Kriminell trafiksituation i Malmö

Publicerad 15 april 2015

Bakom de uppmärksammade dåden finns en verklighet som sällan når media, en avreglerad marknad med allt längre arbetsdagar, provisionslöner och ökad stress för förarna.

Som yrkeschaufför får jag ofta höra av kollegorna att Malmö är landets värsta trafikstad. Inte för att gatorna skulle vara särskilt svårkörda här. Vi saknar ju såväl Lunds trånga gränder som Göteborgs spårvagnar och branta backar.

Det som avses är istället stans trafikanter. Ofta upplever vi hur taxibilar bryter mot alla möjliga trafikregler, hur felparkerade privatbilister spärrar hållplatser och bussfiler och hur utlandsregistrerade lastbilar kört fel och försöker backa på de mest märkliga platser. Alltmedan vi andra förare efter förmåga försöker parera deras misstag och undvika kollisioner. 

Att Malmö är en gangsterstad stämmer faktiskt ganska bra in på trafiksituationen. Avregleringarna inom taxinäringen och arbetskraftsimporten inom åkeribranschen har skapat en situation där fifflet breder ut sig och där den organiserade kriminaliteten frodas.

I februari gjorde kronofogden en jätterazzia för att beslagta obetalda taxibilar. Man fick in 58 av de sökta 84 bilarna och hela 38 bolag var inblandade. Men många bilar hann uppenbarligen gömmas undan i de kriminellas garage och verkstäder.

För några år sedan resulterade konflikter mellan kriminella gäng om makten över taximarknaden i att den nya chefen för bolaget Taxiverket sköts inne på firmans kontor. Bakom de uppmärksammade dåden finns en verklighet som sällan når medierna, en avreglerad marknad med allt längre arbetsdagar, provisionslöner och ökad stress för förarna.

Kunderna drabbas också av att prissättningen blivit helt oöverblickbar vilket inte minst många av stadens besökare bittert fått uppleva. Själv åker jag inte längre taxi eftersom det är svårt att veta vilka bolag som är seriösa och vilket pris som i slutändan kommer att gälla.

Samma sak gäller i mycket inom åkeribranschen. EU-inträdet och östutvidgningen har inneburit en massiv arbetskraftsimport av underbetalda östeuropéer vilka tvingas fiffla med vilotider, färdskrivare och trafikregler för att hinna med sina körpass.

Sedan lång tid har förare från kontinenten kunnat dryga ut låga löner med småskalig spritsmuggling som de sedan sålt på lager och industrier i Sverige men även de kriminella nätverken utnyttjar numera situationen genom att låta lastbilarna smuggla droger.

Naturligtvis har Malmö, med sitt läge som nav i handeln med kontinenten, drabbats extra hårt av konflikterna runt denna verksamhet och återigen är det arbetskraftsimport i kombination med avregleringar som skapat grogrunden. 

Trots problemen med kriminella nätverk som tar över på Malmös vägar har myndigheterna visat stor flathet. Malmö stad har bekostat glättiga kampanjer om hur vanligt folk ska begära kvitton och köpa vitt men när det verkligen gäller har tyvärr statsmakten agerat helt annorlunda.

Och då menar jag inte bara hur EU-inträdet och avregleringarna bjudit in kriminaliteten. Det handlar också om den inkompetens politiker och domstolar bemött de organiserade kriminellas knep med.

Eller vad sägs om att nio bilmålvakter i Malmö 2014 var skyldiga det allmänna över 168 miljoner utan att bilar konfiskerades? Eller hur en makedonsk lastbils-chaufför friats av domstolen trots att han kört med ett köpt förfalskat bulgariskt körkort? Med en sådan acceptans för vägarnas kriminella får vi laglydiga chaufförer det än svårare.

Richard Ströberg

Busschaufför