Idrott?

• Jag vet att det finns de som tycker invigningen av OS är någonting speciellt. Dock har detta spektakel ingenting med idrott att göra. Visst, en del andra klassens olympier får en chans att vara med i tv (de bästa har som regel fullt upp med sina tävlingsförberedelser).

Men helhetsintrycket påminner om någon urballad form av Melodifestivalen. En massa glättiga budskap inbakad i en ”sprakande show”.

Bland höjdpunkterna vid invigningen av Turin-OS fanns Luciano Pavarotti och en Formel 1-bil som kom infarande. Säga vad man vill om Pavarotti men en idrottsman har han aldrig påmint om. Och Formel 1 är som bekant ingen OS-gren. Däremot är Turin basen för familjen Agnellis verksamhet. Denna familj äger bland annat Fiatkoncernen (där Ferrari ingår) och fotbollslaget Juventus.

Det är med andra ord en familj med väldigt mycket makt. Alltså dyker en röd Ferrari som höjdpunkt upp mitt i invigningen inför ett par hundra miljoner tv-tittare. Kapitalistisk logik? Ja. Idrott? Nej.

*
Helgens överraskning var herrarnas störtlopp. En fransman vann istället för någon amerikan eller österrikare, och åtminstone jag tycker det är fascinerande hur man kan åka skidor i mer än 120 km/h utan att göra ett enda misstag.
Annars har det sett ut som det brukar.

Svenskarna var med länge och bra i Skiathlon. I inre syner började jag se en kopia av Torgny Mogrens ryck i stafetten i Calgary-OS 1988 framför mig. Nu blir det guld tänkte jag när Anders Söderberg ryckte sig loss i sista backen. Men vad händer? Motståndarna glider ikapp och förbi och den fjorton år långa nationella förödmjukelsen sedan Albertville 1992 fortsätter.

Jämfört med externa bortförklaringar såsom sjukdom (speciellt ”Hinken” Forsberg) och dopning (Johan Mühlegg) finns felet den här gången internt, skidorna var för dåliga och vallateamet får ta på sig skulden.

I Freestyle kom Sara Kjellin fyra. Sporten är dock alltför obegriplig för att låta sig vidare kommenteras och det är bara att instämma i hennes kommentar om att det är typiskt svenskt att komma fyra. 

*
Väntat var också Kim Martins habila insats som ishockeymålvakt i Damkronornas match mot Ryssland. Svenskornas rutin fällde avgörandet då man utnyttjade tre numerära överlägen till en stabil 3-1 seger. Nu blir det med all säkerhet semifinal. Kritik måste dock riktas mot kommentatorerna Staffan Lindeborg och Niklas Wikegård (= en begagnad elitserietränare som gapat mycket men aldrig vunnit något).

Kommer en svensk spelare fri och skjuter rakt på motståndarmålvakten så är det ingen bra avslutning. Varken i damhockey eller herrhockey.

Vill man uppmuntra fler damer att hålla på med ishockey är det bättre att säga till producenten att sluta zooma in cheerleaders vid spelavbrott. Kvinnoförnedrande eller ej, de har ingenting med ishockey att göra.

*
Apropå kvinnor på is lär konståkarna vara de idrottare som tränar sin idrott flest timmar per dag av de aktiva i OS. Dessutom har utövarna i Sverige ofta de sämsta träningstiderna, eftersom ishockey som regel går före.

För övrigt är debatten om Peter Forsbergs vara eller icke-vara i OS obegriplig. Han behöver inte vara frisk förrän i en kvartsfinal. Och de spelas först den 22 februari.

*
Inom loppet av en kvart vinner Sverige dubbla OS-guld på dam respektive herrsprinten. Den nationella förödmjukelsen sedan Albertville-OS är bruten. Och man kan bara hoppas att det kommer smitta av sig till resten av den svenska olympiatruppen. Fan vad Underbart!

JU
Proletären 7, 2006