Hoppa till huvudinnehåll
Av

I förskjutningens tid


För knappt ett år sedan hörde jag en man säga att gränserna har förskjutits. Inte beklagande på något sätt utan mer som ett konstaterande av att verkligheten har förändrats och det är bara att acceptera. Som något självklart. Gränserna har förskjutits och det är bara att vänja sig.

Jag kände hur obehaget bara vällde fram. Vad menar karln? Det riktigt bet sig fast i huvudet på mig.

Det var på nyheterna i tv. Inslaget handlade om den friande domen från ett våldtäktsmål vid tingsrätten i Umeå. En man som haft en aktiv roll för domslutet säger att gränserna har förskjutits och det anspelade på vad som kan anses som allt vanligare, kanske rent av naturligt, vid sexuella aktiviteter. Han visste att berätta för han hade minsann surfat runt på internet och där hittat ett forum där kvinnor beskrivit vilka sexredskap de använt sig av. Det kunde vara flaskor, hårborstar, gurkor och fjärrkontroller!

Denna kunskap lär sedan ha använts i rättegången.

Man tror knappt att det är sant. Att kunna föra ett sådant resonemang i en svensk rättssal anno 2013. Eller är det vid särskilda mål som man kan argumentera så? Den friande domen blev mycket uppmärksammad och väckte starka reaktioner. Domen överklagades till Hovrätten för Övre Norrland som gjorde en annan bedömning än tingsrätten gjort.

Jag känner fortfarande samma obehag, blandat med upprördhet och ilska när jag tänker på de förskjutna gränserna och det beror säkert på att jag ser ett mönster. I det mönstret finns det många gränser som har tänjts ut, förflyttats, ja i vissa fall kraftigt förskjutits.

Den listan kan göras lång. Ett av de grövsta exemplen jag träffat på är hur den arbetstid som kallas heltid har förskjutits till något som närmast verkar gränslöst. För till den flora av arbetstider som vuxit fram kan vi lägga fenomenet delade turer. Det ansågs säkert vara fenomenalt uträknat av den som lanserade begreppet.

Det kan fortfarande hävdas att den enskilda individen har heltid som arbetstid. Med en arbetsdag på 8 timmar och en rast för måltid. Att sedan denna rast kan sträckas ut till ett antal obetalda timmar det ligger i konceptet. Men ingen stress med maten och får man dessutom tid att utträtta några ärenden kan det ju inte vara helt fel. Men det är långt ifrån vad som en gång menades med heltidsarbete.

Då, före gränsförskjutningens tid, betydde det 8 timmars sammanhållen arbetsdag med uppehåll för lunchrast.

Nu, mitt upp i de förskjutna gränsernas tid, nu delas arbetstiden upp i timmar som läggs ut över dagen, ofta med långa pauser emellan och arbetstiden behöver inte ens vara förlagd till en och samma arbetsplats.

Alltså kan en arbetsdag börja på morgonen kl. 07.00, pågå fram till kl. 11.00 på en arbetsplats. För att sedan följas av ett långt obetalt uppehåll. Arbetsdagen fortsätter sen under sen eftermiddag och pågår inpå kvällen på en annan arbetsplats.

Snacka om gränsförskjutning!

De här arbetena är ofta städarbeten och utförs i stor utsträckning av kvinnor. De är vanligtvis lågt betalda så kanske ska den långa ledigheten mellan jobben ge utrymme för ett jobb till. Då blir väl det fenomenalt tänkta närmast genialt!

I andra fall kan tiden för förflyttning mellan de olika arbetsplatserna vara så snävt tilltagen att lunchlådan får ätas på bussen.

Även här kan man ju utbrista att detta kan väl inte vara sant. Men det är det och det är i Sverige 2014.

Här vill jag inskjuta att nu gäller det att motskjuta. Fast det ordet finns inte. Ordet genskjuta finns men betyder inte riktigt samma sak. Men vadå, det bildas ju så många nya ord. Vad det handlar om är att bygga en tydlig gräns. För att lyckas med det krävs det många händer.