Magplask i ankdammen
• • Jönköping är en mycket vacker stad. De flesta vet säkert att den är belägen vid Vätterns sydspets. Inte så många vet att det finns ytterligare två sjöar mitt i stan, Munksjön och Rocksjön. Det ger staden en alldeles speciell charm men innebär också att det kan bli lite smalt på sina håll. Om man låter en massa genomfartstrafik gå på de smalaste ställena blir det förstås problem, och det har det blivit nu.
Vad gör då kommunpolitikerna? Förbättrar kollektivtrafiken och sänker priset så att fler tar bussen in till stan?
Nej, tvärtom! Man höjer busstaxorna. Och konstaterar förvånat efter ett
halvår att bussåkandet minskat. Så vad månde nästa genidrag bli? Höja
taxorna ännu mer så att ännu färre åker och taxorna måste höjas ännu
mer – och till slut måste den ende kvarvarande resenären ensam betala
ett biljettpris motsvarande en jordenruntresa…
Trafiksituationen då? Planerar man att leda trafiken bort ifrån och
runt stan? Nej, tvärtom! För att göra det lättare att åka bil
genom stan planerar man nu en bro över Munksjön, ungefär femtio meter
från nuvarande genomfartsled. Planerna på en bro har funnits länge men
det folkliga motståndet har varit kompakt. Dels på grund av kostnaden
dels för att Munksjöns botten jäser av decenniers industriutsläpp.
Kommunfullmäktiges taktik har varit en kombination av utnötning och att
ställa folk inför fullbordat faktum, och på det viset har man tystat
men inte övertygat opinionen.
Naturskyddsföreningen försökte in i det sista att överklaga till HD men det blev ingen ny prövning av ärendet.
Det ska i ärlighetens namn sägas att det också finns politiker som är
emot detta, men de är få. Ivrigaste pådrivarna i projektet är ett
socialdemokratiskt och ett moderat kommunalråd. För några år sedan hade
vi också en m- och s-allians mellan två kommunalråd, Bill och Bull
kallade i folkmun. Dagens radarpar har inte ens folkhumorn kunnat hitta
ett lämpligt namn på. Däremot har en lokal sånggrupp gjort succé med en
ny text till en gammal melodi ”Som en bro över skitigt vatten”.
*
En bro kostar mycket pengar, 110 miljoner närmare bestämt. För att få
in det beslöt man att fylla igen den friskaste delen av sjön till en
kostnad av 20 miljoner och räknar nu med att framtida hyresintäkter
från ännu ej uthyrda lokaler i ännu ej byggda byggnader ska betala
kostnaderna för bron. Denna geniala lösning har man gett namnet
Stadsbyggnadsvisionen. Och det är ingen hejd på allt gott en bilbro och
några hus på en igenfylld sjöbotten kan skänka, som ett
stadsplaneringens Doctor Sloans liniment. Ökad inflyttning, fler
jobb, mer skatteintäkter, en attraktivare kommun, en spännande
stadskärna – listan kan göras lång.
*
Förliden vinter satte man så igång. Inspirerade av psalmistens ord
”Berg sjunken djup stån upp” sprängde man sönder ett berg, körde in det
till stan och tippade ner på botten. 120 lastbilsvändor om dagen. Och
under över alla under – en vacker morgon kunde jönköpingsborna
konstatera att vattnet förvandlats till om inte vin så i alla fall till
gräs. Och inte vilket gräs som helst – Sveriges största utrullade
gräsmatta (enligt lokalpressen) till en kostnad av 600.000
kronor. Här ska jönköpingsborna minsann kunna uppleva hur det
känns att gå på vattnet!
”Detta är ett strategiskt område där en idéprocess om användningen nu
startar och det hade känts fel om det bara skulle ha legat och väntat
på användning”, sa utvecklingsdirektör Gustafsson till lokalpressen.
Vad han nu kunde mena med det.
Det blev en insändarstorm utan dess like. I ljuset av de besparingskrav
på 60 miljoner som presenterades i samma veva blev gräsmattan droppen
som fick folkilskan att svämma över. Moderata kommunalrådet Carina
Lundeholm poserade visserligen utrullad och skälmskt leende på
gräsmattan, men det fick inte riktigt avsedd effekt. Snarare tvärtom.
I slutet av sommaren hade gräsmattan förvandlats till en gul och
stickig yta. Det var visst något med kontakten med gräsrötterna som
inte var riktigt bra.
*
I september klubbade fullmäktige igenom pengar till bron. Lite märkligt
att göra det flera månader efter det att man påbörjat arbetet. Men det
är väl så den i dagarna så aktuella demokratin fungerar.
De framtida hyresintäkterna verkar däremot skrivna i vatten sedan den
största intressenten, Telia Sonera, hoppat av därför att hyran var för
hög och kontraktstiden för lång. Men våra ankdammspolitiker slänger
inte yxan i sjön så lätt, redan nästa dag kunde lokalpressen rapportera
att det ”i princip ska vara klart” att det spanska modehuset Zara
öppnar butik.
Frågan är hur mycket trendiga tröjor vi måste köpa för att betala bron?
Och vem som betalar om Zara slår igen butiken?
En sak är i alla fall säker – på så lösa boliner skulle ingen vettig
människa lägga upp sin privata ekonomi. Det är som att köpa en
triss-lott och sedan beställa en ny Volvo innan man ens skrapat lotten.
*
Egentligen är det rätt fantastiskt. Vi bor i ett av världens mest
glesbefolkade länder. Det finns gott om outnyttjade ytor i närheten av
Jönköpings centrum. Och vad gör man för att öka exploateringsgraden –
fyller igen en sjö! Men det är inte nog med detta. Kommun och Banverk
planerar som bäst för att lägga ett järnvägspår – i Vättern! Jönköping
har en av Sveriges finaste badstränder, en flera kilometer lång
sandstrand mitt i staden. Och så lyckas planerarna inte hitta någon
annan plats för ett järnvägspår än ute i vattnet. Snacka om magplask i
ankdammen!
ANNICA ALBERTSSON, förskollärare
Proletären 46, 2004