”En bra politisk film ska provocera”
Bra film ska både underhålla och ha något vettigt att säga. Nyutexaminerade Rojda Sekersöz ser filmen som ett politiskt uttrycksmedel och har Charlie Chaplin som förebild.
Det finns nya och spännande filmskapare. Med hjärtat till vänster och som brinner för progressiva idéer. I våras gick Rojda Sekersöz ut Dramatiska Institutets filmregiutbildning i Stockholm. En eftermiddag besökte hon Proletärens lokalredaktion för att prata om film och politik.
– En bra politisk film ifrågasätter, säger hon. Den ska provocera, tvinga publiken till att bli en aktiv åskådare och tänka efter. Men samtidigt är den ett konstnärligt verk och inte en artikel. Den ska inge hopp men inte tala om för publiken vad den ska tycka och tänka.
Nyligen fanns det möjlighet att se hennes examensfilm Jungfrufärd. Den handlar om Sverige under andra världskriget. Om den nyanställda tågkonduktören Astrid som 18 år gammal tvingas ta ställning. På tåget åker både oönskade romer och misstänkta terrorister.
– Vi utvecklade den här idén förra sommaren, förklarar Rojda Sekersöz. Sverigedemokraterna hade kommit in i riksdagen. SJ slängde av en 11-årig flicka från tåget som talade dålig svenska och inte kunde visa upp sin biljett.
”Vi” betyder i sammanhanget regissören Rojda Sekersöz, två manusförfattare och filmens producent. Alla har gått i samma avgångsklass och följts åt under utbildningen. Filmidén fick dem att forska i Sveriges förflutna och förhållandet till nazismen på 1940-talet.
– Filmen är baserad på verkliga händelser, berättar Rojda Sekersöz. Sverige sade sig vara neutralt under kriget. Samtidigt tilläts tyska tågtransporter. Vi fick upp ögonen för förföljelsen av kommunister och attentatet i Krylbo.
Regissören är filmprojektets konstnärliga ledare. Det innebär att själv ta ställning under resans gång. Om allt från manusskrivande, rekvisita till klippning av bild och ljud. Men framför allt till skådespelarna och deras agerande.
– Att göra film är att göra val, understryker Rojda Sekersöz. Det är politik. Tåget är symboliskt. Här finns första, andra och tredje klass. Någon bestämmer vilka som får åka med eller slängas av. Vi visar på Sverige under kriget men drar också paralleller till strukturer och karaktärer idag.
Jungfrufärd visas på Göteborgs filmfestival i början av nästa år. Till sommaren kommer den att visas i SVT. Under tiden jobbar Rojda Sekersöz på med andra projekt. Ett handlar om en alternativ advents-
kalender för SVT:s webb.
– Den bygger på en idé om en familj i Södertälje, avslöjar hon. Mamman jobbar på en läderfabrik och pappan är en arbetslös fotbollstränare. Men det blir en adventskalender i 24 delar för en vuxen publik.
När hon var 14 år gick Rojda Sekersöz med i Revolutionär Kommunistisk Ungdom. Ungefär samtidigt väcktes hennes intresse för film. Redan från början såg hon filmen som ett politiskt uttrycksmedel. Som ett sätt att beröra människor som annars tycker att politik är tråkigt.
– Det behövs olika kanaler för att nå folk, menar hon. Film når en större massa, särskilt vanliga människor. Idealet är att kunna underhålla folk men samtidigt kunna visa på en annan verklighet som får dem att tänka efter.
Rojda Sekersöz har kurdisk bakgrund men är född i Sverige. Hon växte upp i Botkyrka söder om Stockholm. Som tioåring flyttade hon med familjen till Dalarna. Hon tycker sig både ha sett det allra svenskaste och osvenskaste av det svenska samhället.
– Jag är uppvuxen med politiken, säger hon. De diskuterade alltid politik hemma. Min pappa kom hit som politisk flykting. För mig är det en självklarhet. Att ansluta sig till en rörelse eller en organisation är viktigt av principskäl. Sen finns det olika faser i livet. Filmen är mitt medium.
Charlie Chaplin är en av Rojda Sekersöz stora förebilder. Just för att han var expert på att både underhålla och förmedla någonting. Hans filmer är roliga och ifrågasättande. Hon tycker inte att han var ytlig och kommersiell. Tvärtom förmådde han att röra om i grytan.
– För mig är det viktigare att en film går hem hos den breda publiken än att den är experimentell, avslutar hon. Jag är inte i första hand intresserad av att intellektuella människor ska diskutera den. För mig är det viktigare att så många som möjligt tittar.