Hoppa till huvudinnehåll
Av

”Jag har aldrig tappat tron på att teater är viktigt”

– Att kunna beröra människor är en svindlande känsla, säger skådespelaren Maria Hedborg som i ett helt yrkesliv har brunnit för barn- och ungdomsteatern.


Efter 40 år på scenen har Maria Hedborg nyligen pensionerat sig från den fasta ensemblen på Backa Teater i Göteborg. En teater som hon själv var med och startade och sedan dess varit trogen.

– Jag bestämde mig tidigt för att bli skådespelare, det var min dröm, säger hon och berättar hur dagboksanteckningar från barndomen kan bekräfta minnet.

Efter scenskolan turnerade Maria Hedborg med Riksteatern ett par år och hon beskriver det som en nyttig skola att spela på olika scener och inför olika typer av publik.

Sedan fick hon anställning vid skolteatern på Göteborgs stadsteater. Mötet med den unga publiken beskriver hon som en aha-upplevelse. Ofta spelade de i skolornas gymnastiksalar och det var något särskilt med att ha publiken så nära.

Efter en tid sprack skolteatergruppen på grund av konflikter och Maria Hedborg gick tillsammans med Eva Bergman till teaterchefen Mats Johansson och bad att få ta hand om barn- och ungdomsteatern på Göteborgs stadsteater. Tillsammans med kollegan Ulf Dohlsten bildade de kärnan i det som senare skulle bli Backa Teater.

– På den tiden fick man resurser och fria händer, minns Maria Hedborg. Till en början spelade vi i Stenhammarsalen och ute på skolorna.

Tanken med den nya teatern för ung publik var att motverka den kommersiella barnkulturen.

– Vi ville ta barnens parti, säger hon.

Hon menar att just detta med att ställa sig på barnens sida är en av anledningarna till Backa Teaters stora framgångar. En annan orsak är det hon kallar en direkt spelstil.

– Vi har aldrig låtsats som om publiken inte finns, förklarar hon. Sedan har vi försökt göra bra teater som inte sänker sig till en barnslig nivå. Våra föreställningar ska lika gärna kunna ses av vuxna.

Maria Hedborg lyfter också fram de fem anställda musikerna på teatern som en del av framgångskonceptet. Musikernas medverkan på scen ger ytterligare dimensioner till föreställningarna.

Men vad är det då som är så speciellt med barn- och ungdomsteater?

– Det är fantastiskt att kunna nå alla. Även om skolornas anslag för teater har minskat så får vi fortfarande spela för hela skolklasser. Annars blir teater bara för dem som har ett särskilt intresse hemifrån.

– Och högstadieelever är kul för att de är så jobbiga, säger hon och skrattar.

Egentligen tycker Maria Hedborg att teater skulle vara gratis för skolorna, just för att det är så viktigt att nå alla.

– Konserter, teater och museum borde ses som en del av undervisningen.

En annan anledning till att Maria Hedborg har stannat så länge på Backa Teater är att hon tror på ensembleteatern.

– Jag tror på en fast kärna som så att säga förvaltar pundet. Självklart är det bra med nya krafter och projekt ibland, men jag är orolig för att den fasta kärnan ska bli mindre.

Hon menar att arbetsmarknaden har förändrats för skådespelare sedan hon själv började.

– Det är svårare att få fast anställning på en teater, det är en större osäkerhet idag. Fler korttidsanställningar.

Även arbetsordningen på teatrarna har förändrats.

– Det är mer toppstyrt nu, säger hon. När jag började bestämde vi allt tillsammans, det där med konstnärlig ledare kom senare.

Men om nuvarande konstnärlige ledaren Mattias Andersson har hon bara lov-ord. Han har örat mot samhället utanför, som hon uttrycker det.

På Backa Teater har man dessutom behållit mycket av det kollektiva arbetssättet. Varje vecka har man möten där alla får komma med synpunkter. Maria Hedborg ser demokratiseringen av kulturvärlden som en aspekt av det radikala 1970-talet.

