Hoppa till huvudinnehåll
Av

VM-krönikan: Lagen i kvartsfinalsmatcherna är bättre än Sverige

I likhet med en sisådär tre miljoner svenska tv-tittare såg jag ett för dagen dåligt Sverige bli utslaget ur fotbolls-VM med 2-0 mot värdnationen Tyskland.




Tyskarna genomförde en mycket bra match och deras höga tempo gjorde de
individuellt sämre svenskarna dåliga. Bägge de tyska målen var billiga
och berodde på ”pojklagsmisstag” i försvarsspelet. Vid både 1-0 och 2-0
målet överger Olof Mellberg sin bakre linje och attackerade Miroslav
Klose när han istället skulle ha stannat kvar i sin understödsposition
bakom pressande försvarspelare.



Detta innebar att vid bägge de tyska målen kunde dubble målskytten
Lukas Podolski helt oattackerad få bollen och avsluta ostörd.
Självklart skulle också Mellberg eller Erik Edman ha sparkat ner Klose
vid första målet istället för att tillåtit Klose passera dem emellan.
Hursomhelst tror jag detta inte spelade någon större roll, tyskarna var
bättre både individuellt och som lag och hade gjort fler mål om de
varit tvungna till det.   





Nåväl, detta är knappast några nyheter och det ligger ingen skam i att
vi förlorar mot Tyskland. Sverige gjorde sammantaget en bra insats i VM
och lyckades alltså för tredje mästerskapet i rad gå vidare från
gruppspelet.



Dessa svenska framgångar har tillsammans med fotbollens globala
frammarsch under senaste år lett till ett ökat svenskt intresse för
fotboll. Därtill har den politiska utvecklingen inneburit att fotbollen
blivit alltmer kommersialiserad samtidigt som kapitalistiska intressen
vill att sporten skall utvecklas till en nöjesindustri. Några som
tidigt insåg (profit-)möjligheterna med det ökade intresset för sport
var media och sedan ett par år tillbaka har därför de båda svenska
kvällstidningarna varsin daglig sportbilaga.



Förutom ett innehåll bestående av statistik, sexannonser, rykten,
intetsägande spelarintervjuer samt enstaka välskrivna artiklar
”kryddas” de med krönikor av avdankade rockjournalister. Och efter
Sveriges sorti ur VM-turneringen har nu Expressens dito Mats Olsson
inlett en kampanj för att få förbundskaptenerna sparkade. Som skäl
anförs bland annat att de är ointresserade av media (!) och att
fotbollsförbundets sponsorer vill ha en tränare och ett landslag som är
”tillgängligt”. Ett annat skäl är givetvis det svenska spelet och att
landslaget spelar enligt en tydlig idé utan de taktiska nycker som
exempelvis Olssons engelska journalistkollegor brukar angripa Svennis
för.



Eftersom tågen är mer självständiga som väsen än vad svenska
sportjournalister är, handlar riksmedias diskussioner om den svenska
VM-insatsen därför uteslutande om huruvida duon Lagerbäck/Andersson
skall få sparken.



Personligen anser jag inte att Lagerbäck är en helig ko men han har
återigen gjort ett bra resultat med internationellt mediokra spelare i
minst sagt blandad form. Zlatan stod faktiskt VM-turneringen igenom och
väntade på att stekta sparvar skulle komma flygande i munnen, Henrik
Larsson var ur form, etc. Att Lagerbäck sedan är otrevlig mot media
måste i sammanhanget anses vara irrelevant, för min del får hela laget
gärna bojkotta media bara Sverige vinner. Om sportsidorna sedan blir
tomma och sexannonsintäkterna sjunker så tillhör knappast jag skaran
sörjande.





Nej, hade inte Mats Olsson och hans kollegor börjat yra om VM-guld hade
många kanske haft en nyktrare syn på det svenska fotbollslandslaget.
Bortsett från Ukraina så är samtliga lag i kvartsfinalsmatcherna bättre
än Sverige. Vi hade inte haft en chans mot Argentina som på fredag
möter Tyskland i en förmodad kanonmatch. Samma dag spelar också Italien
mot Ukraina, en match där Italien får gälla som favoriter trots att två
mittbackar är borta pga dels skada (Nesta) och en felaktig utvisning
(Materazzi) i åttondelsfinalen mot Australien.



På lördagen spelar sedan England mot Portugal i en förmodad holmgång.
Portugal slog i turneringens mest underhållande match ut Holland med
1-0. Den matchen bjöd på nerv, fyra utvisningar och en total
oförutsägbarhet om vad som skulle hända i nästa moment. Lite senare på
kvällen får vi se två storheter som inte imponerat, Frankrike mot
Brasilien. Båda lagen har varsin spelare som tidigare lett sitt
landslag till VM-guld, Ronaldo och Zidane.



Jag tror att duellen mellan dessa på senare år ofta hånade storspelare
kommer att sätta karaktären på matchen och att Frankrike och Zidane kan
ha en viss chans att skrälla. För övrigt håller jag med Tommy
Söderbergs om att ”fotboll är en kampsport”. Däri ligger också en
fingervisning om vad jag anser om domarnivån i detta VM …



JU

Proletären 26, 2006