Vandrande besparing

Vad är en människas liv värt i dagens Sverige? Det är väl värt allt? Det är väl mänskliga rättigheter, allas lika värde och att tänka på andra. Familjen, våra vänner och arbetskamrater. En ensam pensionär, någon som råkat ut för en olycka, ett nyfött barn.

Vi bryr oss, tänker ni. Men finns det utrymme för det idag i Sverige? Jag tror inte det. Inte som vårt land blivit format. I synnerhet inte så som det blivit format de senaste åren med Alliansen vid makten.

Politiken går i dagens Sverige ut på att curla överklassen, det rika skiktet med företagsvinster, bonusar och konkurrens i centrum. Politikerna stångar sig blodiga för att få till ännu mer skattesänkningar åt de rika, privatisera allt de kan och urholka bilden om det samhälle som hade kunnat vara möjligt. Det samhälle där vi bryr oss om varandra istället för pengar, aktier och riskkapitalism.

En av de värsta grejerna med det samhället vi har idag är att de styrande politikerna kan spara pengar på människors liv. Det gör de gärna.

För vem väljer man att spara på om det kniper? Ja, det är knappast något fifflande högdjur vars karriär bygger på att spela med vanligt folks pengar i riskkapitalets tecken. Nej, man väljer såklart någon som man inte tror kan försvara sig. Så att det blir så lite gnäll och protest som möjligt. För det är otäckt för politikerna med protester från så kallat vanligt folk.

Unga, arbetslösa, gamla och sjuka har blivit reducerade till vandrande besparingar. Försäkringskassan har blivit regeringens laddade vapen för att kunna skjuta den som börjat springa i benen, så att den kniper igen och håller sig bara nätt och jämt vill liv. Så undviker man bäst protester.

För vem orkar säga ifrån, när man fråntagits rätten att kunna leva ett drägligt liv? Vem orkar kämpa och vem får lov att utveckla sig om man inte ens ges tid att gå på toaletten?

Siktet är i år inställt främst på att skadeskjuta handikappade och sjuka. De ska betala för att överklassen ska kunna hålla uppe sin fina livsstil och ge hjälpande bidrag till bankerna.

Pengarna som man tar från exempelvis handikappade ska gå till de skrupelfria cheferna som roffar åt sig miljonbonusar och till en statsminister, som kan gå i pension om några år och leva i lyx resten av livet. Men som anser att andra gärna kan jobba arslet av sig tills de är 75.

Man måste spara. Man har inte råd säger man. Det är bestämt så.

Medan några få lever livets glada dagar på andras pengar, får andra nöja sig med ett liv i krig med Försäkringskassan.

Dessutom har politikerna mage att hävda individens eget ansvar, så att folk tror att det är deras eget fel att de blir sparkade på.

Du kan göra vad du vill, säger politikerna. Du har så mycket valmöjligheter!

Det är den värsta sortens skitsnack! För det är inte alls så det fungerar! De förstör inte bara folk liv genom besparingar utan är också så samvetslösa och vidrigt beräknande att de lyckats få folk att ta ansvar för den skit de strött ut.

Att leva ett drägligt liv borde vara en självklarhet för alla. Att veta att man får den hjälp man behöver. Tryggheten att veta att om man blir sjuk så finns det folk som tar hand om en och blir man arbetslös så finns det ett skyddsnät, så att man slipper bli bostadslös eller skuldsatt.

Rädslan för att få ett kuvert med Försäkringskassans logga på som kan förstöra ens liv ska vara bannlyst. För de meddelar såklart inte besluten personligen eller ens över telefon. Nej, faktum är att det ens inte går att få kontakt med sin handläggare efter att ett beslut är fattat.

Samma gäller på Försörjningsstöd och säkert på en hel del andra ställen. Man hänvisar endast till ett papper med några meningar där man mellan raderna kan läsa att man blivit utvald som vandrande besparing.

Vilket privilegium.