Hoppa till huvudinnehåll
Av

Om Che Guevara, kalsonger och Dressman

• • Vid ett klädinköp, för något mer än ett halvt år sedan på klädeskedjan Dressman, upptäckte jag att dom saluförde röda boxerkalsonger med Che Guevaras kända porträtt i svart längs vänster lårs framsida.




Mitt samvete kom i konflikt med min fåfänga. Samvetet reagerade att det
var för jävligt att kapitalismen slog mynt av en revolutionär. En av
kapitalismens angreppspunkter på kommunismens och socialistiska stater
och dess förgrundspersoner är ju ofta en förment personkult. Men detta
gäller tydligen inte för kapitalismen om man kan tjäna pengar på dessa
förgrundspersoner. Vad det gäller alla olika klädesplagg som prydes med
Che Guevaras porträtt, är det aldrig något snack om personkult. Som med
dessa kalsonger. Ärligt talat stod jag och blev lite smått förbannad.
Ja, jag höll på att jobba upp mig mot kapitalismen – för vilken gång i
ordningen?



Nåväl, kalsongerna var häftiga och föll mig, trots vreden över
kapitalismen, i smaken. Jag erkänner, oförbehållslöst, att fåfängan
segrade. Jag köpte kalsonger till mig själv, mina söner, samt till en
chilensk partikamrat.



*


Eftersom kalsongerna utföll till belåtenhet både vad det gäller
kvalitet och design, bet jag huvudet av skammen för några veckor sedan.
Inför en förestående situation, i vilken jag ville känna mig synnerligt
välklädd, gjorde jag ett återbesök på klädeskedjan. Följande dialog
utspann sig mellan mig och expediten:



– För ett tag sedan köpte jag Che Guevara-kalsonger här. Nu skulle jag vilja ha ytterligare ett par sådana.



– Det går tyvärr inte.



– Va, varför?



– Vi får inte sälja dom längre. Jag vet inte vem det var som stoppade dom.



– Varför? Ska inte detta vara ett ”fritt land” där ”kunden bestämmer”?



– Ja, jag vet inte säkert, men jag tror att jag har hört något om att
Dressman inte skall medverka till att framställa revolutionärer i
positiva drag.



– Det måste ha varit en folkpartist som har varit inne och klagat.



– Ja, kanske det. Tyvärr, för jag tyckte kalsongerna var snygga.



Vid närmare eftertanke kom jag underfund om att kapitalisterna som
driver Dressman antagligen kommit in i ett liknande moraliskt dilemma
som jag själv när fåfängan tog överhand. Dressmans dilemma lär ha stått
mellan penningen och den borgerliga värdegrunden, den borgerliga
ideologin.



*


Jävla kapitalism, tänkte jag när jag gick ut ur affären. Vi måste göra
oss av med detta ofria diktatoriska system. I ett fritt socialistiskt
land kan vi själva välja vilka revolutionära förgrundspersoner vi vill
pryda våra kläder med. Vad sägs om tröjor, t-shirts, strumpor och
kalsonger med Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao Tse-tung, Ho Chi-Minh,
Kim Il Sung, Che Guevara, Fidel Castro. Detta bara som exempel, eller
om vi väljer att inte ha några alls, och detta då utan att någon
kapitalist tjänar pengar på våra kamrater.


JANNE STRÖMQVIST, spårvagnsreparatör

Proletären 34, 2005