Houellebecq skriver sant om alienation

Publicerad 3 december 2015
Skandalförfattaren Michel Houellebecq skriver i en fransk politisk tradition.
Skandalförfattaren Michel Houellebecq skriver i en fransk politisk tradition.

Houellebecq erbjuder med sina romaner ett alternativ till modernitetens alienation.

Bilder
Fakta och bakgrund
Litteratur
  • Underkastelse
  • Av Michel Houellebecq
  • Albert Bonniers Förlag

I Frankrike har de politiska författarna alltid spelat roll; Michel Houellebecq är den stora nu levande, och den som vill känna samtidslitteraturen måste nödvändigt läsa Houellebecq. Skandalförfattaren.

För att beskriva vår tid tar Houellebecq upp ämnen som samhället döljer som sår eller gömmer; i förruttnelsen och avskrädet hittar han sanningarna om samtiden.

En civilisation, skriver Houellebecq, där mellanmänskliga kontakter inskränker sig till girighet, statusjakt och sexuell konkurrens, där begäret och inte moralen ska dyrkas och ideologierna försvunnit, medelklassen förlorat sin förmåga till kollektivt tänkande och de intellektuella drar sig tillbaka från debatten, har nått världs ände.

Houellebecqs romaner är nattsvarta och textuellt oförutsägbara med närgångna analyser av konsumtionens ytlighet blandade med vetenskapliga utredningar, rena pekoral och obehagligt närgångna beskrivningar av sexualiteten, men inte av sexualiteten i sig utan sexualiteten som den del av kapitalismens förtingligande av världen som hela tiden blir grövre och som hindrar att vi ser människan som mer än sin sexualitet.

Houllebecqs formlösa, konstlösa stil skapar trovärdighet bortom fiktionen; det här skulle kunna hända. Houellebecq som vill skriva sanningen uppnår sina syften. Den senaste romanen Underkastelse är inget undantag.

Underkastelse handlar om hur muslimerna vinner de franska valen 2022 och Frankrike får en muslimsk president – osannolikt nog kom Underkastelse ut 7 januari 2015, samma dag som tidningen Charlie Hebdo angreps och tolv personer dödades. Skandal följde, högt upp i hierarkierna.

Jaget i Underkastelse, Francois, är en medelålders, intellektuell man, utan familj eller vänner, som förströr sig med kärlekslöst sex; en desillusionerad man som genomskådar den ihåliga jakten efter pengar, makt och sexuell status – ett spel han inte deltar i vilket skapar dynamik i texten där Francois relationer till andra bygger på avståndet.

Eftersom förhållandet även gäller honom själv innebär den existentiella isoleringen generellt som typisk för modernitetens oförmåga till närmande. Som så ofta hos Houellebecq ligger förklaringen i föräldrarnas avvisande av barnet och när föräldrarna dör kan Francois inte sörja.

Temat i romanen är ledan, svårigheten för medborgarna att se bortom sin girighet, sin konsumtion och idoldyrkan som upphöjts till tro. Underkastelse är en satir riktad mot de intellektuella och deras ensidiga inriktning på egen vinning, egen bekvämlighet.

När i Underkastelse krisen som föregår de franska valen övergår i skottlossning och bilarna brinner fortsätter den bildade klassen festen bakom polerade glasrutor som om verkligheten inte angick dem. Valet genomförs och centralt i romanen följer normaliseringsprocessen; i mellanrummet mellan opportunism och liknöjdhet tränger de sig in, sharialagarna. De bildade behåller sina bekväma liv, ingen klagar.

Med sina romaner erbjuder Houellebecq ett alternativ till modernitetens alienation – så enkel är världen, menar Houellebecq, och när Francois belästhet hindrar honom att tro på det kristna undret inser han att islam är enklare, yngre, nyare.

Francois vinner allt på att fortsätta vara desillusionerad och likgiltig – en konvertering till islam ger honom ett bra betalt arbete och konverteringen i sig betyder ingenting. Men Underkastelse handlar inte om islam och är mer än Francois småskurna person.

I romanen använder Houellebecq 1800-talsförfattaren Huysmans som grund i texten, som ett slags ställföreträdande huvudperson, och mot Huysmans pessimism, grådaskiga syn på livet i evig leda, ställer Francois vår tidsanda, vår tids idéer och kriser.

Så bra är detta, så läsvärt och lärorikt. Läs också Houellebecqs kultförklarade ”Elementarpartiklarna”.

Britta Leman