OS i Peking 2008: Ensam protest och hedervärda idrottsinsatser

nn ”Vi vet vad som sker i Kina. Ingen kan inte åka dit utan att reagera. Vi kan inte ha en värld där lek är viktigare än allvar. Agera!” Orden kommer ifrån Liberala ungdomsförbundet (LUF) och med lite välvilja kan man säga att de fått som de ville. Hjälpen kom dock från oväntat håll och allt enligt logiken ”min fiendes fiende är min vän”.

En kränkt svensk idrottsman, Ara Abrahamian, fick nog efter att på minst sagt tveksamma grunder ha blivit bortdömd i den olympiska brottningen. Han tog emot bronsmedaljen och kastade den där-efter i marken innan han helt sonika gick ifrån medaljceremonin.

Protesten bar för övrigt flera folkpartistiska kännetecken, Ara protesterade ensam och bombastiskt över en orättvisa som enbart drabbat honom själv och kanske ett fåtal andra.

Men i liberalernas ögon var detta ändå inte tillräckligt. De enda hörbart negativa reaktionerna på Aras tilltag i svensk media kommer faktiskt ifrån dem själva. Heidi Avellan som är politisk chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet sa i radions Gomorron världen att hon tycker Aras tilltag var felaktigt eftersom han ”visste villkoren”. Därtill tycker Avellan att Ara istället borde ha protesterat mot Kina.

*
För vår del kan man kallt konstatera att medierna sällan är lika förstående när det handlar om de som gör motstånd mot orättvisor utanför idrottsarenan. Fast det är klart, då heter det att vi inte längre pratar om idrott. Eller så är det precis det vi gör.

Ta Vincent Hancock som exempel, amerikansk OS-guldvinnare i Skeet (=skytte mot rörliga mål). Till vardags tjänstgör han som prickskytteinstruktör på den amerikanska armébasen Fort Benning. Kanske låter namnet bekant. Hur som helst är det här som USA:s ökända tortyrskola ”School of the Americas” ligger, där bland annat mer än 60000 latinamerikanska militärer fått lära sig mörda och tortera inhemska väns-teranhängare.

Om sitt arbete på Fort Benning och Irak säger menige Hancock, som i likhet med folkpartisterna valt att ta ställning: ”Vi hjälper soldaterna genom att erbjuda dem en unik träning /…/ I det väsentliga är vi själva där och krigar också, därför att metoderna som då används är de som vi själva har i vår träning”.

Tilläggas skall att menige Hancock höll handen på hjärtat när ”A star spangled banner” genljöd vid prisceremonin.

*
Nåväl, några ord om de svenska atleterna som vid denna artikels tillkomst tävlat klart.

Damlandslaget i fotboll gjorde en godkänd insats som kom till kvartsfinal där det blev respass mot Tyskland. En viktig orsak till att ett avancemang längre fram i turneringen uteblev är att damerna under Thomas Dennerbys ledning saknat en tydlig spelidé att falla tillbaka på. Det är därför bara att hoppas på att polisen Dennerby får sparken och att den avsevärt mer kompetenta Pia Sundhage blir ny landslagstränare.

Godkänt får också den gamla Fredslopps-löparen Mustafa ”Musse” Mohamad som gjorde det enda rätta och försökte avgöra med ett tidigt ryck på 3000 meter hinder. Nu lyckades visserligen inte detta och det blev istället en tiondeplats för ”Musse”. Hursomhelst gjorde ”Musse” det enda taktiskt rätta eftersom han är en för dålig spurtare för att vinna ett långsamt lopp.  

Den svenska cykelinsatsen skall framhållas med sina två silvermedaljer. Även den fridfulle Lassi Karonen i rodd förtjänar beröm. Han hann bli något av en favorit innan sviterna ifrån en förkylning förstörde det för honom i finalen.

Därtill skall ett antal hedervärda platser utanför pallen nämnas, Ida Therese Nerell och Jalmar Sjöberg i brottning, Nathalie Larsson i Skeet samt Emma Samuelsson i fäktning.

Till avdelningen misslyckande hör skytten Håkan Dahlby, häcklöperskan Sanna Kallur samt det svenska simlandslaget. I simbassängen konstaterar man annars att det mesta handlat om Michael Phelps. Inget ont om hans insats (8 OS-guld) men eftersom ”stora” amerikanska idrottare tidigare skyddats av sitt förbund när de i själva verket varit dopade så tror jag att det med Chou En-lais ord om franska revolutionen, ”ännu är för tidigt att komma med ett bestämt omdöme”.

Mest imponerande blir därför den jamaicanska uppvisningen på 100 meter, dels trippeln på damsidan men framförallt Usain Bolts uppvisning på herrsidan med den nya rekordtiden 9,68.

*
Till sist kommer SVT programmet Debatt att sändas direkt från Peking samma dag som den här tidningen når sina trognaste läsare (21 augusti). Programmet leds av Janne Josefsson som med den här programidén vill testa den kinesiske regimens tal om öppenhet och demokrati i samband med OS.

Menar Josefsson allvar med alla dessa fina ord skall han ge sig på fullblodsrasisten Erik Hörstadius, som är ständig gäst i Olssons studio som sänds varje dag i SVT under OS. Har man som Hörstadius uttryckt likgiltighet för 10000 döda araber i första Gulfkriget förtjänar man att föraktas.

Detta mildras inte heller av det tragiska faktum att Erik Hörstadius i många år haft Kjell-Olof Feldt som plastpappa.  

JOHAN ULFF
Proletären 34, 2008