Rasism är inte en fråga om brist på kunskap och moral

Publicerad 4 november 2015

Rasismen är borgerlighetens simpla förklaring på kapitalismens komplexa system och motsättningar.

En rasistisk våg sköljer över Sverige. Flyktingboenden sätts i brand och människor med invandrarbakgrund utsätts för trakasserier och hot. En 21-åring mördar kallblodigt två unga människor på grund av deras ursprung.

De senaste veckorna har det rasistiska våldet eskalerat i takt med att flyktingströmmarna ökat. Förutom morden i Trollhättan, där en 21-årig rasist högg ihjäl två unga personer med utländsk bakgrund, har runt femton flyktingboenden utsatts för skadegörelser och mordbränder.

Det är svårt att inte dra paralleller med 1990-talets våldsvåg, då lasermannen härjade och flyktingförläggningar brändes ned. Nu som då banar rasistiska strömningar väg för ”ensamma gärningsmän” som är beredda att ta till grovt våld.

Sverigedemokraterna bär en stor skuld till de stämningar som får de ”ensamma gärningsmännen” att ta steget till handling. Men Sverigedemokraterna är inte orsaken till rasismen.

Tankar och idéer uppstår inte i ett vakuum. De har alltid sin grund i samhället runt omkring oss. Rasismen är inget undantag.

Dagens rasism har sina rötter i 150 år av koloniala och imperialistiska krig, där amerikanska och europeiska stormakter med ekonomiskt och militärt våld tvingar andra länder till underkastelse. Rasismen, synen på andra folk som mer primitiva eller barbariska än ”oss”, är en spegelbild av detta system.

Rasismen är också en konsekvens av ett samhälle som vägrar göra något åt orsakerna till krigen, svälten, segregationen och splittringen. Och här ligger ansvaret inte främst på Sverigedemokraterna, utan minst lika mycket på socialdemokrater och allianspartier som alla företräder det rådande kapitalistiska systemet.

För om vi vägrar göra något åt krigen, om fattigdomen beskrivs som naturbunden, och om vi accepterar att Sverige måste vara med och ”skapa fred” i Afghanistan, då ger vi utrymme för rasistiska förklaringar.

Om vi har ett samhälle som byggs kring kapitalisternas rätt att flytta runt både arbetskraft och fabriker efter principen ”de som bjuder lägst vinner” så får vi också ett samhälle där människor ständigt kommer att ställas mot andra människor.

Själva den logiska konsekvensen av ett sådant orättvist samhälle är rasism. Rasismen är en avspegling av det nyliberalt kapitalistiska och imperialistiska systemet. Rasismen är borgerlighetens simpla förklaring på kapitalismens komplexa problem och motsättningar.

Men krig, fattigdom och de flyktingströmmar de orsakar är inga naturkatastrofer. De har sina rötter i kolonialismens och imperialismens system. De följer en blodröd tråd från dåtidens slavhandel, kolonialvälden, västmakternas godtyckliga uppdelning av Afrika och Mellanöstern till ständiga interventionskrig, ekonomiska blockader och IMF:s orättvisa system som binder upp fattiga länder kring stormakternas nyliberala diktat. Allt i jakten på råvaror, marknader och billig arbetskraft.

På samma sätt är arbetslöshet, nedskärningar och segregation inga naturfenomen. Det är en del av ett system där profit hela tiden går före behov och där människor hela tiden tvingas konkurrera med varandra.

Den vänster som envisas med att göra rasismen till en fråga om brist på kunskap och moral samtidigt som den sluter upp bakom bombkrig och splittrande nedskärningspolitik är själva en del av problemet.

Utan svar på de verkliga frågor och problem som människor ställs inför, kommer de rasistiska strömningarna att fortsätta skapa ”ensamma gärningsmän” som är beredda att med våld fullfölja den logiska konsekvensen av ett orättvist kapitalistiskt och imperialistiskt samhälle.

August Eliasson