Lars Vilks tar sig friheter

Konstnären Lars Vilks, även känd som provokatör sedan han 2007 porträtterade den muslimske profeten Muhammed som rondellhund, portas från utställningen ”Udda och jämt” på Länsmuseet Jamtli i Östersund där han skulle ha medverkat tillsammans med Marianne Lindberg De Geer, Anna Odell och andra ledande svenska konstnärer.

Anledningen till Jamtlis beslut är att Vilks den 11 september kommer att tala på ett möte i New York, arrangerat av den antimuslimska organisationen Stop Islamization of Nations (Sion).

Sion företräds av välkända och extrema islamofober som Pamela Geller och Robert Spencer, vars blogg citeras flitigt i Anders Behring Breiviks manifest.

Sion har också nära förbindelser med den högerextrema huliganorganisationen English Defence Leauge.

Att Jamtli avbryter samarbetet med Lars Vilks är därför fullt förståeligt. Även om Lars Vilks inte till fullo delar de mest fanatiska islamofobernas tankevärld, innebär hans medverkan på Sions möte i New York att han agerar skyltdocka för den högerextrema rörelsen.

I en debattartikel i Aftonbladet i början av augusti gör Lars Vilks ett försök att ursäkta sitt samröre med Sion. Han hävdar att rondellhunden och alla händelser som den utlöste är delar av ett och samma pågående konstprojekt. Genom att tala på mötet i New York kommer även Sion att bli en del av konstverket.

Lars Vilks lanserar därmed sig själv som den frie konstnären, en neutral betraktare som står över alla moraliska och politiska överväganden.

Men att konsten är fri betyder inte att konstnären är fri från ansvar. Den som medverkar i ett rasistiskt arrangemang legitimerar ju faktiskt detta rasistiska arrangemang och kan inte gömma sig bakom konstnärlig frihet. Konsten står inte utanför samhället. Inte heller konstnären.

I förra veckan meddelade Marianne Lindberg De Geer att hon lämnar utställningen på Jamtli i solidaritet med Lars Vilks. Hon framhåller konstnärens rätt och skyldighet att undersöka alla aspekter av samhället, vilket i sig är en hedervärd ståndpunkt.

Men Lindberg De Geers argument att Lars Vilks konst handlar om att granska det religiösa Sverige faller platt.

Bland annat drar hon paralleller till August Strindberg som åtalades för hädelse mot Gud när han gav ut boken ”Giftas”.

Men det är stor skillnad på att, som i Strindbergs fall, granska den religion som är lierad med en förtryckande statsmakt, och en helt annan sak att granska den religion som utövas av en i västvärlden förföljd och marginaliserad minoritet.

Dessutom kan väl ingen på fullt allvar hävda att Sions verksamhet handlar om religionskritik. Högerextremisternas politik grundar sig på en djupt rasistisk människosyn, där muslimer antas ärva egenskaper som skiljer sig från vita västerlänningars egenskaper.

Och den förföljelse och det våld som är rasismens oundvikliga konsekvens drabbar progressiva ateister lika väl som religiösa fanatiker.

Vid pressläggning rapporterar Sveriges Radios Kulturnytt att 13 av 17 konstnärer som skulle ha medverkat vid Udda och Jämt på Jamtli har valt att hoppa av. Däribland Anna Odell och Viktor Rosdahl. Jamtli har nu beslutat att ställa in utställningen.