Den splittrande rasismen
Mångkulturellt Centrum i Fittja behandlar frågan om ras i en mycket sevärd utställning.
”Spelar ras någon roll? Nej, det finns inga raser och vi gör inte skillnad på folk och folk, svarar nog de allra flesta i dagens Sverige.” Ungefär så börjar introduktionen.
Men i så fall bör de flesta besöka Mångkulturellt Centrum i förorten Fittja söder om Stockholm för att se att det är den vita rasens överhöghet som vid sidan av religionerna kanske mest av allt påverkat mänskligheten i hela världen.
I utställningslokalen hänger historiska citat och förklaringar sida vid sida med de ytliga fraser och påståenden som vi alla hört mycket oftare än historien om imperialismen och rasismen.
Bilder av stereotypa teorier från kolonialismens uppkomst är genomgående och betraktaren får den omedelbara insikten om att rasernas över- och underlägsenhet är en idé planterad av dem som hade de största vinsterna i den.
Utställningen ger också insikten hur effektivt rasismen har splittrat arbetarklassen och hur mycket vi alla har förlorat.
En intressant passus på utställningen är att kvinnofrågan lyfts fram som orsakad av samma idéer och intressen. Eller enkelt uttryckt, kapitalismens och imperialismens framgångssaga bygger på splittringen av sin mäktigaste fiende – arbetarklassen.
Utställningen ger också många frågeställningar: Vad är den svenska självbilden – är det sant att vi inte är rasistiska? Varför pratar vi inte om ras? När andra länder pratar om rasliga ojämlikheter pratar vi helst om etniska skillnader och kulturkrockar. Räcker det med att undvika orden för att få ras och rasismen att försvinna?
Detta är några av alla frågeställningar och borde göra utställningen till ett måste för alla skolklasser.
Något alldeles speciellt är det när olika människor kommer till tals om sina upplevelser att inte tillhöra den vita rasen. Kanske mest för att den rasistiska upplevelsen inte är kopplad till en flykt från en ond värld, som vi önskar oss, utan från en vardagsupplevelse mitt ibland oss. Man riktigt känner förnedringen och när det inte är lönt att försvara sig…
Utan att överdriva får man fortfarande konstatera, att vithet är normen. Men för tydlighetens skull får jag tillägga, den vita mannen är normen. Så väl i Sverige som i resten av världen.
Utställningen pågår till och med 31 mars. Den är värd ett besök och den är värd allt stöd.