”Folket ger musiken liv”

– Det är verkligen jätteroligt, säger Vic Vem. Det är sådan värdefull och fin uppskattning som ger mig bränsle att fortsätta oavsett motgångar. Det betyder mycket för mig både som artist och person.

– Extra roligt är det när sådant här kommer från folket och inte etablissemanget.

Kommunistiska Partiets kulturstipendium delas ut varje år till unga kulturarbetare som vågar ta ställning och som vågar utgöra motkrafter till kommersialisering och nyliberalism.

Vic Vem var nominerad redan 2013 och gjorde ett bejublat uppträdande på stipendiegalan. Det året gick stipendiet dock till filmaren Rojda Sekersöz.

– Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli nominerad igen, så jag blev ganska överraskad.

I juni släpptes Vic Vems andra platta, Medicinen, uppföljaren till 2013 års Villkorslös som hyllades av kritikerna.

– Men jag gör inte musik för kritikerna, påpekar Vic Vem. Däremot kan de där ”kulturpoängen” användas för att nå ut till fler människor. Det är nu efter en tid som plattan börjar få ett eget liv. När människor lyssnar och sprider musiken vidare. Många hör av sig till mig och vill prata. På det sättet är det folket som ger musiken liv.

Texterna på Medicinen är något mer personliga än på Villkorslös, och berör ämnen som död och droger på ett ibland smärtsamt nära håll.

– Det var saker jag behövde få ur mig, berättar Vic Vem. Jag var i en period där jag kände mig ganska bortkopplad och jag behövde reflektera över saker.

– Det tror jag faktiskt att alla borde göra mer. Många tar sig inte tid att tänka och reflektera så mycket. Så fort man är sysslolös till exempel på bussen, så åker telefonen upp istället för att man tar sig tid att fundera över saker och ting.

Men att Vic Vem skulle fastna i det inåtvända är knappast någon risk. Efter senaste plattans djupdykning i sitt inre har han åter vänt blicken uppåt och ut mot samhället.

– Det materialet jag jobbar med nu är mycket mer utåt. Men jag tycker inte att det personliga och det politiska står i motsats till varandra, det handlar snarare om en symbios. Alla vill ju vara bekväma med sig själva, och om vi inte kan förändra oss själva hur ska vi då kunna förändra världen?

Samtalet har rört sig mot politiken. Flyktingsituationen i Europa och de många stora manifestationerna för ett humant flyktingmottagande som hållits går inte att undvika.

– Det är jättefint med den typen av demonstrationer som drar så mycket folk men samtidigt är det ganska skumt att samma politiker som är där och talar har tagit beslut som skapat situationen.

I organisationen Mer än ord som han var med och startade har Vic Vem lagt mycket av sitt sociala engagemang. Mer än ord hjälper unga att stärka sina röster bland annat genom hiphop och poesi.

Mer än ord håller föreläsningar runtom i Sverige på bland annat skolor, universitet och behandlingshem. Det kan handla om såväl droger som hiphop.

– Det började med en workshop i ett litet rum dit det kom 30 pers, berättar Vic Vem. Sedan blev det flera hundra. Intresset växte och nu har vi studior, vi anordnar kulturfestivaler, och vi har även tagit emot folk från Kriminalvården.

Vic Vem är glad över att ha kunnat hjälpa många ungdomar samtidigt som det kan kännas frustrerande att aldrig ha resurser att fylla de stora behov som finns.

– Men det känns bra när de ungdomar som fått hjälp av oss själva börjat hålla föredrag. Många har också fått skivkontrakt, till exempel har två blivit signade till Ken Rings bolag, berättar Vic Vem.

Närmast i tiden för Vic Vem ligger den pågående turnén – som för övrigt görs tillsammans med ett band och inte bara en DJ som ofta i hiphopen – men också mycket arbete med Mer än ord. Och så skriver han förstås musik.

– Det är som att jag lägger fler stenar till det som ska bli ett hus. Ett hus med plats för många människor.