”Robespierre har en progressiv roll i historien”

Skådespelaren och regissören Richard Turpin gästar just nu Göteborgs Stadsteater. I höstas stod han för regin när teatern satte upp nyskrivna ”Mittens rike” och nu är han mitt uppe i repetitionerna inför helgens premiär av ”Affären Danton” på stora scen.

Föreställningen tar oss till franska revolutionen och Richard Turpin gestaltar Robespierre. När vi träffar honom i teaterns personalmatsal beskriver han föreställningen som visuellt storslagen med många tekniska detaljer som ska klaffa. Texten är omfattande och kräver i sin ursprungliga version viss förkunskap hos publiken.

– Många är kanske inte så bekanta med franska revolutionen idag, säger han. Kanske är bilden av revolutionen präglad av filmer som Scarlet Pimpernel och Marie Antoinette som båda har ett kontrarevolutionärt perspektiv.

Stanislawa Przybyszewska, den polska dramatiker som skrev ”Affären Danton” 1929, var däremot otroligt kunnig.

– Hon skriver som om hon var med, nästan journalistiskt, säger Richard Turpin. Risken är att namn och händelser som var självklara för henne inte är lika självklara för publiken här och nu.

Przybyszewska skrev också med en tydlig tendens till Robespierres fördel. Danton utmålas som den värsta tänkbara människa på alla områden, något som har tonats ner i Göteborgs Stadsteaters uppsättning.

– Robespierre är fortfarande en kontroversiell historisk figur, berättar Richard Turpin. Han var kompromisslös, medan Danton stod för en mer borgerlig linje. Vi får inte glömma att den franska revolutionen också innehöll proletära element. I den första versionen av Robespierres deklaration av de mänskliga rättigheterna fanns inte försvaret av privategendomen med.

I ett historiskt perspektiv är franska revolutionen avgörande för hur vi idag ser på begrepp som mänskliga rättigheter och demokrati.

– Det är lätt att glömma att demokratin som vi känner den vilar på giljotinen, säger Richard Turpin.

Han är själv socialist och menar att Robespierres linje i franska revolutionen var den konsekventa och rätta, även om han kan erkänna att det slog lite slint för Robespierre när han till exempel försökte skapa en ny statsreligion. Robespierre räknade inte heller in kvinnorna i medborgarskapet och skickade feminister till giljotinen.

– Men han har utan tvekan en progressiv roll i historien. I vissa frågor var han helt banbrytande. Som att han ville avskaffa slaveriet och ge koloniernas invånare medborgarskap.

En förebild för Robespierre var filosofen Rousseaus tankar om naturrätten. Att vi bör dela på skapelsen och bruka den gemensamt.

– Rousseau var en tidig kommunist på ett sätt. Kanske är naturrätten fortfarande en bra definition av kommunismen.

För Richard Turpin är det viktigt att se historien som en process i rörelse. Den borgerliga historieskrivningen snuttifierar och demoniserar och när man talar om franska revolutionen är det så lätt att bara se skräckväldet och giljotinen.

– Men det var i första hand en politisk och social revolution. För fransmännen var det stort att gå från undersåte till medborgare. I Sverige dröjde den förändringen länge.

• Vad har Affären Danton för relevans idag när revolutionen verkar så avlägsen?
– Att revolutionen var avlägsen trodde man 1789 och 1916 också. Revolutioner förekommer i historien och tar alltid de flesta på sängen. Idag talar vanliga greker om att de måste ta makten, att det handlar om att vinna eller försvinna. I Sverige kör regeringen oblyg klasspolitik och de sociala motsättningarna ökar. Sedan behöver det ju inte bli rätt krafter som vinner. Den europeiska vänstern står handfallen och det finns ingen beredskap.

Själv har Richard Turpin en pragmatisk och osentimental syn på revolutionen och socialismen.

– Revolutionen behöver objektivt genomföras, menar han. Ska vi överleva som art måste vi organisera samhället på ett annat sätt. Världen behöver revolutionen, så frågan är inte ens ideologisk. Om forskarna har rätt kan vi tycka vad vi vill om Rut och Rot. Jag tror att klimatfrågan är vägen till socialism. Men systemet korrumperar alla och våra huvuden ockuperas av destruktiva oväsentligheter.

• Hur ser du på tillståndet i teatersverige?
– Konstnärligt har vi en hög standard, men teatern är ingen revolutionär konstart idag. Teatern är inte en del av det offentliga samtalet utan mer en förgyllning av den privata sfären. Det är inte mycket som är idéburet.

Richard Turpin som vanligtvis är verksam i Stockholm är en av grundarna av Teater Tribunalen som har ett uttalat politiskt syfte med sin verksamhet. I en lång rad föreställningar har de på olika sätt synliggjort maktstrukturer och försökt skapa debatt i samhällsfrågor. Bland annat har de gjort teater av Kommunistiska manifestet.

– I Stockholm är alliansen aggressiv, berättar Richard Turpin. De vill korrumpera teatern och ödelägger den genom att låta marknaden styra eller så låter de oss bli entreprenörer. Samtidigt har journalistiken abdikerat och det är upp till konstnärerna att göra journalisternas jobb.

Men Richard Turpin är inte heller den som talar i egen sak genom att peka på kulturarbetarnas villkor. Han är chosefri med en uppfriskande distans till sitt eget yrke.

– Man måste veta om att det är ett stort privilegium att få göra teater och ha något vettigt att säga från scen. Det är roligt att ha ett kreativt arbete. Bidraget till mänskligheten är inte så stort, men det är det inte om man säljer mobilabonnemang heller. På teatern har vi i alla fall möjligheten att diskutera viktiga saker.

– Det är löjligt att låtsas vara en stor konstnär. När någon säger att han är ett geni då måste man le lite grand.