Trots att boken marknadsförs med att Wesslén var personlig vän till Afzelius, är det sällan man känner att man kommer Björn Afzelius nära. Merparten av materialet är hämtat från redan publicerade texter, och nästan inget är nytt.

Man får också intrycket av att texten inte alls korrekturlästs innan den lämnats till tryckning. Den är full av språkliga fel, ord som saknas, och fel i titlar och namn. Diktatorn Batista blir till exempel Baptista.

Wesslén håller sig nästan genomgående till att endast skrapa på ytan, och att då och då återberätta små anekdoter ur minnet. Endast när han i bokens två avslutande kapitel behandlar Björn Afzelius komplicerade kärleksrelationer och kvinnosyn, samt relationen till sina döttrar, blir det riktigt intressant.

Här försöker författaren verkligen att förstå människan Björn, genom intervjuer, analyser av låttexter och utan att försköna eller fördöma.

Tyvärr är det bara just här som boken känns relevant, annat än för den som inte känner till något om Björn Afzelius sedan tidigare.

Den medföljande cd:n med ”unika” låtar är låtarna från LP:n Sång och gitarr, vilka redan finns släppta på cd, och alltså inte alls är särskilt unika.

Vi väntar fortfarande på en bra biografi över Björn Afzelius.
Robert Wettersten
Fakta

Ytlig Afzeliusbiografi

Litteratur
  • En god man (Och bara en människa)
  • Av Gunnar Wesslén
  • Norstedts
[[nid: view_mode=inlinenode]]