Hoppa till huvudinnehåll
Av

Förortshatet är samtidens klasshat

Johanna Langhorsts Förortshat är ett initierat och högaktuellt reportage om det samtida klassamhället.


Bergsjön, Rosengård, Rinkeby. Vad tänker du när du läser namnen på några av våra mest stigmatiserade förorter? Fula hus? Arbetslöshet? Sociala problem? Helt säkert har alla som inte själva bor i ett miljonprogramsområde en lång rad fördomar.

När journalisten Johanna Langhorst bildade familj i början av 1990-talet och snabbt behövde en lägenhet blev hon hänvisad till Stockholmsförorten Tensta.

Till en början var hon precis som många andra tveksam. Kan man bo i Tensta? Men ganska snart blev hon positivt överraskad av områdets välplanerade lägenheter, alla grönområden och fina grannar. Den unga och växande familjen stannade och trivdes i Tensta i sjutton år.

Samtidigt fick Johanna Langhorst möta medelklassens fördomar om förorten. Samtal med kollegor och bekanta stannade plötsligt av när hon berättade var hon bodde. Erfarenheten av att bo i ett område som innerstadsmänniskor kallar getto inspirerade till boken Förortshat som kom ut i mars och nu har blivit högaktuell i samband med oroligheterna i Husby.

Med ett gediget journalistiskt hantverk belyser Langhorst förorten ur flera olika vinklar. Hon granskar mediebilden av förorten, undersöker brottsstatistik, fördjupar sig i den moderna arkitekturens historia och intervjuar sakkunniga.

Det visar sig att bilden av förorten som vi matas med i media är falsk. Förorten och dess invånare får felaktigt skulden för en lång rad samhällsproblem. Vi tror att kriminaliteten och våldet frodas i förorten, men sanningen är att det är mycket farligare att vistas på Södermalm än i Tensta.

Vi säger att förortsungdomar driver runt i gäng och bråkar men av Tenstas 18.000 invånare är det en grupp på 30 unga män som ställer till problem. Och vem lastar majoritetssamhället för alla helyllesvenska fotbollshuliganer?

Vi säger att arkitektur och stadsplanering i förorten är trist men i verkligheten är dessa områden planerade med stor omsorg om barnfamiljens sociala behov. Att många bostäder i förorten är i uselt skick orsakas av en katastrofal bostadspolitik, inte av de boende själva.

Vi säger att förorten är segregerad när det i själva verket är innerstadsområdena och villaförorterna som är homogena och utestängande. Den vita medelklassen och överklassen vill inte bo med invandrare.

Johanna Langhorst menar att förorten görs ansvarig för klassamhällets problem. Genom att skylla arbetslöshet, segregation och fattigdom på vissa bostadsområden och dess invånare slipper vi tala om klass. Men förortshat är klasshat. Överklassens hat mot de fattiga.

I förortshatet finns också ett stort mått av rasism. När högern talar om utanförskap uppstår ett vi och ett dem. Innanför och utanför. En uppdelning som Sverigedemokraterna tacksamt utnyttjar. När politikerna talar om den misslyckade mångkulturen står fascismen i farstun.

Förortshat är ett personligt, initierat och rasande försvar av förorten och dess invånare. I sin vilja att förändra bilden av förorten hemfaller Johanna Langhorst ibland till den andra ytterligheten och ägnar sig åt förortsromantik. Men det är lätt att förlåta i sammanhanget. Hennes reportagebok är utan tvekan ett mycket viktigt inlägg i debatten om det samtida klassamhäl
Fakta

Förortshatet är samtidens klasshat

Litteratur
  • Förortshat
  • Av Johanna Langhorst
  • Ordfront