I böckernas värld

Det kanske verkar konstigt när man tittar på termometern, men snart är det semestertider. När vi i vår partiavdelning har sommaravslutning händer det att vi tipsar varandra om bra sommarläsning. Sommar och semester för mig är att kunna ligga i hammocken med en bra bok.

Jag minns alla de bibliotek jag läst mig igenom. Innan jag började skolan fick jag använda mammas lånekort. Det var på den tiden det var ett papperskort som stämplades med datum vid varje lånetillfälle. Datumet var när böckerna skulle lämnas tillbaka. Sedan har lokalerna varierat – från små, skumma lokaler till ljusa, luftiga.

På jobbet har vi ett bibliotek. Inget märkvärdigt – bara en bokhylla. Där kan vem som helst ställa böcker man läst och vill dela med sig av till någon annan. Egentligen är det inget bibliotek heller, för du behöver inte lämna tillbaka den boken du tar. Om du vill kan du ställa dit någon annan bok.

En man som står mig nära brukar fråga varför jag behöver ha ett eget bibliotek hemma. Jag har egentligen inget bra svar, men jag tycker om böcker – att läsa och sedan ställa in dem i bokhyllan.

Den årliga bokrean är en höjdpunkt. När den startar utnyttjar jag flexen och åker till bokhandeln på väg till jobbet. Mina arbetskamrater är alltid nyfikna och frågar vad jag köpt. Ibland ber de att få låna någon av böckerna, när jag läst dem.

När jag blev medlem i FFF började jag köpa en annan sorts böcker också. Vet ni inte vad FFF är? Det är en av de finaste föreningar som finns. Man kan inte ansöka om medlemskap utan det är alltid någon som hälsar en välkommen. I mitt fall var det en arbetskamrat. Hon blev medlem mer än tio år före mig.

Ok, jag ska avslöja vad det är för hemligt sällskap. FFF är helt enkelt Fåniga Farmödrars Förening. Fånig behöver inte betyda löjlig. För mig betyder ”fånig” att man bryr sig om barns situation. Att alla vuxna står upp för att barnen ska få det minst lika bra som vi.

Jag hade en granne som arbetade på fritids. Våra barn är lika gamla och gick i skola tillsammans. Nu är de i 30-årsåldern. Hon sa till mig att vi tyckte det var stökigt när våra barn gick i skolan, men det är mycket värre nu. Större grupper, färre vuxna, fler barn som far illa.

Då behövs inte bara fåniga mor- och farmödrar utan också mor- och farfäder. Och föräldrar, grannar, mostrar, morbröder, fastrar, farbröder – ja alla. Det behövs många som kan läsa för barnen.

När jag tittar i mina bokhyllor ser jag de böcker som varit speciella, som betytt mycket. Mina böcker står i bokstavsordning, efter författarnas efternamn. Trenden att sortera böcker efter färg på bokryggen förstår jag mig inte på. Mina böcker är inga inredningsdetaljer!

När jag kastar ett öga på dem kan jag se att de har gett mig kunskap, om allt mellan himmel och jord: om arbetarrörelsen, om kvinnokamp, om hur det var i Papua Nya Guinea när missionärerna härjade där. Om djur och natur, växter. Om hur man begår mord och kommer undan – kanske ingen kunskap jag tänkt använda mig av.

Ibland har jag även köpt böcker som jag inte minns om de var bra eller dåliga. Många böcker är souvenirer från resor, för att få en liten inblick hur det kan vara i de länder jag besökt.

Jag skulle kunna räkna upp hur många bra böcker som helst men det räcker inte utrymmet till för. Det handlar ju inte om att bara drömma sig bort, utan även att bli engagerad, att inspireras att ta nya tag till hösten.

Jag tycker att det är viktigt att föra läsandet vidare. Man behöver inte köpa böcker, det finns fortfarande bibliotek med gratis utlåning. Ge bort en bok istället för en blomma! Se det som en utmaning att hitta rätt bok till rätt person.

Annars har jag ett bra tips: lös korsordet i Proletären och du kan vinna en bok.