Hoppa till huvudinnehåll
Av

Från pressfrihetskamp till extremhöger

Robert Ménard, tidigare generalsekreterare i pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser, blev i förra helgens franska lokalval borgmästare i Beziers som kandidat för högerextrema partiet Front National.


Ménard som själv startade Reportrar utan gränser i mitten av 1980-talet och sedan ledde organisationen i över tjugo år, är inte medlem i Front National men uppger i intervjuer att han sympatiserar med partiets politik, särskilt när det gäller invandringen. Han är också för dödsstraff och motståndare till den nya lag i Frankrike som tillåter samkönade äktenskap.

Robert Ménards politiska ställningstaganden är anmärkningsvärda men inte förvånande. Under hans styre blev Reportrar utan gränser i västvärlden en ledande auktoritet på pressfrihets- och yttrandefrihetsfrågor och organisationen har hyllats för sitt arbete för att befria fängslade journalister.

När de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson greps av den etiopiska regimen under en reportageresa i Ogaden 2011 var Reportrar utan gränser drivande i arbetet för deras frigivning.

Men bakom organisationens schyssta yta pågick under Robert Ménards ledning ett smutsigt politiskt spel. Det avslöjades bland annat att Reportrar utan gränser har tagit emot pengar från CIA-skapelsen Center for a Free Cuba som syftar till att undergräva socialismen i Kuba.

Reportrar utan gränsers samröre med USA förklarar varför organisationen konsekvent beskriver Latinamerikas progressiva länder som en katastrof för pressfriheten och sprider lögner om hur de privata mediebolagen hotas i Venezuela.

Robert Ménards intresse för antimuslimska ståndpunkter är inte heller det någon nyhet. När Jyllands-Posten 2006 publicerade de berömda Muhammedkarikatyrerna tyckte Ménard som generalsekreterare för Reportrar utan gränser att samtliga länder i Europa borde försvara Danmark mot den vrede i muslimska länder som teckningarna självklart väckte. Han menade att arabländernas reaktion visar att de inte förstår sig på yttrandefrihetens och pressfrihetens natur.

Greppet att hävda yttrandefriheten som argument för att torgföra rasistiska åsikter är sedan dess väl använt av Europas växande främlingsfientliga och mer eller mindre bruna partier.

I Sverige heter det att invandringskritiska röster konsekvent tystas av en vänstersinnad journalistkår.

2008 lämnade Robert Ménard Reportrar utan gränser för att istället leda en organisation för pressfrihet i Doha, ett projekt initierat av Reportrar utan gränser och Sheikha Mozah, hustru till emiren i Qatar. Där hade Ménard den dåliga smaken att bjuda in Jyllands-Postens chefredaktör till en konferens och nu är han alltså tillbaka i Frankrike som Nationella Frontens borgmästare i Beziers.

I historieskrivningen på Reportrar utan gränsers svenska webbplats skildras Robert Ménard fortfarande som en hjälte i kampen för pressfriheten.

Även organisationens tvivelaktiga politiska ställningstaganden består. När högerextrema parlamentariker i mars i år misshandlade och avsatte chefen för en ukrainsk tv-station uteblev alla fördömanden och pressutskick.

Istället valde Reportrar utan gränser att några dagar senare publicera en rapport om hur läget för journalister på Krim har försämrats efter Rysslands intåg.

Incidenten med den misshandlade tv-chefen i Kiev, 60 mil från Krim, finns med som en bisats, men på något märkligt sätt framstår Ryssland som ansvarigt även för den.
Fakta

Från pressfrihetskamp till extremhöger

[[nid: view_mode=inlinenode]]