Skyddslocket över Tjernobyl – 30 år efter olyckan som förändrade världen

Publicerad 11 maj 2016
Detalj ur ryske bildkonstnären Aleksej Akindinovs oljemålning ”Tjernobyl – Pripjats sista dag.”
Detalj ur ryske bildkonstnären Aleksej Akindinovs oljemålning ”Tjernobyl – Pripjats sista dag.”

I Ukrainska sovjetrepubliken låg Pripjat, en modernistisk mönsterstad med grönområden och idrottsanläggningar, kulturutbud och skolor. Här bodde 50.000 personer. 50.000 personer som arbetade, älskade, åt, sov, sjöng, grät och allt som människor gör när de är människor.

Många av dem arbetade på det närliggande kärnkraftverket i Tjernobyl. Staden är nu en morbid turistattraktion där välbärgade besökare får vandra runt på fotosafari med munskydd och geigermätare.

Många borgerliga kärnkraftsförespråkare, då som nu, vill få det till att det var någon inneboende oförmåga hos människorna i det forna östblocket som ledde till katastrofen. Att anläggningen i Tjernobyl skulle ha varit ett osäkert hafsbygge blev därmed en del av den nyliberala historieskrivningen.

När den stod klar 1977 ansågs den tvärtom vara en av världens bästa och säkraste. Blott nio år senare inträffade en olycka som varken hade med realsocialismens begränsningar eller sovjetryska atomingenjörers inkompetens att göra.

Det var kärnkraftens fullständiga oberäknelighet.

I en insats av obeskrivligt mod från räddningsarbetare och militära reservister sanerades området efter förmåga. Hundratusentals arbetare, frivilliga från hela Sovjetunionen, började bygga ett enormt skal för att täcka den skadade reaktorn. Många av dem offrade livet i processen.

Inneslutningen var tänkt som en provisorisk lösning. Trettio år senare står den kvar som enda skyddsvall. Sliten bortom all rim och reson.

Planer om en ny inneslutning har vandrat från skrivbord till skrivbord i årtionden. Gång på gång har byggstarten skjutits upp. Det har inte funnits pengar.

Trots alla oligarker som skott sig på Sovjetunionens sammanbrott, trots alla börshajar och palats.

Till slut lottades kontraktet ut till byggjättar i Västeuropa. Privata företag som fuskar med räkenskaper och söker profit ska nu bygga en sarkofag tänkt att hålla döden inlåst i 25.000 år.

Nattväktarstatens främsta förespråkare styr ekonomin i Ukraina och smedjan av den rustning som ska skydda världen från plutoniumfontänen i Tjernobyl.

Kärnkraften i Sverige drivs i halvstatlig regi, med både inhemska och utländska ekonomiska intressen att ta hänsyn till. En tidsinställd bomb av märket Den svenska modellen.

Saneringsarbete av Tjernobylsnitt skulle förmodligen inte hanteras särskilt mycket bättre här. De riksdagspartier som ännu officiellt är motståndare till kärnkraften hanterar idag frågan ungefär på samma sätt som kravet på republik.

Parollerna om avvecklad kärnkraft är finskjortan de drar på vid kongresser och högtidliga tillfällen. Under valrörelserna kan det hända att den nämns i förbifarten.

Men den når sällan, eller aldrig dagspolitiken.