Sovjetisk Mona Lisa på Nationalmuseum

I tider av rysskräck och militaristisk hetspropaganda är det i sig hedervärt att lyfta fram kulturnationen Ryssland. Som av en händelse öppnar Nationalmuseums höstutställning ”Från tsarer till folkkommissarier” samma dag som Carl Bildt avgår som utrikesminister.

Utställningen ger ett smakprov på drygt hundrafemtio år av ryskt konstliv. En av dess förtjänster är att den visar på en historisk kontinuitet mellan tsartidens samhällskritiska ”vandrare” och den socialistiska realism som nådde sin höjdpunkt under Stalinepoken.

Tanken på en särskild kulturell identitet som lever vidare genom revolutioner, krig och perestrojkor ligger förvisso helt i linje med de nationalistiska värderingar som förespråkas av dagens borgerliga ryska makthavare. Men i en mening är det också sant.

Den socialistiska konstsynen uppstod inte ur ett vakuum utan byggde vidare på en tradition som redan fanns. Tack vare denna måleriska berättarkonst kan vi idag njuta av en utställning som både ger oss en uppfriskande historielektion och perspektiv på det liv vi lever här och nu.

Vad innebär då denna identitet? Bland annat mycket romantik. Men inte av det ytliga sentimentala slag som bjuds i den anglosaxiska kulturens filmer och tv-serier. I den ryska kontexten handlar det snarare om starka känslouttryck och en djupsinnig humanism.

Intensiteten och människokännedomen återfinns i de utmärkta personporträtten, många med kvinnomotiv. Nathan Altmans ”Poeten Anna Achmatova” tillhör ett av de mer kända. Liksom Aleksandr Samochvalovs ”Flicka i T-shirt”, på sin tid kallat för Sovjets ”Mona Lisa”.

Romantiken går även igen i naturskildringarna. De mäktiga havsvågorna i Ivan Ajvazovskijs ”Den nionde vågen” förmår att välta mer än båtar. Ingen kan undgå känslan av nazismens förintelsekrig efter att ha sett Aleksandr Dejnekas ”Den brända byn”.

Marc Chagall, Vasilij Kandinskij och Kazimir Malevitj är alla världsberömda ryssar med mer eller mindre abstrakt, icke-föreställande, konst på sina dukar. Den skruvade och extreme Pavel Filonov är kanske mer okänd i de västerländska salongerna.

Alla hänger på Ryska muséet i St Petersburg som har gett underlaget till ”Från tsarer till folkkommissarier”. Samma museum har länge haft en ganska njugg inställning till sovjetepokens konst. Förmodligen av politiska och ideologiska skäl.

Men i Nationalmuseums utställning finns alla relevanta riktningar representerade. Den sovjetiska avdelningen upptar nära nog en egen sal. Lenin och Stalin hejar glatt på besökarna tillsammans med revolutionsgardister, textilarbeterskor och kolschozbönder.

Det är bara att tacka och ta emot. Nationalmuseum i Stockholm befinner sig i kappsäck för renovering. De tillfälliga utställningslokalerna ligger i Konstakademins lokaler vid Rosenbad. Utställningen ”Från tsarer till folkkommissarier” är definitivt värd ett besök.