Hoppa till huvudinnehåll
Av

Rent och skärt bondfångeri


Fem år efter att Saab i Trollhättan försattes i konkurs åtalades sju tidigare medarbetare, med ägaren Victor Muller och förre vd:n Jan Åke Jonsson i spetsen, misstänkta för diverse ekonomiska brott. Bland annat svindleri och försvårande av skattekontroll. Det blev friande domar för samtliga åtalade, på samtliga åtalspunkter vid Vänersborgs tingsrätt.

Fem år har alltså gått sedan vi lämnade fabriken på Stallbacka för sista gången. Det känns inte som att det skulle vara så länge sedan. Minns den sista tiden som Saabanställd som en mycket besynnerlig tid. Så här i backspegeln känns det snudd på surrealistiskt det vi gick igenom, med uteblivna löneutbetalningar, rykten, mörkläggning, skitsnackande ministrar, nya investerare som kom och gick, produktionsstopp, skönmålningar och lögner.

Att det är stor skillnad på rätt och fel ur ett juridiskt perspektiv kontra hederliga människors rättspatos blir tydligt i och med den här domen. Att ledningen på Saab medvetet utmålade framtiden som ljus, när den egentligen var nattsvart, så att leverantörerna fortsatte att skicka material ännu en tid fast de inte fick betalt.

Att ställa till med stor fest på fabriken, bjuda in pressen och artister för att fira det nya självständiga Saab och lura sina anställda att framtiden låg för våra fötter, när läget egentligen var desperat. Den bagare från trakten som levererade alla tårtor till kalaset fick aldrig betalt. Att dribbla med pengar mellan olika bolag, vissa verkliga andra inte, så skattekontrollanterna blev yra i mössan av att försöka spåra transaktionerna.

Att det fanns pengar att sätta in på Victor Mullers konto, men inte till att betala bagaren som levererat tårtor. Allt detta ter sig som rent och skärt bondfångeri för hederliga människor med en gnutta rättspatos i sig, men är inte brottsligt enligt Vänersborgs tingsrätt.

Fast inte alla tidigare anställda tycker att ledningens agerande under den här tiden var moraliskt förkastligt. Några bjöd in de åtalade och ställde till med festligheter på Saabmuseet, mitt under förhandlingarna, innan dom fallit, för att visa sitt stöd för sina gamla chefer. Om det kan man tycka, eller inte...

Vänersborgs tingsrätt kom alltså fram till att det inte fanns tillräckligt med bevis för att fälla någon av de sju åtalade på någon punkt. Det säger tyvärr ganska mycket om vem lagen är till för att skydda.

Om en privatperson skulle vilseleda exempelvis en kreditgivare, genom att hitta på inkomster personen i fråga inte har, för att beviljas ett lån som inte kan betalas tillbaka, skulle den personen med största sannolikhet fällas rättmätigt när åtal väckts. Men när ett stort företag gör i princip samma sak mot ett antal mindre företag blir det friande dom.

Missförstå mig rätt nu, jag tycker att rättssäkerheten är viktig. Ingen, varken hög eller låg, ska kunna fällas för något brott utan ordentlig bevisning, vilket tingsrätten ansåg saknades i det här fallet. Trots fem års utredning har alltså inte tillräckligt med bevis kommit fram för att fälla en enda av de sju åtalade på en enda punkt.

Kan det vara så att åtal aldrig borde väckts? Att det helt enkelt inte begicks några lagbrott under tiden strax innan konkursen? Ta då i beaktande att ovanstående faktiskt inträffade. Leverantörerna blev blåsta, bagaren blev blåst, vi fick inte ut vår lön, men det kanske inte är brottsligt att göra så?

I så fall är det ett problem i sig, om det är helt lagligt. Det återstår att se om åklagaren kommer att överklaga till högre instans, och i sådana fall vilket resultat de kommer fram till då.

Jag skiter allvarligt talat i det juridiska i det här fallet. Jag är en enkel man som värderar hederligt arbete högre än ägande. Mina sympatier ligger mer hos en bagare som jobbar hårt för att dra ihop till sin försörjning, än hos en klippare som flyttar stålar mellan olika öar i Västindien för att slippa betala skatt.

Men det är jag det...