”Antifascismen hade jag med mig hemifrån”

Publicerad 2 september 2015

Författaren Kjell Eriksson som uppmärksammats för sin nyligen publicerade historiska roman om spanska inbördeskriget är på besök i Sverige. Proletären passar på att få en pratstund om skrivandet och politiken.

Bilder

”Jag anser att det går väldigt bra att kombinera klasskamp med kvinnokamp.”

Vi sitter på min altan i Ekeby där hortensia och rosor frodas i sensommarvärmen. Ett välbekant kvarter för Kjell Eriksson vars farfar var trotjänare vid Ekeby Bruk. Från den arbetsplatsen utgår också huvudperson i författaren berättelse ”Att skjuta hästar”. Kjell Eriksson talar engagerat, målar upp scenarier och replikerar med drastiska ordval i meningsutbytet.

• Du har med stor framgång skrivit kriminalromaner. Hur kom det sig att du började skriva om det spanska inbördeskriget? 
– Jag har alltid varit intresserad av detta krig. Det började faktiskt med en händelse på bruket. Pappa som arbetade där som 17-åring deltog i en insamling till förmån för den spanska republiken. Han släpade med en överbliven järnsäng och utlöste viss munterhet. Sängen såldes till ett skrotupplag och gav en liten peng.

– Pappa var inte politiskt aktiv men tydlig antifascist. Det här hade jag med mig hemifrån. På sjuttiotalet träffade jag några brigadister som engagerat sig i Vietnamrörelsen. Sedan besökte jag Spanien 1982 och bodde därefter i perioder i Barcelona. Jag hade ett behov att känna landet och stämningarna närmare.

– Som gammal trädgårdsmästare betyder landskapet mycket för mig. Kontrasten mellan natur och odling, se när blomningen kommer ingång. Det är en utgångspunkt i mitt skrivande.

– Ytterligare en anledning till romanen är att det spanska inbördeskriget är ett bortglömt krig, få i den yngre generationen känner till det. Även om det skrivits en del internationellt, Hemingways ”Klockan klämtar för dig” är väl den mest kända, har det inte skrivits så mycket från vår horisont. Det var ju huvudsakligen arbetare som deltog, ovana vid pennan. Dessutom ville jag visa på den stora solidaritet som genomsyrade de Spanienfrivilliga, idag en företeelse som förtvinat i det offentliga samtalet.

• Du har ju flyttat dina bopålar och har din hemvist till stora delar i Brasilien. Hur har det påverkat ditt skrivande? 
– Jag bor i en liten by där min författarroll är lika med noll. Jag deltar i de dagliga göromålen, kärrar grus, etc. Är nog den första gringon byborna sett kroppsarbeta. Det är påtagligt hur moderniteten påverkar det sociala livet på gott och ont. Kommunikationstekniken gör omvärlden tillgänglig men ökar också suget efter statusprylar. Förtrycket och de ökade klyftorna leder till att solidariteten de fattiga emellan slås sönder. Våldet är ständigt närvarande, det bygger murar, man blir misstänksam. För att summera har jag lärt mig mycket om relationerna mellan den rika världen och den fattiga på bynivå. Det har påverkat mitt skrivande i den meningen att jag fått en större referensram och blivit en duktigare berättare. 

• Hur ser du på den politiska utvecklingen i Latinamerika?
– Att de öppna fascistdiktaturerna är borta är bra och det som händer i Venezuela är intressant samtidigt som jag är orolig för tendenser som kan innebära begränsningar i tryckfriheten. PT (Arbetarpartiet) liksom hela det politiska livet i Brasilien är tyvärr så korrupt och att jag har svårt att se hur det partiet kan vara kraften att bryta den sociala ordningen. Det mesta är business as usual.

• Varför tror du kriminalromanen är så populär bland progressiva författare?
– Det är en myt att det är de progressiva som i första hand skriver kriminalromaner. Camilla Läckberg, Leif GW Persson är de progressiva? Att man är antipedofil betyder inte att man är progressiv i politisk mening, man är allmänhumanist och det är gott nog. De engelska författarna i samma genre är ur ett klassperspektiv intressantare.

• Karl Ove Knausgård uppmärksammades för sitt utbrott mot den svenska medie- och kritikerkåren som denne författare liknar vid en cyklop. Detta efter att ha uttalat att han som man finner det naturligt att attraheras av unga flickor och fått sin kvinnosyn ifrågasatt. Ulf Lundell har offentligt tagit avstånd från sin dotter efter publiceringen av hennes bok ”Djävulsdansen”. Frodas manschauvinismen fortfarande inom författarkåren? 
– Inte mer än i befolkningen i övrigt tror jag. Jag skulle nog inte trivas i Knausgårds sällskap, det är för mycket av det introverta och självupptagna. Ulf Lundell uppskattar jag i politisk mening, kommen från statarsläkt, men alla har ju sina egenheter. Har följt debatten på avstånd.

• I Sverige har en ny generation kvinnliga författare som skriver utifrån ett arbetarperspektiv växt fram, bland andra Åsa Linderborg, Susanna Alakoski, Eija Hetekivi Olsson och Jenny Wrangborg. Hur uppfattar du denna trend? 
– Som en renässans för arbetarlitteraturen. Jag vill också nämna Sara Beischer samt föreningen Arbetarskrivare, där det dessutom finns en allsidig representation vad gäller kön och ålder. Föreningen ger ut läsvärda antologier och tidskriften Klass som snart kommer ut med sitt tredje nummer. Där händer spännande saker.

– Arbetarlitteraturen visar sig vital och det är mycket glädjande. Angående debatten om feminismen anser jag det går väldigt bra att kombinera klasskamp med kvinnokamp.

• Vad föranleder ditt besök i Sverige?
– Jag är här för att sponsra min bok. Åker runt och talar på biblioteksträffar, senare kommer jag att närvara på bokmässan i Göteborg. Jag deltar också i en del läsfrämjande åtgärder i LO:s och ABF:s regi, har bland annat besökt Sandviken och Transport i Arlanda. Jag ska också delta i en kurs för bokombud vid LO-skolan i Åkers-Runö.

• Hur har responsen på din roman varit och vad har du på gång i skrivarväg?
– De stora drakarna har ännu inte recenserat boken men i landsortspressen har det skrivits. Det har varit ett blandat omdöme dock mestadels positivt.

– Mitt nya författarprojekt är en historia som huvudsakligen utspelar sig i tredje världen och speglar den intellektuelles roll. Det är en akademiker som är huvudkaraktären.

– Jag ska göra en researchresa till Malaysia och studera ”kokosnötter”. På Malackahalvön pågick ett folkuppror i slutet av 40-talet mot de brittiska kolonialisterna som är föga känt.

– Att uppleva bygden på plats, studera det som skapats av odlarmödorna är viktigt för mig. Lantarbetaren har alltid varit i fokus i mitt skrivande.

Hans Johansson