– Det genomsyrade hela samhället. Innan dess var det extremt segregerat på teatrarna. Den konstnärliga personalen åt inte ens i samma matsal som teknikerna.
Hon lyfter fram Kent Andersson och gruppteatern som betydande för utvecklingen.

– De arbetade på ett nytt sätt där alla skulle vara med och bestämma.

Maria Hedborg har nu gjort sin sista föreställning som en del av Backa Teaters fasta ensemble. Nu ser hon fram emot ledigheten med sin man som samtidigt pensioneras från teknikerjobbet på Folkteatern.

– Men jag kan inte se att jag aldrig mer ska stå på en scen, säger hon. Jag kommer säkert att göra en pjäs då och då.

I början på 1980-talet hade Maria Hedborg en större roll i den omtyckta tv-serien Babels hus, baserad på PC Jersilds sjukhusroman. Hon spelade läkarstudenten Martina och medverkade samtidigt i informationskampanjer för Apoteket. Hon blev igenkänd på stan och veckotidningarna ville gräva i hennes privatliv. Efter Babels hus och ett och ett halvt år på tv-teatern sökte hon sig tillbaka till den mer anonyma teaterscenen.

– För mig är direktkontakten med publiken otroligt viktig. Det är ett roligare medium än film och tv. Man kan påverka slutresultatet mer.

Hon säger att hon aldrig har varit så mycket för förebilder eller kändisskap. Istället drivs hon av nyfikenhet och längtan efter att kasta sig in och prova nya saker. Att lära känna pjäsförfattare och kollegor. Visst har hon jobbat med många av de stora; Margareta Krook, Thommy Berg-gren, Bo Widerberg…

– Det är inspirerande människor, men jag kan lika gärna bli inspirerad av helt okända personer.

Som pensionär säger hon att hon kommer att sakna den dagliga kontakten med unga människor. I arbetssituationen blir mötet mellan generationerna så naturligt. Och så kommer hon att sakna publiken.

– Att kunna beröra människor är verkligen en svindlande känsla.

Det är också det som har varit hennes ambition som skådespelare.

– Jag vill att varje person ska känna att just han eller hon är viktig. Eller att den personen börjar reflektera över något. Det är särskilt viktigt att barnen känner att varje individ betyder något och att det är betydelsefullt vad han eller hon tycker och tänker.

Frågan om vad hon är mest stolt över i sitt yrkesliv funderar Maria Hedborg på en lång stund.

– Jag är stolt över att jag aldrig har tappat tron på att teater är betydelsefullt. Jag har aldrig spelat på rutin och aldrig förlorat entusiasmen. Om någon skulle säga att teater inte är viktigt skulle jag aldrig gå med på det.

För Backa Teater hoppas hon att verksamheten kommer att fortsätta utveckla barn- och ungdomsteatern.

– Att de inte glömmer barnen och att de fortsätter på en hög konstnärlig nivå.
Fakta

”Jag har aldrig tappat tron på att teater är viktigt”

Backa Teater
  • Barn- och ungdomsteater i Göteborg startad 1978 av Maria Hedborg, Ulf Dohlsten och Eva Bergman som en del av Göteborgs stadsteater.
  • Vill skildra unga människors vardag och verkar för allas rätt till teaterupplevelser. Många av teaterns föreställningar har prisats för sin höga konstnärliga nivå.
  • Var från början en ambulerande teater och spelade bland annat på Backa Kulturhus och i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus.
  • 1989 fick teatern ett eget hus, Bulten, vid Backaplan på Hisingen i Göteborg.
  • 2007 fick Backa Teater ett nytt teaterhus av kommunen på Lindholmen i Göteborg och Mattias Andersson blev konstnärlig ledare.
  • Under tre år på 1990-talet var Backa Teater nationell scen för barn- och ungdomsteater.