Tankar

Ett sätt att styra den svenska befolkningen sätt att tänka var när vi
genomgick en regelrätt chockterapi i slutet på 1980-talet och i början
av 1990-talet. Det var en terapi bestående av återkommande krispaket
och nästan kuppartat genomförda, viktiga politiska beslut som
avregleringar, privatiseringar och ansökningen om EU-medlemskap. För
att höja vår krismedvetenhet hette det då. Och den höjdes. Allt för att
anpassa vårt sätt att tänka, att vi skulle tänka ”rätt” om det som
komma skulle. Det som vi upplever nu – företagsflytt och välfärdsslakt.




Det påstås att det har hittats anteckningar från slavarna som levde
under vidriga förhållanden i romarriket. Romarrikets slavar omnämns
första gången i de tolv tavlornas lag (ca 450 f. Kr.). Från historiens
väldiga djup når oss deras tankar. En av dem lär ha sagt: ”det värsta
är inte slaveriet utan våra tankar om det”.



*


Sättet vi tänker på och vad vi tänker på är viktigt. Så gott som alla
förändringar, orsakade av människor, har föregåtts av idéer eller
tankar om det man vill uppnå. Det finns filosofer som idag hävdar att
det inte går att värdera den franska revolutionens effekter. Ännu. Även
om Franska revolutionen genomfördes för över tvåhundra år sedan så
lever dess idéer om frihet, jämlikhet och broderskap fortfarande.



Om vi omedvetet tillåter andra att styra vårt sätt att tänka, finns
stor risk att vi blir ett folk av negativa, pessimistiska och cyniska
människor som gnäller och gnyr och hackar på varandra. Vi blir ett folk
utan framtidstro. Om vi tillåter hela Sverige att bli ett enda stort
gnällbälte har vi förlorat. I gnällbältet klagar man alltid på allt,
särskilt på vädret. Skulle en förbipasserande stanna en vacker dag i
gnällbältet och framhålla det fina vädret, får han oundvikligen svaret:
”ja, nu ja”. Men så långt har det inte gått ännu. Många tar
försämringarna med jämnmod och skrattar åt eländet.



*


På Saab-fabriken är det troligen lättare att hålla sig för skratt.
Utelämnade som man är av såväl facket som arbetarregeringen. Innerst
inne inser man säkert att nattarbete, flexibel arbetstid,
visstidsanställningar, bemanningsföretag, flexibla raster och beordrad
övertid inte gör jobben säkrare, bara hårdare. Insikten att man på kort
sikt själva måste organisera ett motstånd mot nedläggningen är svår att
få. Ännu svårare blir det att fundera över hur samhället bör se ut på
sikt. Svårt men nödvändigt. Är det verkligen rimligt att giriga
aktieägares jakt på största möjliga vinster ska styra hela samhället?
Måste verkligen samhället vara så kaotiskt och oplanerat att orter och
landsändar dör ut? Kan inte jobben läggas där människorna finns
istället för tvärtom? Finns det något alternativ?



*


Visst finns det alternativ. Det är inte sagt att de är lätta
alternativ, men de finns där. Våra motståndare inom näringslivet pekar
själva på dem. Svenskt näringsliv lägger ned stora resurser för att
bekämpa ”felaktiga” idéer. De har tankesmedjor och ett förlag som heter
Timbro, vars enda uppgifter är att sprida företagsvänliga idéer och
motverka idéer som propagerar för alternativ till det giriga samhälle
vi lever i nu. De äger tidningar och andra massmedia som är kanaler för
deras tänkande.



En god tumregel för arbetare säger att det som är bra för företagen är
dåligt för oss på golvet. Det senaste drevet mot Lars Ohly är
egentligen fortsättningen på en gammal antikommunistiskt jakt som
bedrivits sedan Karl Marx gick i kortbyxor. Om nu våra motståndare
lägger ned så mycket energi på att bekämpa kommunism, socialism,
marxism och Fidel Castro utan att lyckas så är det enligt vår tumregel
där någonstans vi får söka svaren på frågorna om hur samhället bör se
ut.



Visst vore det bättre om vi som bygger landet också bestämmer över det.
Då skulle Wallenberg, Ax:son Johnsson och andra höga före detta
företagsledare kunna skratta åt eländet som omväxling.  Omväxling
förnöjer som bekant.


LARS GERDIN, bilarbetare

Proletären 47, 2004