Sammanflätat

Det sista som man gör innan det är dags att åka
vidare är att kasta ett getöga på resultatet av vår möda. Ofta känner
man sig lite nöjd. Rentav stolt om det varit ett komplicerat jobb, där
plåtarbetena ska tala för sig och ser bra ut.



Vissa objekt väcker också funderingar och blandade känslor. Detta var
ett sånt. Också, kanske jag skulle säga. För det händer allt oftare att
vi diskuterar tillståndet i samhället utifrån det vi är med och bygger.
Alla har ganska klart för sig vad som behövs, och att bristen på
vanliga lägenheter med rimliga hyror är stor är ju uppenbart. Men det
som byggs är lyxiga bostadsrätter med avgifter så att man svimmar och
hyror som det krävs en ministerlön för att betala. De hyresrätter som
de kommunala bostadsbolagen bygger vänder sig till samma kategori av
köpstarka medel- och överklassare.



*


Missförstå mig rätt. Vi är glada att det byggs överhuvudtaget. Men nog
kan man fundera över hur det står till och hur resurserna i samhället
används.



Även villabyggen kan idag bli ganska stora byggen. Arkitektritade hus
på 600-700 kvadrat med materialval, utförande och läge som gör att
prislappen kan hamna på 20, 30 och till och med 60 miljoner kronor.
Medan vi smeker dit plåten på taken kan man bli vittne till hur en
procession av larmkonsulter, inredningsarkitekter, belysningsdito och
till och med ljudarkitekter avlöser varandra. Sedan kanske det bara ska
bo två personer i kåken!



Det syns hur klassklyftorna växer.



*


Men det senaste bygget var ingen lyxvilla eller nåt liknande. Det var
ett parkeringsdäck som det kommunala Parkeringsbolaget uppförde vid
Lisebergs södra entré. Inget särskilt med det, kan man kanske tycka.
Men här har vi flätat 5,5 km, 12,5 cm breda och 1 mm tjocka kopparband
till ett raster som täcker ena långsidan och de två gavlarna. Som var
och en förstår är detta mycket dyrt.



Ett udda jobb. Kul att ha gjort, men lite enformigt och ganska tungt.



Arkitekten hade fått idén från en staty i Barcelona och var glad som en
speleman när han såg att det gick att genomföra. Men vi undrade mest
varför.



Varför lägga så mycket pengar och möda på ett p-däck och med kommunala
pengar? Visst har säkert p-bolaget täckning för denna utgift, med de
svinhöga p-avgifter som är i stan. Men jag, liksom de flesta av mina
arbetskamrater, tror att de kommunala bolagens inkomster skulle kunna
komma till bättre användning än så här.



På nåt vis blir vårt p-däck ännu ett exempel på hur den politiska
eliten flätas samman med storkapitalet. Med provocerande tydlighet
visar de båda att det verkligen inte saknas pengar i samhället.


ULF NILSSON, plåtslagare

Proletären 24, 2005