Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vår kommersiella vardag

I utställningen Family Outlet på Röhsska i Göteborg tydliggörs föraktet för det vanliga och folkliga.


Jag möts av ett stort vitt rum utsmyckat med det vi slarvigt kallar kitsch eller dålig smak. Inredningsdetaljer alla känner igen och förhåller sig till. Jag medger att jag är en av dem som ruskar på huvudet och kanske fnyser lite åt de massproducerade hinkarna, kuddarna och tavlorna med ord som Carpe Diem, Love, Happy. Överallt ord.

Titeln på utställningen – Family Outlet – signalerar konsumtionskritik.

Zandra Ahl vill kritisera vår smakuppfostran och diskutera samtiden. Vad betyder alla orden för oss. Vad säger det om vårt samhälle och våra normer.

Värdeladdade ord som lycka, kärlek och frihet kan tolkas olika, men varför denna besatthet i att manifestera dem tryckta på saker i våra hem? På engelska och med skira blomsterrankor och lurviga nallebjörnar kring sig slingrar de sig i utställningsrummet.

Jag sätter mig på en av de utplacerade bänkarna mitt i rummet. I det ljusa rummet förändras orden och dess innebörd. I högtalare hörs en text kallad Familjeregler läsas upp av skådespelaren Reuben Sallmander. Det förstärker känslan av orden i rummet och tar bort lite av dess anonymitet. Texten är delvis hämtad från Ikeas kundtidning och blandas med utdrag ur boken Krukan som kropp. Reklam möter finkultur och texterna går in i varandra och blir till ett meditativt lugnande tal. Till en början.

Det är ett likriktat stilideal som också beskriver en väldigt normativ lycka. Det är kärnfamiljen som står i fokus och jag anar en ängslighet i likriktningen. I ett samhälle där otryggheten och ensamheten är stor blir orden en besvärjelse. Något att gömma sig i och söka tröst hos. Som ett mantra läses orden upp, blir till en filt i det kala rummet, men lite obehagligt är det också. Hypnotiskt som reklam kan vara.

I marknadsekonomin är vi alla reducerade till konsumenter. Känslor är något som missbrukas och används i syfte att få oss att konsumera mer. För att kompensera tomheten fyller vi våra hem med symboler som signalerar trygghet, närhet och frihet. Utan att reflektera över att vi är offer för en kultur där vi låter konsumismen göra oss till dem vi är.

För tingen i sig är massproducerade, kanske i något asiatiskt låglöneland. I sig har de inget värde. De är inte unika eller konstnärligt skapade. Det är billiga föremål som finns lättillgängliga och som föraktas av medel- och överklassen.

Som statusmarkörer fungerar de inte, snarare tvärtom. I samma ögonblick du klistrar upp Carpe Diem över din sänggavel döms du av några som obildad arbetarklass och omedveten, men i vems ögon är de smaklösa?

I det nyliberala individualistiska samhället är det fult att inte avvika från normen. Att vara en dussinmänniska, en sån där som handlar på Ullared och lyssnar på fel musik. I en desperat jakt på det unika, värdefulla och riktigt individuella blir allt det vardagliga förminskat. De som har tid, intresse och framförallt ekonomi gör allt för att avvika från det vanliga och folkliga.

För sent upptäcker den alternativa medelklassens posörer att de faktiskt ser likadana ut. Att de inte lyckats med sin unika framtoning, utan bara är ängsliga avbilder av varandra, kanske lurade.

Som en motreaktion blir då det folkliga hippt. Att kolla på melodifestivalen, klä sig i H&M-kläder och beställa en vanlig stor stark på krogen. Det ängsliga. Samhället som gjort oss till självfixerade konsumenter som med glasartad blick bedömer varandra efter det vi tror är klassmarkörer. Ingen går helt fri.

Utställningen uppmanar besökaren att själv skriva ned sina ”Family rules” med hjälp av glättiga inredningsmagasin och tuschpennor. Jag avstår, men när jag lyssnar till orden pendlar jag mellan att faktiskt tycka att de där orden är ganska vackra, till att bli provocerad över det uppfordrande och slagordsartade över budskapet. Be happy! Love Family! Familjeregler som verkar kärleksfyllda, men som blir krävande på ett nästan hotfullt sätt. Vem talar?

Inga föremål är oskyldiga, inte ens de där tavlorna med Welcome som sitter på dörren i snirkligt vitt. De förmedlar något, säger något om vår tid och hur du reagerar säger också något om dig. Allt vi omger oss med är värderingar. Sättet vi väljer att presentera våra hem betyder något.

I dagens heminredning är det viktigt att markera vem du är. Klassperspektivet är tydligt i hur du bor, vad du äter och vad du omger dig med. Det är lite av det jag tänker på där jag sitter i utställningsrummet på Röhsska museet i Göteborg.

Zandra Ahl ifrågasätter varför konsthantverks- och designvärlden ser ner på den här typen av föremål. Jag tycker att det är ett sympatiskt sätt att tänka och det är viktigt att se vilka som har tolkningsföreträde på våra museer. Hur det påverkar oss och hur vi själv lätt kan bli en del av dem som pekar och ser ner på det fula och smaklösa. Att förledas tro att konsumismen vill oss gott.
Fakta

Vår kommersiella vardag

Utställning
  • Family Outlet
  • Zandra Ahl
  • Röhsska museet i Göteborg
  • T o m 14 sep
Zandra Ahl
  • Zandra Ahl har som formgivare skapat sin egen väg och har intresserat sig mycket för just muséer. Om vem som har rätten att skriva vår historia. Under sin tid på konstfack blev hon ständigt ifrågasatt. Hon använde ”fel” färger, ”fel” material. Mycket glitter och rosa. Hennes verk utmanar uppfattningar om vad som är god smak eller ett väl utfört konsthantverk. Det är konsthantverkare hon kallar sig även om skrivandet alltid har varit en del av hennes konstnärskap och hon har gett ut flera böcker. Hon har arbetat som lärare och nu är hon professor på Konstfack. Hon har stort inflytande inom formgivning både nationellt och internationellt.