Hoppa till huvudinnehåll
Av

Spretigt och spännande

Det är en total musikalisk blandning man bjuds i Jens Ihlströms nya album Mörkare Stråk. Det är hans tredje fullängdskiva sedan debuten 2008. Genren är svårdefinierbar och drar åt olika håll. Lyssnaren bjuds med på en musikalisk och poetisk resa utan klar destination.


Att ett album beskrivs som spretig brukar inte vara positivt, men jag skulle vilja säga att det är skivans främsta tillgång och det verkar också vara ett medvetet grepp från Jens Ihlström.

Varje spår ges lika stort individuellt utrymme. Kanske är det också därför de olika spåren inte självklart fastnar efter några få genomlyssningar. Det krävs flera lyssningar för att hitta de olika lagren och vändningarna.

Även om Jens Ihlström är en multimusiker som själv spelar alla instrument på skivan, så är det texterna som står i fokus och han har ett nyfiket språk som vill bli poesi. När han lyckas blir det riktigt vackert och stundtals skört.

Den nya skivan är också mer personlig, men fortfarande med tydliga politiska undertoner.

Han gör all sång på skivan själv, inklusive körer. Det är rätt häftigt att betänka när man lyssnar igenom albumet, att det är en person som gör allt. Tidigare har han arbetat tillsammans med bandet Allt blir bra.

Sången är långt ifrån klockren och vissa skulle kanske fastna där, men efter några låtar vänjer man sig vid svajet och kan koncentrera sig på känslan och budskapet. I vissa låtar lyfter osäkerheten i sången fram det personligt sårbara och ger texten en förstärkning som jag gillar.

Som titeln antyder är det en mörk skiva som vill beskriva mycket, både personliga betraktelser och samhälleliga. Där finns hela tiden en underliggande svärta och ett påtagligt vemod som i den smäktande Grammofonvals där valstakterna betonar den ofrånkomligt upprepande historien som är våra liv.

Texterna är välskrivna med ett upproriskt och ibland prövande språk. Fantasifullt och långt ifrån förutsägbart. I Spretande kamel ligger det tragikomiska bildspråket och den släpiga kabarémusiken nära Lars Demian.

I Begrav mig stående får man i stället en modern känsla av cirkustält och Brecht. Med ostyrig orkester, körer och blås rycks man med i en samba om klasskillnader. Jens Ihlström rör sig mellan de olika musikaliska spåren utan att det känns krystat. Det märks att mycket tid och omsorg lagts ner på arrangemangen runt varje låt.

I ett kommersiellt brus av likriktat musikskapande är det uppmuntrande att höra hur Jens Ihlström går en annan väg. Det är inte alltid insmickrande och helt lättillgängligt, men han litar till sin publik och styrs inte heller av skivbolag. Med den inställningen och erfarenheterna skriver han om svårigheten att vara en fri kulturarbetare.

Sammanfattningsvis är Mörkare Stråk en platta att ta fram och lyssna på många gånger. Just på grund av spretigheten och variationen tröttnar man inte så lätt och hittar ständigt nya språkliga kullerbyttor och instrumentella hyss.
Fakta

Spretigt och spännande

Musik
  • Mörkare stråk
  • Av: Jens Ihlström
[[nid: view_mode=inlinenode]]